Psykologi är ju ett av mina stora intresseområden, men jag måste fan säga att tidningen ”modern psykologi” är ett jävla antiklimat. Astrist tidning som handlar om saker som typ ”kreativitet” och annan diffus skit.
Tråkigt när man hade kunnat göra det så mycket bättre.
Den nedre var väl kanske inte så spännande, men jag gillar ögonen.
Idag köpte jag den här klänningen på stadsmissionen ute i Liljeholmen. Tufft med lite breda axlar på en blommig långklänning tycker jag. 40 spänn kostade den.
Jag kan bli så fruktansvärt trött på välgörenhetskonsumtion. Det känns som att människor verkligen berättigar sig själva och sin livsstil med att ”de trots allt köpte en välgörenhetssmoothie”.
Välgörenhet är ju inne nu. På det store hela är det väl positivt, för det spelar ju knappast någon egentlig roll varför folk skänker pengar så länge dem gör det. Vad jag kan störa mig på är när typ Mogi eller Kenza går ut och snackar om hur viktigt det är att ge när de skänker väldigt lite i förhållande till inkomst.
Jag minns när jordbävningen i Haiti precis hade skett och Kenza skrev om att man skulle skicka ett sånt där sms där man skänkte 50 spänn till spektaklet. Folk blev skitsura eftersom de tycket att Kenza skulle skänka mer, eftersom hon tjänar så mycket. Kenza blev såklart sur tillbaka, och menade att det fortfarande är bra att hon skänker lite än inget alls.
Så långt har hon ju rätt, men jag kan störa mig på attityden av självrättfärdigande som uppstår hos folk som ägnar sig åt välgörenhet på det sättet eller genom att köpa prylar där delar av priset går till behjärtansvärda ändamål. De tycker att de har ”gjort vad de kunnat” och därför kan fortsätta ägna sig åt ett leverne som sliter på naturresurser och uppmuntrar exploatering. Man har inte gjort en faktisk förändring, man har bara bytt accessoarer.
Välgörenhet kan aldrig kompensera ut dina omoraliska handlingar, ungefär som att du inte kan berättiga att du är elak mot din pojkvän med att du gav honom en present dagen innan. För att uppnå ett hållbart samhälle så måste alla alltid tänka på hur deras handlande påverkar resten av världen. Det går inte att köpa sig fri från ansvar, vilket jag tycker att välgörenhet ofta används som.
Nu försöker jag inte hävda att jag på något vis är bättre, för jag skänker ju inte ens pengar till välgörenhet och försöker inte heller anpassa min livsstil nämnvärt efter de människor den drabbar. Jag köper inte produkter från ”onda” företag som Nestlé och coca cola men det beror mer på att jag aldrig har ätit snabbmat/druckit läsk än att jag tänker på alla stackars afrikaner och jag handlar nästan bara second hand men det beror mer på att jag är snål. De enda aktiva ställningstaganden jag gjort det senaste året är att sluta köpa bananer från Dole efter att ha sett Bananas!* och att försöka hålla nere mitt duschande till en gång/dag istället för två, som det blir när man duschar på morgonen och sedan tränar. Jag är med andra ord knappast någon eko-människa.
Men detta handlar inte om vad som egentligen är bäst, i praktiken, för det fattar ju jag också att det är bättre att Mogi och Kenza skänker de pengar de trots allt skänker än att de inte gör det. Detta handlar om att jag ogillar självrättfärdigandet det medför för många, känslan av att ”man har gjort sitt” när man i själva verket inte kan göra ”sitt” eller ”nog”, man kan alltid göra mer. Och ännu lite värre blir det när välgörenheten passar in i ens vanliga livsstil, då är det enda man gör att köpa en annan smoothie när man är på sin shoppingrunda och så är man nöjd med det.
Idag tipsar jag om musik! Detta är då låten Man-size av PJ Harvey. Jag har lyssnat på den ca 50 ggr den här veckan.
Kavajen är från h&m, byxorna är från Åhlens/Wera, resten är second hand. Jag känner mig ovanligt fin idag.
Jag är glad för jag kommer äntligen i mina fina byxor igen, alltså är mina pojkvänskilon borta. Det känns skönt att inte behöva känna sig fet så fort man vill ha sina fina kläder och framförallt att min viktnedgång har uppnåtts genom bra, god mat och träning, inte genom självsvält och konstiga dieter.
Detta är väl egentligen ingen nyhet för någon, eftersom vi har blivit bombarderade med snarlik information i ca 5 år. Vi överanvänder naturens resurser, det är synd om miljön, jorden går under och så vidare. I ärlighetens namn är jag faktiskt förvånad över att vi ”bara” överskrider våra resurser med 50 %, jag trodde att det var minst det dubbla det rörde sig om.
Vad jag däremot skulle vilja veta är hur mycket av dessa utsläpp som kan kopplas till krigsföring. Då ska man såklart se till hela kedjan: produktion av vapen, återuppbyggnad av infrastruktur, leveranser av SPAM till Amerikanska soldater som inte klarar sig utan det och så vidare. Det är kanske en präktig frågeställning, men jag skulle gärna se krigsföring sättas i ett moraliskt perspektiv utöver det uppenbara: att man dödar folk.
Jag skulle också vilja veta hur stor del som kommer från Mogis shopping.
Jag hittade denna fina cheggetröja hos min pojkvän. Jag som alltid velat ha en sån. Gu vad fin och vänster jag ser ut.
Jag vågar dock inte ha den på mig idag eftersom jag ska passa barn i en inte särskilt kommunistisk familj.
Inte den snyggaste bilden kanske, men en pussbild. Jag trodde aldrig att jag skulle publicera en pussbild men nu äre gjort.
1: Alltså… är det så att Kissie har klippkort på Adam&Eva-kliniken? Hon har varit där typ tre gånger den här månaden.
Jag som trodde uppenbara skönhetsoperationer var ute. (fejkad) Naturlig skönhet är väl det som är hypat nu? Jag fattar inte varför hon sysslar med dem och dessutom lägger upp det sådär när det ju bara är ett tecken på att man var född ful. Det är väl inte coolt? Eller? Vad är det jag har missat.
Edit: Jag har inget emot skönhetsoperationer och jag tycker inte att alla som opererar sig är födda fula, jag tycker bara det är lustigt att Kissie eftersträvar ett ideal som i dagens samhälle ses som extremt tacky och ”ute”, dvs den överopererade slitzbruden. Inget ont om det idealet som sådant heller, men jag trodde hon var mer trendkänslig än så.
2: Jag läste i nån tidning att Rebecca&Fiona tydligen är så kallade ”fenomen”. Jag kommer ihåg att även Alex Schulman har kallats för fenomen. Ett fenomen för mig är antingen typ ett ljusfenomen eller ett naturfenomen, alltså ett skeende som upprepas på ett visst sätt under vissa förutsättningar gång på gång. Dessutom måste det vara uppseendeväckande till en vissa grad.
Men att utropa olika människor/bloggar/böcker till fenomen lite bara sådär tycker jag inte håller. För det första tycker jag inte Rebecca&Fiona är tillräckligt uppseendeväckande för att vara ”fenomen”(detta är inte en diss mot dem eller deras blogg, alls. Det handlar mest om att enskilda bloggar sällan kan betraktas som fenomen i mina ögon) och dessutom så har jag förstått ordet som att det är ett visst typ av skeende som upprepas under givna förutsättningar, vilket jag tycker det krävs mer än en blogg för att kunna hävda.
Porslinsflickor däremot skulle kunna vara ett fenomen, eftersom det där har skett en kedjereaktion där en massa sådana har uppstått. Fast det är inte heller särskilt uppseendeväckande, så jag skulle nog inte kalla det för fenomen trots detta.