Vad är grejen?

Jag fattar verkligen inte grejen med såna här kommentarer. Vem skriver ”vilken fin blogg du har” och tror att den som tar emot kommentaren ska tolka det som något annat än spam, man kan väl anstränga sig för att vara lite mer personlig tycker jag.

Och sen ”följa varandra på bloglovin”. Men herregud, varför vill man ha en läsare som för det första troligen inte ens läser och som om den gör det antagligen inte är särskilt intresserad. Det verkar ju jättedåligt.

Den här typen av kommentarer hatar jag nästan lika mycket som folk som svarar på mina kommentarer i deras bloggar  i mitt kommentarsfält. Gu vad jobbigt de är att behöva radera allt som är off topic tycker jag.

Iphonecafe.

Iphonecafé är ju verkligen att gå för långt i sin maclivsstilshets. Jag hoppas verkligen att det är något (vad som helst) annat än ett fik där folk sitter och typ uträttar ärenden på sina iphones med hjälp av ett speciellt iphone-anpassat nätverk, där man kan testa varandras appar och där det kanske finns speciella laddningsstationer för ipones. Gud vad fjolligt det hade varit.

Apropå Iphone och Apple, läsa Julia scotts krönika om Macmän, fruktansvärt rätt och roligt.

Arbete ger frihet.

Jag minns att någon slags rasistiskt grupp (jag tror sd, men om någon vet så berätta gärna) en gång gjorde en kampanj som handlade om att svenskar behöver livsrum, inte moskeér. Detta var innan jag läste om nazistisk propaganda i tyskland på 40-talet, då man talade mycket om såkallat ”lebensraum”, det vill säga livsrum.

Hur fan vågar man, som rasistiskt parti, bedriva en kampanj där man använder samma begrepp som under judeförföljelsen. Visst att man använder samma retorik och hela köret, men det här är liksom verkligen samma användning av samma ord som man använde för att motivera ett av de mest omfattande folkmorden ever. Snart börjas det väl snackas om dolkstötar, herrefolk och undermänniskor också.

Jag tycker det är extremt obehagligt att de inte ens försöker dölja sitt arv och än mer obehagligt att de flesta säkert inte ens vet vilken historia det ordet har.

Apropå bilden: Hilda skickade den till mig och jag tyckte den passade in så himla fint. Är det någon som vet om det är fejk, eller om detta faktiskt var en ogenomtänkt (nu troligen borttagen) del av moderaternas kampanj. Det hade verkligen kunnat vara det, för allt moderaterna snackar om är ju hur jävla fint det är att arbeta men jag har å andra sidan svårt att tänka mig att någon som är engagerad inom politik skulle ha kunnat missa att ”arbecht macht frei” var precis vad som stod vid ingången till Auschwitz. För skämtets skull tror jag nog dock på det senare tills motsatsen bevisad.

En bra och en dålig sak.

En bra och en dålig sak.

1. Idag köpte jag inte mindre än fyra fikon för 10 spänn! PRISFEST! Hehe, apropå prisfest så köpte jag sjukt billiga nektariner för nån vecka sen, när snubben i kassan sa priset så tänkte jag bara ”prisfest” helt spontant. Sen garvade jag så jävla mycket åt ordet ”prisfest” att jag inte kunde snacka på fem minuter. Jag måste ha gett ett sjukt märkligt intryck. Alltså, det snubben i kassan uppfattade var att han sa ”en å femtio” och att jag började skratta så att jag grät. Sjukt pinsamt det där.

2. Emanuel berättade att det var en kille som du i fritt fall eftersom låset inte gick igen. Jag tänker mig den extrema ångest man måste känna när man upptäcker det där uppe och bara sitter och väntar på vad som komma skall. Herregud, vilket lidande. Jag sitter fan och skakar just nu av skräck och enormt medlidande.

Top model.

Tänkte på ett avsnitt av top model som jag såg för några dagar sen. Där var den en tjej som var någon slags ”fröken sverige”-figur fast i USA eller var det där programmet nu utspelar sig, hon hade långt fint hår och ett nervöst ”förlåt för att jag finns”-leende.

I alla fall så skulle de klippa henne korthårig i programmet, vilket var extremt ångestladdat för henne. Hon grät verkligen typ ett dygn, pratade massa med sin pojkvän i telefon och hade sig. Alla tyckte ju såklart hon var superfjantig. Sen ville dem klippa av hennes hår mer, men då gick det för långt, då drog hon hem istället.

Men det roliga var följande: När hon drog så sa hon ”skönhetstävlingar bygger karaktär, modellyrket förgör den”. Haha. Att tycka att det ”bygger karaktär” att stå och se snygg och ständigt glad ut, då har man fan ett jävligt uppfuckat perspektiv på saker och ting.

En teckning med lite sköna etnovibbar.

En teckning jag ritade. Är sådär nöjd med färgläggningen när det gäller huden, det blev ganska ojämnt (jag trodde först jag använde akvarellpennor, men det var fel). Mönstret på klänningen blev jag väldigt nöjd med, det ser jävligt etno ut.

Tänkte på en jobbigt grej när jag tecknade också: folk som ”berömmer” svarta barns vita föräldrar för deras barn ”vackra hudfärg”. Sjukt att man kan tycka en sån kommentar är passande. Lustigt är också att det bara kommer när föräldrarna är vita, det är typ som att folk tror att man som vit bara adopterar svarta barn för att man vill ah en unga med häftig hudfärg.

Jag kommer nog också att bli en såndär jävla moraltant.

Jag kan verkligen inte sluta störa mig på tanten jag berättade om. Hon som demonstrativt bad mig flytta min väska som låg bredvid mig på pendeln för att hon skulle få sitta där när det fanns massa andra platser lediga och sedan klagade på hur jag läste min tidning.

Allvarligt talat: hur orkar man hålla på sådär? Vad finner man för sjuk sadistisk njutning i att vara löjligt rättfärdig och moraliskt korrekt hela tiden? Vad är det som är så himla skönt med att få folk att i tid och otid följa ”outtalade regler”? Allt detta och lite till frågade jag mig.

Sen kom jag på att jag gör detsamma hela tiden. Jag säger åt folk som låter ”för mycket” på bussen, suckar högljutt åt skrikande spädbarn, lägger mig i om ag råkar ”överhöra” i korkad diskussion om feminism och ondgör mig varje dag på gymmet över människor som bara inte kan lägga pilatesmattan rätt eller som bara sitter och ”chillar” i maskinerna eller helt enkelt bara lyfter fel. Visserligen är dessa saker en aning mer berättigade (enligt mig i alla fall) men jag är fortfarande en liten moraltant och när jag blir gammal, frånskild och tjock kommer jag säkert också göra sådär för att få ut mina aggressioner över alla orättvisor som drabbat mig.

Jobbig tanke.