Om ni blev förvånade av detta borde ni nog besöka verkligheten.

Det lär ju knappast finnas ett enda parti som inte sorterar in väljare i olika grupper, det skulle vara ett riktigt dåligt parti rent marknadsföringsmässigt. Det som är oroande är att folk förvånas och förfäras över detta, det visar bara på vilken extremt dålig koll människor har på att budskap som kommer till dem är vinklade på både det ena och det andra viset.

Jag har länge tyckt att retorik- och mediekunskap borde vara obligatoriska ämnen redan i grundskolan. Dels för att man som konsument ska kunna granska reklam och liknande kritiskt, men framförallt för att alla ska kunna granska makten. Ett val ska inte handla om vem som har bäst valkampanj, det ska handla om vem som har bäst politik och politiker som kan föra fram sin sak. Och en självklart sak i alla kampanjer för alla produkter är att man vinklar det man har att komma med på olika sätt beroende på målgrupp. Det är verkligen bara helt normalt reklamvett och det borde verkligen alla förstå.

Den här tilltron och naiviteten folk hyser inför makthavare är rentav obehaglig. Att folk blir förvånade över detta visat att vi har ett problem: att väljare inte förstår att politiska kampanjer inte handlar om svart eller vitt, höjd eller sänkt skatt utan framförallt om hur man som politiker och parti framstår. Om man ger ett sympatiskt, professionellt och karismatiskt intryck så får man fler röster än om man verkar vara en korkad person och en dålig ledare. Det har inget att göra med faktisk politik, bara om utstrålning, typsnitt och färgval. Fatta detta och sluta lita på det politiker nästan säger eller verkar vilja, fokusera på raka budskap och ta reda på inte bara vad folk vill uppnå utan hur dem vill uppnå detta.

Finns det en möjlighet att få fortsätta läsa kanske?

En av mina absoluta favoritbloggar naturalbornfreak har tydligen gått och blivit lösenordsskyddad. Jag vet att du har kommenterat här ett par gånger, jag vet ju inte om du läser regelbundet men du lär ju hursomhelst se att jag länkar dig. Om det går för sig skulle jag gärna kunna besöka din blogg, jag fattar om det bara är för vänner eller så men om du vill delge mig ditt lösenord så kan du mejla på fannyenuddaperson@hotmail.com. Jag vore glad om jag kunde läsa dig även i fortsättningen.

Ni morsor är fan tusen gånger värre än alla ”unga tjejer” tillsammans.

Folk snackar ofta om hur ”unga tjejer” utsätts för så himla mycket press och att man inte borde sträva efter att vara så jävla duktig hela tiden, men alltså… morsor. Vad fan är felet på er egentligen?

Vad man än gör och tycker som mamma ska det utvärderas, dels av en själv och dels av alla andra morsor som verkar ingå i en gigantisk klubb för inbördes beundran och överdriven moralism.

Jag har en underbar jävla mamma, hon ställer upp, låter mig gråta i hennes knä, bakar supergoda bullar och hela köret. Det finns bara en sak jag hatar: att hon alltid ska sätta sina barn och sin man i första rummet. Visst, det är skitbra att bry sig om sina ungar och sin familj, men jag hatar fan självuppoffrande föräldrar. Ni är underbara som ni är, det räcker med att ni inte är galna, erbjuder en axel att gråta mot och hämtar oss från skolan när ni är små och framförallt att ni älskar oss. Ni behöver inte vara bäst, ni behöver inte laga de godaste bullarna, gå till skansen varje helg eller laga alla måltider hemma. Det är fan helt okej att ni bara slänger lite findus köttbullar i stekpannan då och då, eller att bara sitta en hel dag och kolla på tv.

För något väldigt viktigt när man är liten är att inte känna sig som en belastning, som något som tär på er och tar er energi, något som får er att må dåligt eller ert förhållande att knaka i fogarna. Tro mig, barn märker sånt. Kanske inte de allra minsta spädbarnen men jag har själv tidiga minnen från när jag tyckte att mamma ansträngde sig för mycket för mig, när jag förstod att hon åsidosatte sig själv för min skull.

Det är obehagligt med människor som gör kärleksfulla saker för att de känner sig tvingade till det. Sånt ska komma från hjärtat, inte från samhällets normer. Och jag tror att ni älskar era barn innerst inne och ni skulle nog ge dem alldeles nog med kärlek bara genom att göra vad som känns bra för stunden. Och då skulle ni kanske inte göra dem bortskämda eller skuldmedvetna, som man ofta blir om någon har offrat alldeles för mycket för en.

Det är lätt att vara djup och smart när du omges av ytliga idioter.

Det här tyckte jag var lite lustigt. Det är få som missat Cimon, Paradise Hotel-killen med det mest sneeky leendet. Han har tydligen gjort succé efter paradise hotel, dels genom att vara en ”mjukis” som tipsar tjejer om hur de ska få bättre självförtroende (vem gör inte, liksom) och dels genom att vara en riktig tänkare som ”grubblar” innan han säger saker.

Och jag tänker dels att det är lätt att förvåna med djupa insikter om alla förväntar sig att du ska vara en lismande stureplansbrat, dels att han inte har så jävla mycket att komma med egentligen. För vem tycker inte att det är dåligt att ”unga tjejer” har låg självkänsla, vem tycker inte att Kissie verkar vara ute på lite hal is när hon påstår sig ha två personligheter, en i bloggen och en ”riktig”.

Vissa människor har liksom en förmåga att få allt dem säger att verka vettigt och djupt. De har en förmåga att verka kloka, helt enkelt. Kanske för att de rör sig i kretsar där minsta lilla insikt om något är en sensation, kanske för att de vet hur man ska vårda sitt personliga varumärke.

Jag vill inte dissa Cimon, han har sällan fel och det är bra att det finns människor som dels fungerar som ikoner för allt som är coolt och som dels kan få in lite vettiga tankar i folk huvuden. Men det han berättar, det han upprörs över, är varken nytt eller speciellt, det är självklara insikter som jag tycker att alla borde kommit till då man är 16 år fyllda.

Det jag undrar är väl egentligen: varför i helvete tycker folk att han är så himla bra? Tycker de på allvar att han upplyser dem om saker och ting, handlar det om att man tror att alla andra är så infantila att den här typen av information behövs när den egentligen inte gör det eller handlar det om att det känns bra att känna igen sig, att se att en person som lyckas och befinner sig på en helt annan plats i livet har samma bryderier som en själv. Men jag tror tyvärr att det är så att folk har jävligt låga krav på den de kallar smart och upplyst och om det är det som gäller så tror jag faktiskt att jag förlorar mitt hopp om mänskligheten.

Kärringjävlar.

En typ av människa jag tycker sjukt illa om är den tvättäkta kärringen/moraltanten. Jag stötte på en sådan idag när jag åkte tvärbana. Eftersom det var få människor på tåget och hela min kupé var tom så satte jag min träningsväska på sätet bredvid mig. Typ två stationer senare kliver den här människan på. Istället för att sätta sig på någon av de lediga platserna mitt emot mig eller någon annanstans i tåget så ber hon mig flytta på väskan och sätter sig bredvid mig. Jag pallade inte riktigt bry mig utan fnissade lite för mig själv och fortsatte läsa min tidning (vilket för övrigt var ett flera år gammalt nummer av BON med intervjuer som sex, så jag tänkte väl att det hade varit lustigt om hon upprörde sig över det).

Efter ett tag, när jag läst min tidning helt normalt, så tycker hon att den ”skär in” i hennes arm. Alltså, för det första hör det till saken i kollektivtrafiken att saker och ting stöter in i varandra och det var knappast som att tidningen skadade henne eller ens var obehaglig. För det andra så är det fan oförskämt att välja platsen bredvid mig när så många andra är upptagna och dessutom kräva att jag inte ska ha någon kroppskontakt med henne. Jag flyttade hursomhelst till sätet mitt emot henne och lade demonstrativt ner träningsväskan bredvid mig vilket gjorde att hon kastade hatiska blickar på mig hela resan. Hemska ungdomar som bara tar plats tyckte hon säkert. Hemska kärringar som måste statuera exempel på hur de tycker man ska bete sig när det verkligen inte är nödvändigt, som på ett nästan tomt tåg.

Varför jag avskyr ordet kurvig.

Ett begrepp som jag stör mig enormt mycket på är ”kurvig”. Kurvig kan betyda precis vad som helst, det kan vara ett annat ord för tjock eller vara en skitsmal tjej med lite former. Att vara kurvig är ju egentligen bara att ha en smal midja i förhållande till bröst och höft, inget annat, men fortfarande används det om folk som har stora magar, eller helt vanlig kroppsform fast med lite ”extra” att ta i.

När man pratar om att man inte är för det där skitsmala idealet utan gillar kurvor och tar Scarlett Johansson som exempel, så blir jag fan arg. Scarlett är fruktansvärt snygg och har en fantastisk kropp, men hon är faktiskt smal. Kurvig, absolut, men hon har fortfarande ingen ansenlig mängd kroppsfett. Hon har förvisso heller inte ett Bmi på 15, men om man jämför med den normala kvinnan är hon smal.

Det jag upprörs över är dels att man egentligen inte för någon konstruktiv dialog om ideal som sådan utan bara byter från smal som en pinne till smal med kurvor, fast fortfarande vill göra anspråk på pk-poäng. Att ha kurvor som ideal kan vara minst lika exkluderande som bara smal. Jag har till exempel inga anlag för att få fina kurvor, för mig är det mycket enklare att bara banta än att lägga upp min träning så att jag blir lika bootylicious som Beyonce. Dessutom ogillar jag hur man placerar ”olika typer” av tjockisar i olika kategorier och därmed samtidigt säger att de tjockisar som inte tillhör den kategorin är den sämre typen av tjockisar. Dem som har mycket fett runt magen är dåliga tjockisar, dem som har det på rumpa och bröst är bra.