Det vackraste konstverket.

Vi var ute i skärgården, jag gjorde den pinsamma missen att kolla båttiderna fel, så turen vi tänkte ta gick dagen efter. Jag kände mig som en sån jävla stadsbo när jag flängde runt och frågade alla när båtarna gick. Min snälla morfar kom dock och hämtade oss i sin båt. Jag lyckades tyvärr inte producera så många bra bilder, men här är några.

Vi var ute på mitt landställe i skärgården (det vackraste konstverket!) och chillade. Här med pipa i solen. Glömde jag säga att jag är ett stort fan av lensflares?

Vi blev bjudna på vin av min morfar som hade ca 100 flaskor med sig under sommaren sådär. Och ca tio flaskor whisky, även.

The blob eller kunde ni inte ha låtit oss åka buss gratis också.

Sanslöst vilken jävla tabbe jag gjorde när jag åkte ut till landet och kommer hem precis samma dag som Victoria och Daniel skulle gifta sig. Det var fullt med lantisar, möhippor och rojalister i hela staden, tunnelbanan vara packad och alla jävla tidningar, bloggar och reklampelare är fyllt med skiten. Hur SvD lyckas fylla 56 sidor med  information om bröllopet  är fan i mig ett mysterium.

Det som fascinerar mig är att trots det rekordlåga stödet för monarki så vill medierna ändå skriva såpass mycket om det, det har ju verkligen slukat allt medieutrymme i cirka ett halvt år. Jag tycker att man kan applicera Strages resonemang kring melodifestivalen på kungabröllopet också.

Mest av allt påminner Melodifestivalen om monstret i den gamla skräckfilmen ”The blob” – en geléaktig klump från yttre rymden som slukar allt. Det räcker att nudda vid the blob för att sugas in, frätas sönder och bli en del av en oformlig, stinkande massa. Att kritisera Melodifestivalen är lika hopplöst som att slåss mot the blob. Även en negativ text som den här göder den uppmärksamhetstörstande schlagerklumpen. Det spelar ingen roll om man slaviskt följer festivalen, eller klagar på att den får för mycket utrymme i medierna. Alla åsikter, alla skriverier, alla diskussioner i fikarummet om vilken låt som var bäst blir en del av the blob.

Men det som gör mig mest förbannad är de människor som försöker få antirojalism att verka som ett personligt agg mot kungen, Victoria och Daniel, vilket ju verkligen inte är fallet. Jag läste en intervju med republikanska föreningens generalsekreterare Mona Abou-jeib Broshammar där frågan varför hon inte bara kan tycka att det är fint med kärlek dyker upp.

Men bröllopet? Kan hon inte bara tycka att det är vackert att två människor nu får varandra? Hon har inget emot kärlek. Men anser att det är fel att andra ska bekosta bröllopet och påpekar att föreningens Facebookgrupp ”Vägra betala Victorias bröllop” har nästan 60000 anhängare. Hon tycker inte att det missnöjet har fått utrymme i debatten

Jag blir så förbannad för antingen så är Svd:s reporter mentalt handikappad och legendariskt dum i huvudet eller så är det (troligen) så att personen ifråga försöker förminska frågan: försöker få den att handla om kärlek, gulliga klänningar och vackra slott, när det egentligen handlar om att man inte låter en såpass viktig*  representant för ett demokratiskt land ärva sin titel.

Sen undrar jag också över detta med att tunnelbanan dagen till ära var gratis, varför kunde ni inte åtminstone låta oss åka gratis i hela kollektivtrafiknätet, speciellt då busstrafiken var så sanslöst dålig. Det är inte rätt att vi ska behöva betala våra resor när de har blivit förstörda av kungahuset.

*Om kungahuset verkligen är viktigt som symbol vet jag fan inte, men det är åtminstone vad rojalisterna vill påskina.

Ingen kvalitetsmätning av kultur tack.

Nu hittar dessvärre inte artikeln, men jag läste i DN för ca två dagar sedan att folkpartiet tycker att man ska införa ett kvalitetsråd för att säkra kvaliteten på kulturen som får bidrag från staten. Ju sämre kvalitet desto mindre bidrag. Tanken ska tydligen vara att hindra att vissa kulturella institutioner får företräde när det gäller bidrag, man ba: som om? Som om något mossigt och politiskt korrekt kulturråd skulle prioritera teater moment i gubbängen framför dramaten, hur pissiga deras uppsättningar än har blivit.

Problemet med kulturkvalitetessäkring är att kultur måste få vara banbrytande, nyskapande och röra sig utanför linjerna. Visserligen skulle de människorna som satt i rådet säkert vara kompetenta, men det säger sig själv att ingen kan hålla koll på alla de strömningar som går inom kulturen och att det som bara verkar motbjudande, hafsigt och vulgärt idag i framtiden kan bli en av de viktigaste delarna i vårt kulturarv: det hände hela tiden innan och det händer sannolikt nu också.

Det är ju fan i mig en självklarhet att man omöjligt kan styra det kulturella utbudet från politiskt håll i en så kallad demokrati, kulturen måste få vara fri från statens värderingar precis som forskningen, annars hänfaller den åt populism och annat snusk.

Sen vill folkpartiet ta bort inträdesavgiften på museer, något jag säger starkt ja till. Dels av egoistiska skäl men också för att jag tycker att de statliga kulturinstitutionerna ska erbjuda sina tjänster till ett så lågt pris som möjligt för att alla ska kunna ha tillgång till kulturen, själva vitsen med statlig kultur är ju att göra mångfald och tillgång bredare, annars fyller den knappast någon funktion i samhället.

Komplex som en tredjegradsekvation.

En person jag känner, som önskar vara anonym, prenumererar på tidningen Allt om whisky. Det är väl en bra tidning om man tycker det är intressant, antar jag.

Hursomhelst så läste jag lite idag, faktiskt med ett visst intresse. Jag läste nån artikel om nån Whisky som lagrats i 70 år, vilket tydligen är väldigt mycket i sammanhanget (man kan kalla en 10-15 år gammal whisky för just gammal, om man kommer upp i 20 eller 30 så är man fan på väg nånstans, 70 år är typ jättemycket och brukar inte vara så bra, eftersom ekfaten är keffa). Så långt läste jag med intresse.

I alla fall så nåddes min nördighetsgräns vid raden ”Det är en synnerligen vital 70-åring, komplex som en tredjegradsekvation”. Ursäkta med vad? Komplex som en tredjegradsekvation.

Jag förstår att folk som är så nördiga saknar självdistans, men det finns fan gränser.

SÅ JÄVLA SKÖNT MED KNARK!

Läser Blogges extremt vettiga och sanna inlägg om knark och tänker på en skön snubbe som föreläste på min psykologilektion en gång.

Den här snubben var från behandlingshemmet Hassela som är ganska lustigt (de direktanställer bland annat gamla patienter som personal, fräscht!), han delade ut en liten broschyr med såna där bilder som ingår i word, tror den var skriven i comic sans även. Sjukt seriöst. Han påstod bland annat att hasch är det skadligaste drogen ur alla aspekter.

Vi diskuterade hursomhelst sprutbyten och han tyckte såklart att det var en dålig grej eftersom ”hårdare tag” är en skön grej. Det roliga var hans argument för det, han ritade upp en ring som var den ”slutna kretsen”, dvs knarkarna ingår i sprutbytesprogrammet. Se ritade han en massa prickar och en streckad linje, och det var liksom en diffusa delen av det hela.

Resonemanget var som så att om man gav knarkarna i den slutna kretsen knark så skulle det automatiskt hamna hos dem utanför, i gränslandet. Sen skulle det folkliga trycket öka på mer gratis knark och sen så skulle det vara kört, den slutna kretsen skulle utökas och tillslut skulle hela jävla folket vara knarkare.

Jag frågade på vilket sett knarket skulle komma utanför den slutna kretsen, om man lät knarkarna inta sitt knark på en given plats, under övervakning, vilket är det enda som har varit på fråga vad jag vet. Det kunde han tyvärr inte svara på.

Det lustiga är att det är precis såhär langning fungerar, det vill säga att nätet hela tiden utökas eftersom i princip alla knarkare langar i någon mån. Men statlig distribution fungerar inte så om den sköts snyggt, nu råkar det ju visserligen vara så att staten sällan sköter saker snyggt men de borde ju ha mer kompetens än random heroinist.

En annan lustig sak med såna där människor är att de verkar ha grundinställningen att alla skulle knarka om det gick, vilket dels vittnar om att man överskattar najsigheten i rus (alla är ju t.ex. inte alkoholister) och dels att man grovt underskattar människor. Dessutom är ju systemet för drogbekämpning så jävla kefft, en dos heroin ligger bara några samtal bort för min del och jag är knappast någon inbiten droganvändare.

Kawaii.

Jag har uppfattat att det går en gullighetstrend nu, något som jag ser som djupt bekymrande. Jag har tyckt att gullighet är löjligt sen jag var 14 år gammal, även om det då mest berodde på att jag själv var ganska ful.

Grejen med att vara gullig är att vara lite infantil, för en intelligent person kan inte vara gullig. Gullig är den överblivna komplimangen, den som blir kvar för dem som inte är vackra, snygga, sexiga, intelligenta eller något annat mer värdefullt. Gullig är en jävla marginalkomplimang.

Gullig är man när man är ett barn, men vuxna människor som fortfarande måste vara gulliga för att bli accepterade är bara efterblivna. Jag tänker på Foki och jag tänker på den fruktansvärda kawaii-trend hon har dragit in i Sverige. Konceptet Foki är fruktansvärt, en gullig, ”ödmjuk” och snäll tjej som bara göra kometkarriär med sin blogg där hon postar rolig gatukonst och hello kitty-saker. Så fort hon ska säga något om något med lite mer substans (typ internetmobbing) så är hon helt död och bara stammar.

Nu är det visserligen inte Foki som sådan jag har något emot, men jag ogillar att folk så okritiskt anammar hela den här grejen med att man ska vara söt. Jag hade inte haft något emot om folk ville vara snygga eller sexiga, för snygghet och sexighet innebär inte att man måste vara ett jävla spån. Men det gör det tyvärr om man vill vara söt.

Att försvara ett stigma med existensen av ett sådant.

Transsexuella personer måste sterilisera sig innan de får byta kön juridiskt, ett faktum jag kom i kontakt med första gången genom det här inlägget. Jag har dock inte riktigt förstått vad det innebär än, men som jag tolkar det så måste man kastreras för att ens få stå som sitt riktiga kön i folkbokföringen, något som man ju tycker borde vara en helt okej uppoffring från samhällets sida att ändra på.

Motiveringen till detta ska vara att staten anser det rimligt att en person som upplever sig vara man eller kvinna också ska vilja vara det hela kroppen igenom, ett ganska inskränkt sätt att se på könsidentitet. Som jag har förstått det är det många andra som delar den synen, jag antar att det är väldigt svårt för gemene man att leva sig in i tanken på att uppleva sig tillhöra ett annat kön än man egentligen gör: vår könsidentitet är en väldigt viktig del av oss oavsett om man vill det eller inte. Jag kan själv inte ens försöka leva mig in i hur det skulle kännas att ha en mans kropp istället för min egen.

Jag diskuterade hursomhelst detta med en vän till mig som lade fram åsikten att det möjligen kunde handla om att det innebar vissa risker för de eventuella barnen, både rent genetiskt och socialt betingat, att vara barn till en transperson. De genetiska riskerna tror jag inte ens existerar, och dessutom finns dte så mycket som är farligt att det är orimligt att alltid ta hänsyn till det.

När det gäller sociala risker, som att utsättas för mobbning, utfrysning eller rentav trakasserier på grund av att ens förälder har bytt kön så tror jag absolut att de finns, men detta är fan en av de värsta typer av argument jag vet. Hela konceptet är ju att man försvarar skapandet av ett stigma genom att lägga fram existensen av detsamma som argument. Stigman är inte, till skillnad från vad många tycks tro eller i alla fall låtsas tro, någonting som finns kodat i våra gener, stigman är kulturellt betingade och kan luckras upp.

Men, och här kommer den stora grejen, man kan aldrig gå till väga som så att man först förändrar folks attityder och sen tar bort de eventuella förbuden mot det som är stigmatiserat, man måste utsätta folk för det dem är rädda för för att de ska kunna inse att det inte är så himla farligt, liknande det som gäller för brottsbekämpning som jag skrivit om innan. Man kan inte förvänta sig att folks attityder ska förändras om de inte utsätts för det dem ska acceptera, för det finns ingen inbyggd mognads- och acceptansprocess i samhället, acceptansen måste provoceras fram.

Jag kommer ihåg en nazist jag träffade som menade att homosexuella inte ska få skaffa barn eftersom de blir mobbade då, men då är det ju inte de homosexuella som är problemet utan de som mobbar barnen, jag tycker att det är ganska märkligt att man inte gör den kopplingen. Visserligen så kan man som homosexuell eller transsexuell välja att avstå från barn om man inte känner att man orkar med de problem det kan innebära men det ska inte ligga till grund för en lag att vissa människor har svårt att acceptera avvikelser.

Mer politiskt våld tack.

Greenpeaces aktion mot Forsmark är ju fan i mig asbra, fattar inte varför folk ska klaga. Att ta sig in med en fransk brandbil är ju så jävla värt bara det. Dessutom får de ju fram en god poäng genom att bara komma in på området, något som inte borde vara möjligt med tanke på vilken säkerhet ett kärnkraftverk bör ha.

Sen kan jag väl tycka att det är en lite konstig prioritering att gå på kärnkraften i tider som denna, men vem bryr sig. Jag vill ha lite mer politiskt våld i Sverige, vi är så jävla tråkiga när det kommer till sånt. Mer softa brandbilsaktioner tack.