Man kan väl bli objektifierad oavsett kön?

Att reklamen med Boxermannen iförd endast kalsonger blev fälld av RO väcker reaktioner.

Jag har läst flera blogginlägg som handlar om att detta är ”fel” eftersom kvinnor objektifieras varje dag i reklamen.

Så nu reagerar killarna? Att pinnsmala redigerade falska ”perfekta” bilder på tjejer finns överallt, varenda gathörn, varenda busshålls plats det gör inte så mycket. Men nu när det kommer en på en kille med massa muskel (tecknad dessutom) så är det diskriminering för killar? visar upp en falsk syn hur killar ser ut? jasså och det gör det inte på tjejerna då menar ni?

Eller såhär:

Visst är det så att kvinnor också framställs som sexobjekt, men RO fäller ju sådana reklamer hela tiden! Vad skulle RO ha gjort? Sagt såhär kanske: ”ja, visst är denna reklam objektifierande men det spelar ingen roll eftersom tjejer blir objektifierade så ofta”. För att upprätthålla någon slags maktbalans mellan könen?
Ska vi behöva ta upp den ”andra sidan” av debatten så fort någon kille utsätts för stereotypt kvinnlig diskriminering? Vad skulle egentligen syftet med det vara? Fel är väl fel oavsett vilket kön personens som drabbas har?
Jag tror att det är det här tankesättet som ligger bakom att så många män känner sådana agg inför ”feminister”. För många som kämpar för kvinnors rättigheter förlöjligar det faktum att män också kan utsättas för jobbiga grejer.
Det är inte heller helt ovanligt att folk har någon slags ide om en smärtbalans som ska finnas mellan könen, alltså att killar ska lida för att tjejer gjort det. Det är ett mycket destruktivt sätt att resonera på, för människor är trots allt människor oavsett kön.
Jag tycker att det är upprörande att man på det här sättet förlöjligar att det finns killar som faktiskt känner sig kränkta av den här reklamen med motiveringen att tjejer också blir utsatta för detta. Vi skulle kunna diskutera hela konceptet att fälla reklam för att den är ”objektifierande” men om vi har en lag så ska den gälla lika för alla, oavsett kön. Vilket automatiskt leder till att fler reklamer med tjejer fälls eftersom fler reklamer med objektifierade tjejer finns.

Kom tillbaka när du uträttat något för världen själv.

Återigen detta inlägg hos Bloggkommentatorerna om modekritik. Under så har en tjej vid namn Hanna skrivit följande.

Jag tycker att det roligaste med alla de här modebloggarna är liksom att de tar sig själva och det de gör på sådant jävla stort allvar, som om det vore något viktigt liksom?

Ursäkta, men det är väl klart som fan man tar sitt jobb och sina intressen på allvar. Hur ska man annars göra? Skriva: ”tihi, detta är ju egentligen inte viktigt och lilla jag är ju bara en dum oviktig modebloggerska men jag tyckte denna tröja var ganska så fin”. Ständigt förminska sig själv, sina inkomst och sina intressen?

Jag hatar detta förakt mot typiskt kvinnliga intressen. Ingen skulle skriva samma sak om en snubbe som bloggade om typ datorer eller spel, men så fort det kommer till traditionellt kvinnliga intressen så ska det ständigt nedvärderas. Det är så jävla idiotiskt att jag inte blir klok.

En av anledningarna till att jag bloggar dagens outfit är att jag vägrar se ner på mina egna intressen. Jag vägrar anpassa innehållet i den här bloggen efter vad som är coolt och rätt. Av samma anledning myglar jag inte med att jag ser på Gossip Girl och Desperate Housewifes.

Jag vägrar ta avstånd från kvinnlighet för att skaffa mig respekt i manssamhället. Verkligen vägrar. På ett sätt är det en av de bästa sakerna man kan göra som feminist (och som människa): att stå för sig själv och ens intressen, oavsett vilket kön attributen ”tillhör”.

För övrigt så blir jag i allmänhet så irriterad på folk som måste klargöra hur oviktiga folks intressen är. Jaha, tänker jag. Vad fan ska jag använda informationen att det jag bryr mig om är oviktigt till? Tackar ödmjukast för att du berättar för mig att mitt engagemang är helt oviktigt.

Jag får överlag intrycket att det handlar om människor som inte själva gitter ta sig något för och därför måste ägna sig åt att kategoriskt dissa alla som uträttar något. Lätt sätt att slippa undan tvånget att aktivera sig, att tycka att alla som gör det suger på ett eller annat sätt.

Sen kan man ju fundera på hur jävla relevant och viktigt det är att sitta och dissa folk i Bloggkommentatorernas kommentarsfält också. Kom tillbaka när du uträttat något för världen själv.

Sofi Fahrman är en inspiratör, inte en konsumentrådgivare.

UnderbaraClara och Bloggkommentatorerna skriver om bristen på kritik bland modebloggare. Nöjesguiden skrev ett reportage om det för ett tag sedan, som dissades gruvligt att Martin Schori (hör inte till saken, men Viktor har skrivit roligt om det).

Det stämmer att få modebloggerskor ägnar sig åt kritik. Men frågan är: vem gör det? Folk som skriver om konsumtion brukar väl i regel vara fruktansvärt okritiska vad jag vet. Jämför med den genomsnittliga prylbloggaren eller maclifestylesnubben. Ändå är det nästan bara mot modebloggare denna kritik riktas. Varför?

Tyvärr så är det ju lite detta som konsumtionssamhället bygger på: det okritiska uppslukandet av produkter. Produkterna man äger är ens jag och man ska aldrig aldrig erkänna att något i ens liv är fel, skevt och fult. Vem vill erkänna att man gjorde ett dåligt köp, att man ägnade en timme av sitt liv åt att se en dålig visning eller att man peppade inför en utekväll på en tråkig klubb med tråkig musik?

Men framförallt så är det liksom inte underhållande med den typen av ärlighet för vem är intresserad av att läsa om det halvdana. På samma sätt som jag inte skriver om halvlama sömniga fikor med mina vänner eller om tråkiga fyllor så skriver inte Sofi Farhman om halvtråkiga visningar. Det är egentligen inget konstigt med det för man skriver ju bara om extremerna. Jag tror att de flesta modebloggeskor hade skrivit om de varit på en helt fruktansvärd visning också, men man brukar ju försöka undvika att ägna sig åt fruktansvärda saker.

Jag ser inte Sofi Fahrman eller Elin Kling som någon slags konsumtionsrådgivare, jag ser dem som inspiratörer. Det dem gör är att visa upp den där perfekta ytan och låta den som vill inspireras av den. Det är inget konstigt med det egentligen.

Det hade varit en annan sak om de utgav sig för att ägna sig åt moderecensioner och skrev om varenda visning de varit på och dessutom försökte gå på alla, men så är det inte. De går av naturliga skäl på visningar med märken de gillar och skriver om saker de finner ett värde i att skriva om. De gör inte anspråk på att vara konsumentrådgivare eller leverera någon slags objektivitet.

Visst hade det varit kul med lite mer miljötänk, idealdebatt (som i och för sig inte är helt ovanlig) och politik bland modebloggarna men det finns faktiskt ingen anledning för dem att skriva om fula kläder. Allvarlig talat så tycker jag bara att det är konstigt att framhålla det. Ungefär som om jag skulle skriva om dåliga böcker eller dåliga fotografer.

För den som vill läsa bra och intressant om skönhet så finns alltid Benjamin Rasks blogg på Rodeo. Alltid intressant och relevant blogg som handlar om skönhet och framförallt trender inom skönhet, vilket ju brukar ha en hel del att göra med mode.

Benjamin Rasks bylinebild. Hoppas det är okej att jag använder den eftersom jag skrev så fint nu.

Life.

Minns en tid då jag hoppade upp ur sängen på morgonen och drog iväg och tränande utan problem. Då jag kunde koncentrera mig på samma sak mer än en kvart i sträck!

Nu är jag slö och ofokuserad. Jag börjar fundera på om jag kanske har någon slags koncentrationstörnig eller om jag bara multitaskat för mycket (har hört att det kan sabba koncentrationen).

Jag drömmer om ett liv där man bara studsar upp ur sängen, pigg och fräsch och utan krämpor och framförallt redo att ta tag i dagens utmaningar. Och sen ba köra till det är kväll och man går och lägger sig i rimlig tid.

Ibland undrar jag fan om det inte är en myt det här med den fräscha människan full av livskraft och livsglädje.