Etikett: kön

Kan folk sluta antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall?

Nu när jag skrivit så mycket om detta med mens så läste jag Hanapees inlägg om tamponger med ett plaströr som man ska skjuta upp tampongen med. Jag har stött på detta själv innan i Sverige, tampongmärket heter tampax och det funkar såhär:

Nu vet jag inte om det var just dessa om Hanapee stött på men jaja.

Syftet med detta är väl dels att skydda fittan från bakterier, men jag tror också att det handlar om att många känner sig obekväma med att röra sitt kön. Kanske för att man tror att det kan leda till sjukdomar att ha sina fingrar där.

Hur som helst tycker jag att det är sorgligt att vi antas behöva ha platsgrejer för att vi inte kan röra våra egna kön. Jag menar, hur ska man då kunna onanera, ha sex och så vidare? Måste allt man har i närheten av fittan vara bakteriesäkrat?

Seriöst. Fittor är inte farligt. Inte heller är det ett superduperkänsligt område på kroppen. Man kan ha fingrar där, även om det kan vara vettigt att tvätta händerna först. Gud, kan folk sluta antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall? Detta är orimligt.

Det är inte vi som försöker förändra världen, det är ni som förnekar hur den ser ut.

Sydsvenskan har en artikel om intersexuella och en artikel om så kallade regnbågsfamiljer. Båda dessa företeelser debatteras ju idag som om det vore udda framtidsscenarion, personer och konstellationer som skulle tvingas fram genom politiska beslut och inte som något som faktiskt finns redan idag, även om det är stigmatiserat.

Ofta hör man saker som ”världen är uppdelad i män och kvinnor, så varför ska vi ha könsneutrala ord som ”hen””. För det första är det sjukt praktiskt, men sen är det faktiskt så att det redan idag finns personer som inte har en given könsidentitet. Kanske kan de pressa in sig i någon av mallarna om de vill, men det är såklart mycket skönare för dem att slippa. Nu tror jag förvisso inte att ordet ”hen” gör mycket för att detta ska bli mindre stigmatiserat, men dess personer glöms helt bort i debatten.

Även när alternativa familjekonstellationer diskuteras så tycks folk glömma, eller helt enkelt sakna kunskap om, det faktum att det redan idag finns familjer som ser ut sådär, som det man är så otroligt rädd för. Det finns redan barn som växer upp med två mammor eller två pappor, eller rent av fyra föräldrar. Och världen har ju inte gått under för det!

Dessa personer gör helt ur luften ett påstående om hur världen är uppdelad, sedan förväntar de sig att allt som faller utanför deras snäva ram ska anpassa sig efter den eftersom ”världen faktiskt ser ut så”. Men världen ser ju uppenbarligen inte ut så, för då hade ingen anpassning varit nödvändig. Det är inte vi som försöker förändra världen genom politik, det är ni som försöker förneka hur världen är beskaffad genom att ständigt upprepa denna osanning om och om igen.

Alltså. Jag fattar inte hur det känns att vara obekväm med sin könsidentitet, jag är skitbekväm med att kalla mig kvinna och har absolut inget behov av att definiera mig som en person mellan könen. Jag fattar att det kan vara svårt att greppa att andra inte är lika bekväma med detta men ni får väl fan ta och acceptera att det är så, utan att hålla på och kalla det en politisk fråga. Det är banne mig så världen är beskaffad, bara acceptera det och sluta försöka förändra den genom politik!

Blanda inte ihop vad som är hygieniskt med dina personliga preferenser.

Ofta hör man folk motivera allt från tamponganvändning till rakning av kön till att det är mer hygieniskt. Vad som är hygieniskt och inte är absolut inte samma sak som att ha åsikter om vad som är äckligt och inte. Hygien rör sig om något som ger effekter på hälsan, till exempel om man inte duschar regelbundet eller tvättar händerna efter toalettbesök, där kan vi snacka om vanor som faktiskt har en effekt på spridning av bakterier och sjukdomar. Men när det gäller till exempel rakning av kön så finns det inga belägg för att det skulle vara hälsovådligt att inte raka könet, snarare tvärtom eftersom bakterier som annars skulle fastna i könshåret åker upp i fittan om man rakar den.

Samma sak med mensblod. Du kan tycka att det är äckligt och så vidare, men det är inte ohygieniskt att få det på fingrarna och hälla ut det i vasken så länge du tvättar händerna efteråt (som man väl ändå gör efter att ha bytt tampong eller binda). Vad fan, du sköljer ju ur vasken efteråt precis som alltid när man häller i något som syns och luktar, typ en flaska gammalt vin. Det är ju inte som att du ska slicka bort mensresterna några dagar senare.

Sluta blanda ihop vad som är hygieniskt med dina personliga preferenser om vad som är fräscht och inte, det är inte samma sak. Du kan inte få sjukdomar av att äta pasta som kokats i samma kastrull som en menskopp, inte heller av att ha en ren menskopp i munnen. Du kan tycka att tanken känns motbjudande eftersom du har blivit matad med budskapet att men är något äckligt och vidrigt som ska gömmas sedan du var ett barn, men det är inte samma sak som att det faktiskt är skadligt.

Fan alltså. Jag är så trött på att höra att mina kroppsfunktioner inte bara är ofräscha utan rentav ohygieniska, en orenhet så allvarlig att den sätter folks hälsa i riskzonen. Inte hör man det om killars runkpapper. Det är på sin höjd äckligt, men ingen behandlar det som om det vore farligt.

Oceaner av tid.

Det fanns en tid när jag varken tyckte att kroppsbehåring eller bantning var viktiga feministiska frågor. När jag tyckte att det är klart man ska respektera folks val att inte raka sig eller banta men alla ska få göra som dem vill. Men detta var innan jag själv slutade banta och slutade raka mig, innan jag själv visste vilka otroliga livsvinster det kan leda till att inte ägna sig åt sådant.

Framförallt bantningen är jag glad att jag hamnade ur klorna på och det skedde ändå relativt tidigt för mig om man jämför med många andra kvinnor som håller på och tampas med den där skiten fan för evigt. Jag kommer troligen aldrig hamna där igen, jag är för medveten för att återigen börja räkna kalorier och dra i fettet, även om man såklart aldrig står säker.

Jag har insett nu hur viktiga dessa frågor är, för det handlar om tid. Tid är typ det absolut viktigaste vi människor har i våra liv och väldigt väldigt mycket av kvinnors tid ägnas åt att klämma, raka, sminka, borsta och banta. Etter värre blir det när utseendefixeringen leder till kirurgiska ingrepp som i många fall är kostsamma och potentiellt skadliga. Utöver den faktiska tid alla dessa saker tar så ägnar vi tid åt att prata om det, att tänka på det och att läsa om det. Vi ägnar dessutom känslomässig energi åt att på olika sätt känna ångest över att vi inte har ägnat tid nog åt dessa saker. Om man dessutom tänker på alla de kostnader som detta medför och alla de arbetstimmar som krävs för att täcka dessa kostnader samt all tid som läggs på att köpa de nödvändiga produkterna så blir det hisnande mycket tid.

Just bantning påverkar livet än djupare så genom att dränera en på energi och utsätta en för hälsofaror. Jag talar alltså här inte om bantning i form av hälsosammare livsstil och motion för att man är överviktig utan om alla dessa ansträngningar och extrema dieter som görs för att nå den ”perfekta” vikten även om det kanske inte är den som är naturlig för ens kropp. Överdriven fixering vid kost och träning kan också vara ett hinder i vägen för att vara på riktigt hälsosam, som jag skrev om här.

Jag menar inte att skuldbelägga er som bantar, opererat er, rakar er och så vidare, jag har gjort allt detta själv och gör det fortfarande i viss utsträckning. Jag tycker dock att det är värt att fundera på hur mycket mer tid den kvinnliga delen av befolkningen i lägger på detta än den manliga delen och vad det innebär för jämställdheten. Jag tror att det blir åtskilliga timmar om vi räknar ihop allt, även om det såklart kan bli svårt med tanke på att många av dessa saker tar tid även på ett mer subtilt sätt än att man faktiskt genomför praktiska handlingar.

Detta handlar alltså inte bara om att ”alla ska få göra som de vill” utan är en betydligt mycket viktigare och mer djupgående fråga än så. Därför är det viktigt att inte låta det stanna vid sådana plattityder bara för att man inte vill stöta sig med människor som ser det som ett personligt påhopp när deras skönhetsvanor kritiseras. Istället bör vi trycka på om det här med att skönhetshetsen tar enorma mängder tid och energi samt ofta även livsglädje och hälsa i anspråk från jordens kvinnor och att detta faktiskt är dåligt, inte bara något som borde vara ”frivilligt”. Jag menar: dessa oceaner av tid enbart för att ha ett behagfullt utseende. Det är sanslöst.

Det är inte bara könen som begränsas.

Lego blir mer och mer könat precis som allt här i världen. Men när det gäller Lego så tror jag att det absolut största misstaget inte är själv köningen utan begränsningen va barnens fantasi. Legokonceptet bygget ju från början på att man ska bygga ihop saker och ting själv. Visst har det väl alltid funnits grundmodeller av olika slag men fokuset har ändå legat på att barnen använder sin egen fantasi och ombildar. Med åren har det blivit mer och mer specialanpassat Lego. Byggsatserna har blivit betydligt mycket svårare att sammanfoga med varandra och mer och mer fokus har hamnat på de olika karaktärerna i lådorna och diverse specialbitar på bekostan av de flexibla bitarna som man utan problem kan använda i nya byggen. I samma veva har det blivit mer och mer könat och numera finns det speciellt tjejlego. Lego liknar mer och mer helt vanliga dockhus eller miljöer som man får montera själv, både för killar och tjejer. Det är inte meningen att man ska blanda och bygga nytt och det är ju såklart något Lego tjänar på eftersom behovet av att ständigt köpa nytt då ökar.

Jag tänker att könandet och begränsandet av övriga möjligheter är starkt sammanflätade. Ju mer specifika olika leksaker blir, ju mer de antar skepnaden av ett redan färdigt rollspel, desto större blir behovet av att skapa flera olika nischer. Jag hade inte sett något problem i att man kompletterade Legoutbudet med lite tjejigare lådor. Kanske andra färger och mer tjejgubbar i kartongen. Kanske affärer och blommor istället för de så dominerande bilarna. Så länge det var gjort för att blandas med varandra som Lego ju från början var. Jag ser inget fel med att variera utbudet, däremot med att desperat försöka separera världarna med hjälp av annan design på gubbarna och annat namn på produkten som med all tydlighet signalerar att de absolut inte ska blandas.

Könande hänger ihop med en mer allmän begränsning av barnens fantasi. Leksakerna blir inte bara könsspecifika, de får mer specifika användningsområden på alla punkter. Jag tror absolut att även andra möjligheter för barnen har strypts i samma veva som leksakerna har könats och tycker att Lego är ett väldigt tydligt exempel på det. Att det inte bara handlar om att vissa saker och rosa och andra blå utan om ett generellt begränsande.

Jag tror bara att Lego kommer förlora på att de gått bort från sitt grundkoncept till den grad de faktiskt har. Lego är inte speciellt längre, det är bara en otroligt begränsad leksak med det roliga tillägget att man monterar den själv. Utöver det lever företaget på sitt märke och en ide om vad Lago är som inte är korrekt längre. När folk inser detta kommer de troligen sluta köpa skiten.

Manligt sexuellt ansvar.

Att män inte kommer vid samlag är ju inte är närheten av lika vanligt som att kvinnor inte gör det. Mångas föreställning om sex utgår liksom från den manliga kåtheten och orgasmen. Sexet anses vara avslutat när mannen kommit. Några gånger har jag hört om män som inte kommer så lätt från kvinnor och då har det alltid föranlett en massa ångest över att man som kvinna inte duger, ty män ska liksom komma. När en kvinna inte kommer är det inte alls en lika stor grej för kvinnor förväntas inte komma, det ses mer som en bonus och ett tecken på att mannen ifråga är bra i sängen (ja, jag utgår från heterosexuellt tvåsamt sex här).

Det ligger absolut något i att man som man förväntas prestera mer i sängen medan det räcker med att kvinnor bara ligger och särar på benen, som det så vackert heter. Men att man är den part som står för själva juckandet betyder ju liksom inte att man är bra i sängen. Visst finns det de som är totalt passiva oavsett vad som händer men om man är lite intresserad av ens partners njutning så bör man ju försöka undvika att hen bara ligger stilla. Jag tänker själv om jag hade haft sex med en man som liksom bara låg där och inte gjorde något, jag hade nog inta bara ”kört på” utan försökt skapa något slags samspel. Om det ändå inte gick hade jag nog hellre bangat sex än att bara använda kroppen som något slags verktyg för min egen njutning. Det verkar vara ett tråkigt sätt att ha sex på.

Min poäng är inte att männen ska ha ansvar för kvinnors njutning helt på egen hand, däremot har båda parter i en sexuell situation ansvar för att sexet bli bra, och bra sex innebär att båda har det skönt. Jag ser det som en självklarhet att man inte bara accepterar att ens partner ligger helt passiv och inte tar några initiativ till varken sin egen eller ens egen njutning.

Två missförstånd rörande transsexualitet.

Blev uppmärksammad av FumikoFem på att det är transgender day idag. Måste säga att jag känner mig mer peppad på att uppmärksamma den är internationella mansdagen som inföll igår.

Jag vet inte sådär jättemycket om transsexualitet men det finns två missuppfattningar som jag märker att andra har väldigt ofta som jag skulle vilja reda ut, dagen till ära.

  1. Sammanblandningen mellan transvestit och transsexuell. Jag antar att det beror på att båda orden kan förkortas till transa, vilket skapar förvirring. Jag använder dock aldrig ordet ”transa” om en transsexuell person. En transvestit är i alla fall en person som klär sig i det andra könets kläder då och då, kanske för att uppnå sexuell njutning eller bara för att spexa. En transsexuell person är en person som har en psykisk könstillhörighet som inte stämmer överens med den fysiska, alltså att man känner sig som en man och har kropp som en kvinna eller tvärtom. Jag vore hemskt glad om folk slutade blanda ihop dessa två begrepp, för det är helt olika saker och man måste verkligen lära sig att skilja på det.
  2. Ofta hör man folk säga ”hon var en han innan” eller ”det var en tjej som blev en kille”. Nej, det är inte så det fungerar. Vilken könstillhörighet man har beror på hur man känner sig, inte på hur man ser ut. Om man känner sig som en kvinna så är man en kvinna, oavsett som man har gått igenom alla operationer eller ej. Den psykiska könstillhörigheten avgör, inte den fysiska. Så kan folk snälla sluta upp med att kalla transsexuella personer efter vad de har mellan benen, och istället börja använda den könstillhörighet de har i huvudet när de benämner dem. Om man nu nödvändigtvis måste tala om hur någon och vad hen känner sig som ser ut så kan man väl säga ”male to female” eller ”female to male” för att undvika missförstånd. Då fattar alla.

En mansrörelse som behövs.

Den så kallade mansrörelsen tycker jag är ganska intressant. Vi har ju dels de så kallade jämställdisterna som ägnar sig åt att lyfta fram områden i samhället där män är missgynnade. Som i vårdnadstvister. Det ser jag mest som ett uttryck för idioti.

Men det finns faktiskt en annan typ av personer som är engagerade i så kallade mansfrågor som jag verkligen respekterar. Personer som på allvar problematiserar mansrollen ur ett manligt perspektiv och pratar om vilka problem den ställer till med för män. Ett exempel kan vara personer som problematiserar att det inte är accepterat för män att prata om känslor i vårat samhälle och att det ibland leder till självmord (det är ju som känt fler män som tar livet av sig än kvinnor).

Ur detta problem härstammar också andra, som svårigheter med att knyta nära relationer till människor som ofta leder till ensamhet. Mitt intryck är att det är vanligare att män lever ensamma i bemärkelsen att de varken har partner, familj eller vänner som de kan dela sina tankar med.

Det här är viktiga frågor för alla som brinner för jämställdhet mellan könen. Som feminist så tenderar jag att mest se de effekter detta leder till för kvinnor, som också är negativa. Bland annat så lever många kvinnor i relationer till män där de ägnar på tok för mycket tid åt att få dem att ”öppna sig”. Men det är såklart ett gigantiskt problem för vilken människa som helst att inte våga öppna sig, att inte våga knyta band till andra.

Jag tycker att det är otroligt vettigt att söka problematisera detta ur ett manligt perspektiv. Våga prata om hur det känns för alla dessa män som inte vågar öppna sig, alla män som lever ensamma, och dessutom våga prata om varför det ser ut som det gör, vilka förväntningar på män som leder till detta och hur vi ska ändra samhället för att förbättra männens situation.

Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund.

Vissa har tagit illa upp över mitt inlägg om ”saker jag avskyr” och påpekar att ”alla” minsann inte är på det sättet jag beskriver. Jag förstår ju varför inlägget är provocerande i sig men jag vill bara förtydliga att det jag stör mig på är personer som är just som jag beskriver varken mer eller mindre.

Det finns gott om människor som tycker att arbetslinjen är bra med goda skäl och dem kan jag absolut respektera även om jag personligen inte håller med dem. Det finns också gott om människor som ser att det finns till exempel klasskillnader men som helt enkelt inte ser det som politikens uppgift att jämna ut dem. Jag håller inte med dem heller, men jag tycker inte illa om dem.

Vad jag tycker är provocerande är inte personer som har andra åsikter än jag själv. Vad jag tycker är provocerande är människor som rakt av förnekar att vi lever i ett samhälle där olika personer har det olika lätt för sig på grund av sin etnicitet, sitt kön eller sin sociala bakgrund. Man behöver inte tycka att det är ett problem att det är så eller vilja lösa det på politisk väg, däremot så är det bara idioti att förneka förekomsten av det. Jag tycker helt enkelt inte att man ska syssla med politik om man inte kan se att det finns andra saker som styr människors livsöden än deras ”fria val”.