Etikett: jämställdhet

Lucka tio: skit i ännu mer (om det känslomässiga arbetet).

Lucka åtta hade visserligen titeln Skit i allt, men jag tog bara upp hushållsarbete. Idag så vill jag uppmuntra till att även strunta i känslomässigt arbete.

Eftersom det känslomässiga arbetet kan vara lite svårare att upptäcka tänker jag vara lite mer konkret. Nedan följer fyra exempel på vad jag menar med känslomässigt arbete.

  • Hur ofta försöker du hitta på saker att tala om för att skapa god stämning? Detta förekommer både bland två personer, men också i större grupper. Ofta är det kvinnorna som ombesörjer skapandet av god stämning genom att påbörja konversationer, se till att det är samtalsämnen alla kan relatera till och så vidare.
  • Om du är i en heterorelation, hur ofta frågar du hur det är med honom i förhållande till hur ofta han frågar dig? Ofta så visar kvinnan i relationen ett större intresse av att ta reda på hur mannen har det med sina känslor och sitt liv än tvärtom.
  • Om du är i en heterorelation, hur ofta tar du ansvaret för att reda ut olika konflikter i förhållande till hur ofta han gör det? Oavsett om det är öppna konflikter, eller mer dolda sådana som till exempel att det är konstig stämning emellan er. Ofta så tar kvinnan i relationen ett större ansvar för att saker och ting ska flyta på känslomässigt.
  • Om du är i en heterorelation, hur ofta är det du som ombesörjer planerandet av er gemensamma tid? Är det du som tar ansvar för att planera er samvaro, eller ”få ihop livspusslet”? Kanske är det även så att du oftare avstår från att göra saker för att ni ska kunna umgås?

Att ta olika former av socialt ansvar är såklart en jättebra sak att göra, men det blir problematiskt om det alltid är en viss person som gör det samtidigt som andra konsekvent låter bli. Det känslomässiga arbetet är nödvändigt för att en relation ska fungera, och om kvinnan gör det i högre grad än mannen (vilket hon ofta gör) så innebär det i slutänden att hon blir dränerad på känslomässig energi.

Att sluta med känslomässigt arbete är nog svårare än att undvika hushållarbete ett tag, eftersom det är mer abstrakt. Därför uppmanar jag till att tänka över de fyra punkter jag tagit upp, och fundera på om det är något som känns igen lite extra mycket. Försök i så fall att strunta i att göra detta ett tag, kanske tre-fyra veckor, och kolla vad som händer. Tar han ansvaret istället? Fungerar relationen bra utan att du tar ansvaret? Utifrån detta kan du sedan initiera en diskussion med din partner om det hela.

Detta kan såklart även appliceras på vänskapsrelationer, men blir ofta en större grej i kärleksrelationer eftersom dessa relationer ofta tar upp en större del av våra liv, speciellt om en även bor tillsammans med personen ifråga. Ytterst är detta en fråga om tid och energi: fördelningen av detta arbete är avgörande för vad en har tid till utanför relationen. Därför är det inte bara en fråga om ”jämställdhet för sakens skull” utan en fråga om vad du kommer ha tid till att göra i ditt liv.

En viktig fråga inom feminismen har ju länge varit kvinnors rätt att ha kuk.

Ibland kommer det sådan här högst oklar kritik mot feminismen som bygger på att vi är inkonsekventa eftersom vi tillåter ojämlikheter som att personer med manlig anatomi inte kan föda barn. För det första är frågan helt och hållet irrelevant eftersom vi idag inte har några praktiska möjligheter att se till att alla kan bli gravida, det är inte ens säkert att man kan bli gravid om en har kvinnlig anatomi och om så är fallet får en ganska begränsad hjälp av sjukvården. En kan såklart tänka sig en situation där mer forskningsanslag går till att stärka möjligheterna till rent fysisk jämlikhet mellan könen och att framstegen från denna forskning dessutom borde göras tillgänglig för alla i samhället, något jag inte nödvändigtvis ställer mig negativ till. Det är överlag häftigt med forskning och politik som syftar till att låta alla människor få förbättra eller förändra sina fysiska förutsättningar.

Hur som helst så hör en sällan från feministiskt håll att man borde stärka kvinnors rätt att ha kuk, skägg eller någon annan manligt kodad fysisk egenskap. Det är helt enkelt inte sådana frågor som feminismen behandlar.

Ibland talar feminister om jämställdhetsfrågor som relaterar till graviditet och reproduktion, till exempel abort, föräldraledighet och så vidare. Detta kan nog då och då kan uppfattas som att feminister ser graviditeten i sig som något förtryckande. Det kanske är så att vissa gör det, den vanligaste vinkeln är dock enligt min uppfattning inte denna utan snarare att anatomiska kvinnors exklusiva förmåga att bli gravida inte kan tjäna som någon slags ursäkt för inskränkningar i rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag är medveten om att vi inte kommer kunna avskaffa de fysiska ojämlikheterna mellan könen och har inte heller argumenterat för att detta ska ske, jag har inte heller sett någon annan feminist lägga fram detta som en politisk agenda som äger relevans idag.

Visst kan en spekulera om hur detta skulle kunna se ut i någon slags utopisk framtid, men där är vi absolut inte nu så det kanske vore en idé att fokusera på de jämställdhetsproblem som vi kan lösa idag på politisk väg? Jag blir så trött när folk avvisar jämställdhetstanken med att man inte kan uppnå jämställdhet på alla plan idag.

Skicka din wtf-historia till Hannah!

Hannah har dragit igång sitt wtf-projekt igen, som handlar om olika personers tillfällen då de insåg att det finns könsroller eller ojämlikheter mellan könen. Projektet är tänkt att handla om både feminister, antifeminister, jämställdister eller människor som bara har åsikter om jämställdhetspolitik. Bredden på åsikterna som presenteras gör det intressant, tycker jag.

I alla fall så tycker jag att alla ska mejla eller kommentera sina historier hos Hannah så hon får något att rita serier av! Kom ihåg att du inte behöver sätta dig i något fack i jämställdhetsfrågan, det räcker med att du har nått en viktigt personlig insikt om jämställdhet, genus eller liknande som du vill dela med dig av.

En av Hannahs wtf-serier.

Den där jävla fru Gårman.

Detta med fru Gårman gör mig så fruktansvärt trött. Jag förstår verkligen inte hur någon kan tycka att det är en vettig fråga att lägga ner resurser på att könsfördelningen på trafikskyltar ska vara jämn. Jag tror verkligen inte att det hjälper jämställdheten ens ett pyttesteg framåt. Dessutom så ser jag ett stort problem i hur man porträtterar kvinnor med långt hår och kjol i en tid där många kvinnor har korta frisyrer och byxor.

Jag mår illa av tanken på att någon har fått upp denna ide i sitt huvud, lagt en massa remisser om det, debatterat det, övertygat folk om det, skickat in förslag, anlitat någon jävla designbyrå, skickat till vägverket, skickat till skylttillverkaren, anlitat någon att byta ut skyltarna och så vidare. Herregud. Tänk vad all denna energi hade kunnat åstadkomma istället.

Snälla snälla, lägg inte mer tid på dessa förbannade skyltar. Ta istället tag i något verkligt jämställdhetsproblem som t.ex. att kvinnodominerade yrken har lägre lönenivåer eller att kvinnor blir misshandlade i parrelationer eller vad fan som helst. Att ödsla tid och pengar på att designa om skyltar så att könsfördelningen är jämn är bara ett tecken på att ingen orkar ta tag i de verkliga problemen som finns. Slöseri och navelskåderi är vad det är.

Se jämställdhetsprojektet mer som ett utbyte mellan könen.

Lady Dahmer har skrivit om barnuppfostran och hur hon tänker kring att behandla Ninja och Tamlin (fett softa namn hon har valt på sina barn btw) olika. Jag tycker att det är helt rimligt att uppfostra sina barn olika för att kompensera, men också för att förstärka det man tycker är positivt. Det känns inte rimligt att ah som utgångspunkt och barnen i slutänden ska vara så lika som möjligt, snarare ska man lyfta fram och uppskatta barnens individualiteter. Det är också rimligt att kompensera för vilka roller andra personer kan tänkas försöka pressa in barnen i.

Det jag däremot ställer mig lite emot är det enorma fokuset på att Tamlin kommer ha bättre förutsättningar än Ninja på en massa olika sätt. Visst är jag feminist och ställer således upp på att kvinnan är underordnad mannen i vårat samhälle. Men jag tycker att man måste göra det väldigt tydligt att båda könen tjänar på jämställdhet. Med det ständiga fokuset att feminism handlar om att flytta upp kvinnor på männens bekostnad så kommer det alltid vara jävligt svårt att få med snubbar på tåget.

Jag tycker inte att man ska överge synen på att kvinnan är underordnad mannen, däremot borde man börja lyfta fram vilka egenskaper som mannen förlorar. Till exempel så har män ofta mycket större problem med närhet i alla dess former, något som såklart är jävligt tråkigt för dem. Många män är också vana vid att få ständig markservice vilket leder till att de blir näst intill handikappade när de ska leva ensamma. Ibland hör man ju rena skräckhistorier om vuxna män vars morsa kommer över med mat och hjälper till med städningen. Vidare så har många män svårare att skapa nära relationer till sina barn, svårare att organisera saker eftersom de inte är vana vid att ha många bollar i luften på samma sätt som kvinnor och blir oftare utsatta för våld. Män är även mindre noggranna med sin hälsa och mer benägna att ägna sig åt kriminalitet.

Det jag tror är det största problemet för män som grupp är just svårigheterna med att uttrycka känslor. Det leder såklart till ett otroligt fattigt liv om du inte kan släppa folk in på livet. Kvinnans motsvarighet till detta är att ha ett närmast omåttligt behov av att skapa nära relationer, eftersom många kvinnor definierar sig själva utifrån sina relationer enbart. Här har vi ett typiskt exempel på en situation där samtliga parter skulle tjäna på ett utjämnande av könsrollerna. Där kvinnor kan bry sig om sig själva också och män kan börja skapa nära relationer utan att bli totalt självuppoffrande. Det skulle även underlätta relationer män och kvinnor emellan om de kunde ske på mer lika villkor, och skulle troligen göra och både kvinnorna och männen blev mer bekväma i dessa arrangemang.

Samma sak gäller markservicen. Jag tror inte att någon människa som blir ständigt uppassad för att hen inte kan klara sig själv tycker att det är sådär otroligt bekvämt egentligen, de flesta vill ju såklart kunna klara sig själva. Kvinnorna som passar upp är såklart inte heller särskilt lyckliga. Här tror jag att alla skulle må bättre av att utjämnande av könsrollerna.

Feminismen ska inte sluta prata om att kvinnor har lägre status i samhället, men vi borde börja prata mer om man man faktiskt förlorar på att sakna dessa typiskt kvinnliga egenskaper. Jämställdhetsprojektet borde ses mer som ett utbyte mellan könen där man ger varandra verktyg för att bygga upp de (ofta) könsspecifika egenskaper som anses positiva till en rimlig grad.

Varför denna hets mot mammor?

Detta är galenskap. Micah, den femtonåriga morsan som bloggar, har skrivit ett inlägg om jämställdhet. Inget särskilt med det egentligen, hon är uppgiven för att hon alltid får skit för att hon inte tar med Kelly, hennes barn, jämnt och ständigt.

När jag skriver om något annat än Kelly får jag kommentarer ”Vart är Kelly?? Varför tar du inte hand om Kelly?”. Men varför ska jag ha Kelly hela tiden? Varför får inte Kevin sånna kommentarer? Behöver inte han också ta hand om Kelly? Det är väl lika ”hemskt” när han är ute med kompisar?

Micah har ju så rätt. Men för detta har hon behövt skriva inlägg till sitt försvar inte mindre än fyra gånger. För folk går fullständigt bananas i hennes kommentarsfält, ni kan ju se själva. Jag håller väl med om att det är en aning oansvarigt att skaffa ett barn när man är så ung, men det tar inte ifrån poängen i att barnet faktiskt har en far.

Detta är så himla sorgligt tycker jag. Det är någon form av nykonservativa värderingar som börjat dyka upp och som folk sprider i alla jävla mammabloggar, jämt och ständigt. Inte bara ska man alltid vara med sitt barn, man ska inte heller bry sig om något annat i hela världen. Inte skriva ett ord om något annat än sitt barn på sin blogg.

Man är faktiskt två om en unge, alltid. Och även ett spädbarn kan bli omhändertagen av sin farsa nån gång ibland. Faktiskt. De flesta verkar ju vara överens om att det är en bra grej med delat föräldransvar så varifrån kommer egentligen denna hets mot mammor? Jag finner den helt obegriplig.

Ett barn.

Importfruar.

Det är jättetråkigt att så kallade importfruar blir misshandlade och hållna i hemmet. Det borde vara praxis att de blir upplysta om sina rättigheter när de kommer in till landet.

Men jag vågar ändå påstå att de flesta gör ett uppköp när det kommer till jämställdheten. Svenska män är sjukt jämställda (eller kuvade som Patria skulle tycka). Till och med horor märker det; kvinnor som kommer till Sverige för att prostituera sig är ofta av åsikten att svenska män är mer artiga och liksom lättare att ha att göra med.

Det finns ju en anledning till att asiatiska fruar är så kuvade och det är inte att det ligger i deras blod, utan att samhället de lever i är extremt patriarkalt. Så det är inte som om de skulle ha levt i någon slags jämställdhetsdröm om de inte gift sig med en svensk man.

Därför kan det göra mig lite irriterad med alla som ska komma och klaga på fruimporten ur en jämställdhetssynvinkel, för ur det perspektivet så är dte inte synd om de flesta importfruarna. De kanske får en mer grisig man än vad en genomsnittlig svensk tjej har, men de får i alla fall lämna ett land där man kan köpa skolflickors använda trosor ur godisautomaterna (har hört att man gör detta i Japan). När det gäller Thailändskorna så tror jag att det är vanligt att de är ”eskortflickor” och då har de nog en bättre chans till ett värdigt liv i Sverige.

Vem är det egentligen man ska bry sig om i den här röran? Om någon så är det väl den faktiska kvinnan och hon får det nog i majoriteten av fall bättre, det tror jag verkligen. Och om man nu vill försäkra sig om något annat så kan väl sätta alla på SFI så att de har någon slags myndighetskontakt.

Man kan väl bli objektifierad oavsett kön?

Att reklamen med Boxermannen iförd endast kalsonger blev fälld av RO väcker reaktioner.

Jag har läst flera blogginlägg som handlar om att detta är ”fel” eftersom kvinnor objektifieras varje dag i reklamen.

Så nu reagerar killarna? Att pinnsmala redigerade falska ”perfekta” bilder på tjejer finns överallt, varenda gathörn, varenda busshålls plats det gör inte så mycket. Men nu när det kommer en på en kille med massa muskel (tecknad dessutom) så är det diskriminering för killar? visar upp en falsk syn hur killar ser ut? jasså och det gör det inte på tjejerna då menar ni?

Eller såhär:

Visst är det så att kvinnor också framställs som sexobjekt, men RO fäller ju sådana reklamer hela tiden! Vad skulle RO ha gjort? Sagt såhär kanske: ”ja, visst är denna reklam objektifierande men det spelar ingen roll eftersom tjejer blir objektifierade så ofta”. För att upprätthålla någon slags maktbalans mellan könen?
Ska vi behöva ta upp den ”andra sidan” av debatten så fort någon kille utsätts för stereotypt kvinnlig diskriminering? Vad skulle egentligen syftet med det vara? Fel är väl fel oavsett vilket kön personens som drabbas har?
Jag tror att det är det här tankesättet som ligger bakom att så många män känner sådana agg inför ”feminister”. För många som kämpar för kvinnors rättigheter förlöjligar det faktum att män också kan utsättas för jobbiga grejer.
Det är inte heller helt ovanligt att folk har någon slags ide om en smärtbalans som ska finnas mellan könen, alltså att killar ska lida för att tjejer gjort det. Det är ett mycket destruktivt sätt att resonera på, för människor är trots allt människor oavsett kön.
Jag tycker att det är upprörande att man på det här sättet förlöjligar att det finns killar som faktiskt känner sig kränkta av den här reklamen med motiveringen att tjejer också blir utsatta för detta. Vi skulle kunna diskutera hela konceptet att fälla reklam för att den är ”objektifierande” men om vi har en lag så ska den gälla lika för alla, oavsett kön. Vilket automatiskt leder till att fler reklamer med tjejer fälls eftersom fler reklamer med objektifierade tjejer finns.

Alla barn borde ammas tills de är fem!

Jag kan verkligen tänka mig hur sura folk kommer bli över detta. Man kan använda bröstpump, tycker Lars Ohly. Ska barnen slitas från sina mödrars naturliga barm och bli matade med flaska? Hemska tanke! Jag kan verkligen tänka mig moralpaniken som väl redan satt igång. Själv vet jag ingenting om amning men man fasar väl långsamt ut den under tid och då kan väl mamman amma när hon är hemma och så kan ungen få vanlig mat när pappan är det?

Den värsta gojan mot delad föräldraledighet är att barn minsann skapar ett ”speciellt band” till sina morsor. Klart som fan man gör, men har man tur kan man bilda ett speciellt band till sin farsa också, men då krävs det ju att snubben är närvarande. Speciella band bildas till alla familjemedlemmar, kanske speciellt till den som burit dig i sin mage men även till resterande.

Nu tycker jag att en exakt uppdelning utan svängrum för karriärfrågor och liknande är ganska dåligt. Visserligen förstår jag att det egentligen är det enda sättet att göra det hela totalt jämställt, men jag är inte så säker på att total jämställdhet är så viktigt så att all form av självbestämmande i frågan ska få stryka på foten. Dessutom har jag fått uppfattningen att folk delar lika i högre och högre utsträckning ändå. Kanske blir det aldrig helt lika statistiskt, men det viktiga tycker jag är att det inte är någon självklarhet att mamman får ta mer utan att båda alternativen ska anses möjliga.

Fast det är svårt. Å enda sidan är jag liberal och tycker alltså att var och en själva ska få bestämma, men när det gäller kvinnofrågor (och andra frågor också) så går det lite väl långsamt för att man ska kunna lita på att det löser sig själv. Då kan en kort period av detaljstyrning vara rimlig. Dock inser jag själv hur subjektivt det är med ”en kort period” så jag antar att det ändå inte skulle fungera. Hellre frihet med de nackdelar det medför än att ta de risker som alltför stort statligt detaljstyre innebär.

Det var svårt att förutse Malin Wollins reaktion här. Å ena sidan så är hon en rabiat morsa som skulle kunna lacka över att hon inte får amma sitt barn till det är fem, å andra sidan så älskar hon när staten sätter upp regler för saker och ting. Tydligen valde hon det senare.