Det finns en myt om att kvinnor har så himla lätt att få ligga. Om att det bara är för oss att gå ut på stan och så kommer möjligheterna att hagla över oss.
Det som för en man kanske framstår som ett regn av möjligheter framstår för många kvinnor snarare som ett anfall. Det som många anser vara harmlöst och kanske till och med smickrande raggande är inte sällan snarare trakasserier. Att bli närmad som ett objekt av en person, att inte bli sedd för den en är utan bara som en kropp som ska användas för njutning, att bli tagen på emot sin vilja och så vidare är inte ”möjligheter till sex” utan snarare ofredande.
Kvinnor i allmänhet kan inte välja och vraka bland män. Bara för att män oftare uttrycker att de vill ha sex med kvinnor betyder inte det att kvinnor har fler möjligheter till sex på sina egna villkor. De flesta män skulle troligen också kunna ha mycket sex om de hade sex med människor de egentligen inte ville ha sex med. Men eftersom det är trevligt att känna lust till den en har sex med så har människor i regel inte sex på de premisserna. Sex är liksom inte ett binärt värde, något en gör eller inte gör, som att uppfylla ett behov, utan något som kan vara mer eller mindre tillfredsställande och ibland till och med riktigt vidrigt. Om valet står mellan dåligt sex och inget sex alls så väljer i alla fall jag inget sex, så viktigt är det inte för mig.
Att män oftare uttrycker en vilja till sex är alltså inte ett privilegium för kvinnor snarare är det ytterligare ett sätt att förtrycka. Genom att det är mannen som uttrycker viljan till sex så sker sexet ofta på mannens villkor, om det väl kommer till skott. Kvinnor får sällan en chans att formulera sin egen sexualitet utan har bara att tacka ja eller nej till vad nu mannen kan tänkas hitta på. Makten att ta initiativ och så vidare ligger hos mannen. Detta leder också till att sex ofta helt enkelt är sämre för kvinnor, eftersom det inte är kvinnors behov och preferenser som står i fokus.
Som kvinna kan en också ha problem med att få ligga, det vill säga med att få ligga med personer en är attraherad av och på bra premisser.
Sedan tycker jag att den här idén om att det vore en bra grej om kvinnor låg med män som trakasserat dem är ganska konstig. Jag skulle såklart inte ligga med en man som tagit mig på röven, eftersom han då redan från första början visat hur lite min personliga integritet, och troligen också ett eventuellt nej, betyder för honom. Samma sak gäller för män som närmar sig mig som om jag vore ett objekt och inte en människa, alltså försöker ”köpa” mig med alkoholhaltiga drycker, sysslar med något jävla spel och så vidare. För mig att inte besvara sådana mäns inviter en fråga om självbevarelsedrift. Jag tror helt enkelt inte att sådana män kommer behandla mig med respekt.
Med detta menar jag inte att säga att kvinnor som gör det får skylla sig själv eller liknande, en ska såklart alltid kunna förvänta sig att bli respekterad. Däremot tycker jag att det är konstigt att vissa verkar tycka att kvinnor är typ otacksamma och kräsna för att de inte går hem med varenda man som visar intresse för dem, samtidigt som det finns en utbredd moral om att kvinnor ska akta sig för män och att det är kvinnors fel om de bli våldtagna.
Det kvinnliga sexualiteten är ingen maktfaktor, utan den är extremt kringskuren av samhälleliga normer som säger åt oss hur vi ska vara. En kvinna som använder sin sexualitet på fel sätt kan räkna med omfattande bannor från samhällets sida, inte sällan fysiska straff eller till och med döden. Att det finns människor som tycker att detta är obetydligt eftersom kvinna får fler chanser att ligga, det vill säga oftare blir objektifierade och trakasserade, saknar verkligen perspektiv på vad det innebär att vara kvinna.
