All jävla inspiration.

Detta överflöd på ”inspiration” som presenteras är så tröttande. Det är ändå hemskt sällan jag faktiskt känner mig på riktigt, konstruktivt, inspirerad av saker som ska föreställa inspirerande.

Inspiration i min mening: känsla som får en att uträtta något. Jag brukar inte bara sitta och känna mig ”inspirerad” utan att få något gjort. Då är man väl snarare inbilsk.

Jag undrar verkligen om detta eviga inspirationstjat verkligen är konstruktivt för någon. Är det inte snarare så att vi jämte en utveckling där allt fler hamnar i situationer där de omöjligen kan göra så kallad karriär också har ett högre fetischerande av allt sådant?

Om att vara emot även det man inte kan förbjuda.

Det absolut jobbigaste med att ha samröre med liberaler är den eviga frågan: ”men vaddå,vill du förbjuda det eller?” när man kritiserar en företeelse.

Till exempel tycker jag att surrogatmödraskap är en fett äcklig grej. Jag fattar verkligen inte hur en människa med sitt samvete i behåll kan betala en kvinna för ett bära ett barn hon sedan förlorar all rätt till istället för att t.ex. adoptera som alla människor med normal empatisk förmåga hade gjort.

Och så säger man det. Då är det alltid nån som ba: ”men vaddå, vill du förbjuda det”. Ja, det kanske jag vill, men det är en så himla efterbliven respons. Det är klart som fan man kan kritisera en företeelse utan att för den sakens skull vilja förbjuda den. Förbud är ju knappast det enda sättet att kämpa emot något.

Men det mest skadliga är att det skjuter all form av samhällskritik i sank. Man hinner inte ens analysera ett problem innan nån måste komma och påpeka att man i alla fall inte ska förbjuda något.

Nu är ju som tur är inte alla liberaler såhär infantila. Tack och lov.

Detta tar ju ändå priset.

Bindreklamer är ju inte direkt kända för att vara vetenskapliga men denna tar ändå priset.

Den inleds med följande ”den där rena fräscha känslan, tänk om den kunde hålla i sig när du har mens”.

Vadå ”den rena fräscha känslan”. Hur många går egentligen omkring och känner sig rena och fräscha till vardags? Och att denna känsla skulle ”hålla i sig”. Pyttsan!

Livet.

Eftersom det verkade vara lite av en sensation att jag log på en bild för några dagar sen så tänkte jag bjuda på lite mer av den varan.

Idag har jag varit omåttligt trött och haft en massa äcklig träningsvärk. Jag får inte heller döva smärtan med alkohol som brukligt eftersom jag ska delta i en sömnstudie på måndag, inför vilken jag måste köra en mindre detox (varken cigg eller alkohol tillåts).

Tanken nu är väl att jag ska kolla på nån jävla brasa och vara lyckligt nykter. Men jag håller på att somna och är dessutom upprörd över att mina forna klasskamrater dissar 1984 på facebook. Egentligen vill jag bara lägga mig i sängen och äta glass tills jag känner för att spy.

För övrigt är jag helt seriös i min uppmaning att gå in och lägg ett gott ord för mig på Martin Isbergs blogg.

Världens mest borgerliga ämne.

I min familj har vi länge haft DN, men nu har vi bytt till SvD. På det stora hela en bra grej.

Men på helgen är SvD faktiskt himla tråkig. De skriver nämligen bara om en enda sak: mode i kungahuset. Allvarligt, finns det något mer borgerligt än ett reportage om kungligt mode?

Jag tänker ett hemma hos-reportage hos Carl Henrik Svanberg där han passar på att beklaga sig lite över allt rabalder kring BP-olyckan, men jag tror fan inte ens det toppar.