Lilla jag.

Lilla jag.

Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar nationalekonomi vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, normer, feminism och ideologi. Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.

Följ mig på Bloglovin!

bloglovin

Kalender

juni 2013
m ti o to f l s
« Maj    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

val

Vi är alla offer.

I någon mening är vi alla offer. Offer för olika omständigheter, som samhället vi lever i eller vår genetik. Vi är offer för fördomar, samhällsdiskurs, uppväxtförhållanden och så vidare. Att förneka detta är faktiskt inget annat än självbedrägeri. Människor är helt enkelt inte öar, vi är beroende av en mängd saker.

När folk säger att de minsann inte är några offer så vill de ofta påskina att de fattar sina egna beslut. Det har jag aldrig förnekat. Däremot är besluten du fattar inte helt fristående eller rationella utan influeras av en mängd olika saker. Om du har influerats till att fatta dåliga beslut, underförstått beslut som skadar dig, så kan du absolut sägas vara ett offer för dessa influenser.

Detta betyder inte att det är omöjligt att slå sig fri, absolut inte. Däremot är det lättare att slå sig fri från skadliga influenser om man är medveten om dem. Om man erkänner att man faktiskt påverkas. För om du lever i illusionen av att du alltid handlar oberoende av din omgivning, att du alltid fattar de bästa besluten utifrån din situation och att du aldrig påverkas att handla på ett sätt som är destruktivt så blir det jävligt svårt att granska dina egna val.

Feminismen säger att människor är offer för en struktur kallad könsmaktsordningen. Detta gör absolut inte att vi inte kan fatta egna beslut, däremot så gör det att vi tenderar att fatta vissa beslut trots att de kanske inte alltid är de bästa. Och nu menar jag inte det ”bästa” utifrån någon slags ide om det goda feministiska samhället där män och kvinnor är precis likadana utan det bästa utifrån sig själv, det som får dig att må bra.

Vi är alla offer för strukturer, men genom att definiera dessa strukturer och analysera våra liv utifrån dem så blir det lättare att slå sig fri, att ta sina egna beslut.

Varför är det så provocerande med nykterism.

En sak som brukar provocera folk sanslöst mycket är nykterister. Jag tror att de flesta som varit i ett sammanhang där människor dricker och någon avstår vet vad jag talar om. Det brukar ofta ifrågasättas på ett ganska aggressivt sätt, detta helt utan att nykteristen ifråga börjat tala om det eller haft åsikter om någon annans drickande.

Jag tror att anledningen till att man blir provocerad av nykterister är att man inte är bekväm med sitt eget drickande. Om man skäms över ett beteende så vill man att alla andra också ska göra detsamma, så att man kan vara mer bekväm med att man gör det själv. Därför är det provocerande men nykterister, för dem visar att man har ett val rörande drickandet.

Om det finns en valmöjlighet är det plötsligt mycket svårare för folk som dricker att vara bekväma med att de gör det. Då måste de gå till sig själva och fråga sig varför de dricker. Det gillar de inte.

Jag tror att om alla visste varför de ägnade sig åt vissa saker och var ärliga med sig själva så skulle det inte upplevas som provocerande att andra människor gör andra livsval. Då skulle man kunna acceptera det mycket enklare. Men alltför många människor går omkring och upprätthåller vanor de egentligen skäms över och tycker är fel, vilket leder till att de blir provocerade av andra som inte lever på samma sätt.

Det räcker inte med att säga: ”ingen ska kunna tvingas ta på någon en kondom mot sin vilja”

Hanna Fridén har skrivt ett inlägg om att förväntas hjälpa till med att trä på kondom och sätta på porrfilm som personlig assistent. Hela bakgrunden är alltså att en person har sökt jobb som personlig assistent, men nekats jobbet eftersom hon inte velat utföra denna ”tjänst”.

Hanna Fridén skriver i sitt inlägg att man inte kan tvingas till att göra den typen av saker mot sina vilja och att det inte heller ingår i handikappades rättigheter att få den typen av tjänster utförda. Däremot tycker hon att det är okej att dessa tjänster utförs av någon som är ”okej” med det.

Den typen av uppgifter kan gott och väl utföras av folk som är okej med det, men inte av folk som inte vill. Det finns inget regelverk som säger att hon måste utföra något av det du nämnt.

Efter detta har jag diskuterat detta en del på på Hanna Fridén och Lady Dahmer på twitter. Såhär tänker jag: visserligen kan ingen tvinga dig till att göra en sådan handling emot din vilja med som vårdtagare är det bara naturligt att hellre vilja anställa en person som kan tänka sig att utföra dessa handlingar än en person som inte kan utföra dem. Med den bakgrunden är det också mer rimligt av vårdföretaget att kräva det när de ska anställa en ny person. Eftersom vi har en så hög arbetslöshet som vi har så kan företag i princip ställa vilka krav de vill, förr eller senare kommer någon att vara så illa tvungen att tacka ja.

Hanna Fridén jämförde situationen med att en manlig gynekolog inte förlorar anställningen bara för att vissa vårdtagare väljer att gå till kvinnor. Det är en problematiskt jämförelse tycker jag. Som gynekolog är du anställd på en klinik och jobbar inte för en specifik vårdtagare. Det är dessutom en väldigt stor skillnad på att få detta krav när man redan har en fast anställning, då är det lätt att neka. När det rör sig om att människor söker ny anställning så blir ju situationen annorlunda eftersom företaget absolut inte har några skyldigheter. De kan i princip säga: ”skit i jobbet då, vi hittar nog någon annan som kan tänka sig att göra det”.

Det finns en massa yrken som innefattar arbetsuppgifter som folk inte känner sig bekväma med att utföra. Till exempel strippa är ett yrke som många av naturliga skäl har något emot. Därför kan man inte bli tvingad att ta det jobbet av arbetsförmedlingen på samma sätt som du till exempel kan bli tvingad att ta ett städjobb, alltså få välja mellan det eller att stå helt utan ersättning. Därför är det väldigt problematiskt att ett jobb som folk kan bli utan ersättning om de nekar kan innefatta den här typen av krav fast tjänsten heter detsamma som ett jobb som inte innefattar det.

Om man nu ens tycker att detta ska vara en tjänst som ska levereras så anser jag att det ska finnas en speciell kategori vårdgivare som kan utföra dessa. Man ska kunna neka dessa jobb på samma sätt som man kan neka ett jobb som strippa utan att få några repressalier gällande ersättning. Egentligen tycker jag inte att hjälp vid onani eller samlag ska ingå i någon vårdgivares arbetsuppgifter då jag mer eller mindre ser det som statligt finansierad prostitution, men om det ska göra det så ska det vara mycket tydligt vilka tjänster som innefattar det.

Det blir väldigt problematiskt när man säger att man inte ska kunna tvingas till att utföra dessa tjänster men att det ska vara okej om vårdgivaren vill utföra dem. I situationen som råder har de flesta inget reellt val när det gäller att ta vissa jobb och om det inte är tydligt inför arbetsförmedlingen att detta ingår i arbetet så kan man hamna i en väldigt jobbig situation om man vill tacka nej. Därför tycker jag inte att det räcker med att säga att ”ingen ska kunna tvingas ta på någon en kondom mot sin vilja”. Man måste tydligt definiera vad som ingår i yrket vårdgivare och antingen helt förbjuda att denna tjänst ens levereras eller skapa en speciell tjänst om yrket innefattar den typen av uppgifter.

Aktiva val är inte alltings lösning.

Nån jävla moderat skriver en debattartikel om att alla elever måste börja välja skola mer aktivt. Tydligen så är den största skiljelinjen mellan rika och fattiga att rika gör mer överlagda val när det kommer till utbildningar. Om alla gjorde aktiva val så skulle problemet vara löst!

Problemet med följande resonemang är att det inte bara handlar om att välja skola, man måste komma in på skolan man vill gå på också. Tyvärr kan man inte bara välja och vraka som han verkar vilja få det att framstå. Det kommer alltid att finnas de sämsta, och de kommer alltid att gå på dåliga skolor om skolor tillåts vara dåliga.

Bara för att alla har gjort ett ”aktivt val” så berättigar inte det att vissa skolor är så mycket sämre än andra. Med andra ord måste själva skolorna göras om, och det aktiva valet är inte lösningen på det, även om det såklart är moderaternas våta dröm. Ett samhälle där de marginaliserade bara har sin egen bristande beslutsförmåga att skylla.

Misstron på demokrati är bara en naturlig effekt.

Unga människor tror inte på demokrati. Många är villiga att sälja sina röster (min kan nog gå för en tusenlapp) och en av fyra tycker att det vore bra med en stark ledare som kan sätta sig över folkliga val. Detta är skittråkigt, det tycker jag verkligen. Jag har inte heller någon tilltro till demokratin.

Men anledningen till detta är liksom inte att det är fel på vår undervisning, för man matas varje jävla dag med hur viktigt det är med folkliga val och hur onda alla diktaturer är. Anledningen är att politik helt enkelt inte fungerar som den borde idag. Framförallt unga är en väldigt marginaliserad grupp, vi har blivit överkörda av politiker genom att det blir dyrare att plugga, svårare att få trygga anställningar och dyrare att åka kollektivt. Våra kommunikationsmedel blir kringskurna och vår kultur blir olagligförklarad. Det finns en anledning till att unga blir mer och mer extremistiska politiskt och det är inte för att vi av naturen är odugliga.

Politiker lovar andra saker än de faktiskt utför. Politiker avvisar massprotester (som de mot FRA) som vilsna ungdomar som vill ha allt gratis. Politiker ljuger oss rakt upp i ansiktet (bland annat kring kostnaderna för datalagringsdirektivet). Annars så centreras den politiska debatten kring punktskatter som Rut-avdraget och handlar alltför lite om ideologi eller övergripande mål.

Om jag visste att jag röstade på ett parti eller en person som faktiskt skulle försöka genomdriva sin sak så skulle jag vara nöjd. Om jag visste att inte bara det jag skriver på min valsedel utan även det jag protesterar mot på gatorna räknades som en del av folkets röst så skulle jag vara nöjd. Men det är inte så idag, och då kan jag ärligt talat känna att det vore bättre med en människa som har makt att sätta igång stora reformer utan att behöva kohandla om minsta lilla grej.

Det är tråkigt att man inte kan yppa ett ord om personligt ansvar utan att bli jämförd med Fredrik Reinfeldt.

Lady Dahmer skrev ett inlägg om att man är delvis ansvarig för sin egen lycka och i kommentarsfältet skriver folk att hon har samma inställning som nya moderaterna.

Jag kan inte säga att jag helt håller med. Inställningen du uttrycker osar samma typ av värderingar som den sittande regeringen uttrycker om att de som misslyckas bara inte har ansträngt sig nog mycket…

…Ditt inlägg osar av värderingarna ”om det går dåligt i livet är det alltid ditt fel” rätta mig gärna om jag missuppfattat dig men den typen av resonemang är ett slag i ansiktet på alla som har ingen eller mycket liten möjlighet att förbättra sin situation. För oavsett vad nya moderaterna säger så kan alla inte bli egna företagare, eller akademiker eller bo i villa (och nej, jag är inte bara avundsjuk eller bitter, jag är nöjd med mitt liv, går på universitetet, har extrajobb och ett förstahandskontrakt vilket är mycket mer än många andra i min ålder har, men jag har också solidaritet och kan se samhället från ett ovanperspektiv).

Eller kanske såhär:

Så besviken jag blir! Lady Dahmer, som har så sunda åsikter om genus och – vad det verkat hittills – i övrigt också, skriver ett sådant här PRO-Allians-inlägg. Alla de strukturer och orättvisor som finns när vi talar om kön, de finns ju även bland klass, etnicitet m.m. Jag förstår faktiskt inte alls attityden i det här inlägget.

Det roliga med detta är att hennes inlägg handlar om att hon har gjort val i livet som har tagit henne till den sitaution hon är i idag. Att hon har kommit från jobbiga förhålladen, gått på soc och haft det allmänt jävligt, men att hon har jobbat mycket för att vara där hon är idag. Hon skriver att ingen har kommit och gett dem vad de har utan att de har fixat det själva, och det får man väl tro på.

Jag blir ofta jävligt nedslagen av den individualism som präglar vårt samhälle idag. Denna ”skyll dig själv”-attityd som präglar det politiska samtalet. Men samtidigt: det finns något som heter personligt ansvar och man kan skaffa sig kontroll över sin situation. Speciellt i Sverige, där hög utbildning är gratis och där det finns ett socialt skyddsnät. Det är inte som att vi lever i en liten by i Uganda där den enda tillgängliga anställningen är på ett bomullsplantage som man blir steril av att jobba på.

Det är tråkigt att man inte längre kan yppa ett ord om personligt ansvar utan att folk jämför en med Fredrik Reinfeldt. Det är ju inte som att Lady Dahmer har haft det bra förspänt. Det är liksom inte som att socialbidrag är något överklassen brukar ägna sig åt. Och att då komma och snacka om att det bara är strukturer som tagit henne dit hon är idag är fan i mig ett hån.

Människan påverkas av bakgrund, strukturer, klass, etnicitet och allt möjligt. Men hon påverkar också sig själv och sin egen situation. Och det är viktigt att man kan se båda delarna för om vi hade ett samhälle där struktur var det enda vi trodde kunde påverka våra liv så skulle det troligen vara ett otroligt allienerande samhälle. Vem vill få tryckt i ansiktet att de inte har någon makt över sin situation och att man aldrig kan göra något för att hjälpa sig själv utan att allt beror på samhället.

Troligen vill folk höra det lika lite som folk vill höra att allt pissigt som sker i deras liv är deras eget fel eftersom de inte var tillräckligt positiva.

Fredde R snackar skit.

Jag antar att ingen med minsta koll har missat att den socialdemokratiska valberedningens förslag är Håkan Juholt, som tydligen är ”en bra kille”(kul att använda ordet ”kille” i kontexten, tycker jag). Jag visste inte vem han var, men tycker att det är festligt att han ser ut som supermario.

Fredrik Reinfeldt tycker det är trist att Juholt har uttalat sig emot förnyelse.

Nu ser Socialdemokraterna ut att välja en partiledare som aggressivt talar emot idéer om förnyelse.

Det roliga med detta är att det Håkan Juholt har sagt om förnyelse har varit följande citat i en bok:

Jag är så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på ‘förnyelse’.

Om det är aggressivt vette fan, vissa människor är ju otroligt lättstötta. Men Juholt har ju fan i mig rätt! Det är ju fruktansvärt detta tjat om förnyelse som helt saknar ideologisk grund och verklighetsförankring. Klart man ska uppdatera sig, men man behöver inte bli historielös för det. Och Juholt har mycket riktigt förklarat sitt uttalande senare.

Förnyelse är naturligt för ett parti. Men den ska fyllas med innehåll. Man måste konkretisera. Men det är helt klart att framgång beror på förmågan till förändring och förnyelse.

Förnyelse i all ära men nog fan borde det vara viktigare att faktiskt ha en genomtänkt och bra politik.

Om att skylla sig själv.

Vi sätter våra deltagares hälsa främst och när vi bedömer att de inte mår bra agerar vi omedelbart.

Så säger producenterna till Big Brother appropå Jessica som fick åka från huset eftersom hon mådde så dåligt.

Jag har inte sett big brother än och vet inte heller om jag kommer göra det. För det första känns det lite väl med något som sänds varje jävla dag. Det kan ju inte finnas något urval? Dessutom tycker jag att svenska dokusåpor har blivit så dåligt castade på sista tiden, bara samma tråkiga typer.

Men framförallt så känns det så jävla omoraliskt. Folk tar ju liksom livet av sig efter att de deltagit i sånt där och då kan man väl komma dragandes med att de minsann ”valt själva” och ”vetat vad de gett sig in på” men det gör det väl inte mer rätt att stödja eländet.

Skylla sig själv-mentaliteten är så himla äcklig. Faktum är ju att det finns företag som profiterar på människors dåliga val. Ska polska bärplockare också skylla sig själva när de blir lurade eller vad?

Jag vill ha Leif!

Det finns fan bara ett alternativ till partiledarposten i socialdemokraterna och det är Leif Pagrotsky. Supermysig snubbe ju. Han eller nån av brudarna, för alla gubbar som föreslagits är bara obehagliga och just gubbar. Utom Leif.

Han är verkligen den person som jag skulle ha maxat förtroende för. Bara hans utseende inger ett sådant lugn i kropp och själ. Jag skulle rösta på socialdemokraterna varje dag! Jag skulle skicka beundrarbrev till honom. Jag skulle färga bloggen röd med en liten ros i headern.

Och det var allt jag hade att säga om partiledarvalet.

Anton Abele är på riktigt ett hot mot demokratin.

Få har väl missat att 18 år gamla Anton Abele har kommit in i riksdagen (även om det ännu inte skett officiellt).

Här skriver Viktor Barth-kron om varför Anton Abele är ett hot mot demokratin, i själva verket handlar artikeln om att det är kasst att personvalssystemet inte fungerar emn det är hursomhelst läsvärt.

Nog om det, Anton Abele är nämligen i mina ögon ett verkligen hot mot demokratin. Inte Abele som enskild individ, dock, men de vindar som blåser i samhället som har fått honom att komma så långt.

Detta läste jag i dagens DN men jag hittar inte artikeln på nätet. Det är en liten intervju med Anton Abele.

Anton Abele menar att det är ett problem med kränkningar på nätet och att ”det inte var det yttrandefriheten var till för”. Jag antar att han i förlängningen kan komma att mena att yttrandefrihet endast ska gälla vissa givna uttalanden. Så är det förvisso redan, men när folk resonerar som Anton Abele riskerar det att komma sådana begränsningar i allt större grad.

Yttrandefriheten finns för att säkra demokratin. Visserligen är kommentarer om Anton Abeles haka knappast bärande för att demokratin ska fungera, men om man börjar rensa ut det man inte tycker att ”yttrandefriheten är till för” så har vi i slutänden ett samhälle där bara mysradikala åsikter får ta plats, som t.ex. att det är dumt att slå folk (ett uttalande Anton Abele har fått stor uppmärksamhet för).

Yttrandefriheten kan av naturliga skäl inte villkoras, helt enkelt av den enkla anledning att det inte ska vara en subjektiv fråga vilka uttalanden som är ”yttrandefriheten är till för”, det är ju det som är själva grundtesen i yttrandefrihet, att även människor med obekväma åsikter ska kunna komma till tals. En typisk obekväm åsikt är att Anton Abele har en stor haka, en obekväm åsikt i Tyskland på 40-talet var att Judar var lika mycket värda som andra människor och en obekväm åsikt i Sverige på 50-talet var att det är dumt att tvångssterilisera folk. För att sätta det i perspektiv, liksom.

Vidare tycker Anton Abele att man ska införa strängare straff för våldsbrott och säkert en massa andra brott. Det tycker han för att ”man ska bli straffad så mycket att man aldrig gör om det”. Det finns INGET, verkligen inte en enda jävla rapport som visar på att strängare straff minskar återfallsrisken eller den totala kriminaliteten i ett samhälle, snarare föreligger sambandet vara tvärtom. Att föra en sådan politik är inte bara korkat utan direkt oansvarigt.

Ja, detta är ju för mina kloka bloggläsare totalt uppenbara slutsatser, så jag behöver nog inte tjata mer om det. Men ett sorgligt faktum att att många tycker att yttrandefriheten kan villkoras till att endast innefatta åsikter som ”yttrandefriheten finns till för” och att man inte behöver se till forskningsresultaten för att dra slutsatser kring straffsatser. En sån person (och säkert flera andra) sitter just nu i riksdagen.