Jag skulle just svara på Elsas kommentar på inlägget om osmaklighet…
Det låter som du är i skriande behov av ett jobb
…när telefonen ringde. Jag ska på arbetsintervju imorgon för ett jobb som jag tror skulle passa mig jävligt bra.
Nu är jag sjukt nervös. Jag hoppas verkligen att det går bra, det skulle vara så skönt att ha något att göra som inte är telemarketing eller plugga.
Så håll tummarna för mig!
Ägnar mig som sagt åt att söka jobb och liknande. Inne på en hemsida om hur man skriver ett bra CV så hittade jag detta.
Oavsett om det är ditt eget val eller helt enkelt av glömska, så kan många utelämna viss information om diverse tidigare jobb vilket kan rendera i en ” lucka” i ditt CV. Denna ”lucka” kan göra så att det ser ut som om du inte gjort något alls under en viss tid. Risken finns att arbetsgivaren kommer att tro det värsta, så istället för att låta dem gissa se till att inga sådana ”luckor” förekommer.
Så… ”det värsta” i det här fallet är då, antar jag, att man är arbetslös. Oj så hemskt då! Särskilt i tider som dessa, när arbetslöshet bara är ens eget fel, för det finns absolut inget som hindrar en från att få jobb annat än ens egna lathet!
Håhåjaja.
Letar då jobb på platsbanken.
Ungefär 90% av alla jobb har kravet ”driven, positiv och målmedveten”. Resten att man ska ha B-körkort.
Orkar inte framställa mig själv som nån driven och fräsch brud. Jag är ju liksom en jävla bitterfitta, kan det inte få duga i något jobb?
Jag tänkte bara att jag skulle lägga ut två av de kommentarer jag fick på det här inlägget. Jag tycker att det förtjänar uppmärksamhet, det här ämnet.
Sen vill jag tillägga att jag tycker det är så fint när folk skriver sånt här, det känns bra att jag beskriver en verklighet som folk känner igen sig i och det är ”kul” att få läsa folk historier.
Herre gud, ja. En månads heltid där, ett fruktlöst och frustrerande halvår som lärarvikarie för en förmedling som gärna gav en en timmes jobb här en dag (med två gånger det i restid) här, obetald praktik… Det har tagit mig tre år sen jag kom hem från USA att skaffa mig erfarenhet på papper som matchar de kunskaper jag redan hade, vid sidan av studier då förstås, och nu har jag ett tre-dagar-i-veckan vikariat fram till årsskiftet. Överlägset roligaste jobbet jag har haft där jag också fått betalt (vill man jobba med texter ska man ju gärna praktisera obetalt) men det är inhyrt (så klart) och jag har ingen aning om hur det blir efter nyår. Visst är vi lata, vi unga. SUCK.
Jag har frilansat för samma företag i 3½ år, först under studietiden och nu heltid (eller, jag hade alltså tänkt det). Plötsligt, efter ett halvårs heltid, är det snålt med uppdrag och de som finns kan komma med mycket kort deadline så att jag tvingas jobba nätter utan att varskos innan.
Jag måste ha tillgång till min dator hela dagen, IFALL att ett jobb trillar in som ska levereras morgonen efter. Om jag missar ett sådant mail och alltså inte levererar ligger jag ”risigt till”. Har jag sagt att jag kan jobba så har jag alltså de facto obetald jour. Jag älskar verkligen mitt arbete, men min jobbsituation är helt vidrig.
Satan vad trött jag kan bli på folk som ska tjata om hur jävla lata och odugliga vi barn från ”curlinggenerationen” är.
Lite info om arbetsmarknaden för oss odugliga lata ungdomar.
Framförallt den här entreprenörssmörjan kan jag störa mig så jävla mycket på. Okej om man är Blondinbella och lever för sitt jobb, men att starta eget är ju liksom ingen lätt process och alla vill inte att deras jobb ska ta över all deras tid. Vissa vill ha ett vanligt jävla kneg som man går till på morgonen och drar hem från på kvällen, inte ett jobb som man förväntas vara tillgänglig för hela tiden.
Och det är just detta som är problemet: vi ungdomar förväntas vara ständigt tillgängliga. Vi förväntas vara fruktansvärt glada när vi får ”möjligheten” att ringa till arga människor och försöka sälja värdelösa produkter i fem timmar till en timlön på 65 spänn, för ungdomsarbetslösheten är ju så hög. Och grejen är att de flesta ungdomar också är glada när de får chansen att dra in lite extra stålar. Jag bokar till exempel aldrig upp mina kvällar ”på riktigt” för jag vet att jag behöver pengarna som mitt högst osäkra barnvaktsjobb genererar. En fika kan plötsligt avbokas en halvtimme innan för att man ”måste jobba” och så vidare. En av mina vänner som jobbar som vikarie går alltid upp klockan 8 på morgonen för att de ”kanske ringer” vid nio.
Vi förväntas vara ständigt tillgängliga men jobbet måste inte vara tillgängligt för oss eller lova oss något. Och det här tär. Det är inte roligt att behöva anpassa sig efter jobbtillfällen som eventuellt dyker upp, det sabbar verkligen ens vardag att behöva göra det. Min generation jobbar hela tiden, men får bara lön för några timmar i veckan.
Herregud. Kissie måste vara världens sämsta reklam för moderaterna. Jag garvar verkligen åt tanken på henne som står där och bara ”bråkar” med vänsterpartiet och tycker att hon för fram vettiga argument som de inte kan svara på, när hon i själva verket bara står och är blåst. Jag älskar även resonemanget med att 87 % av Sveriges befolkning inte röstar på vänstern, och eftersom så många inte håller med så har dem fel. Det är en ganska stor del av befolkningen som inte röstar på Moderaterna också. Hon tycker typ att man som enskilt parti måste ha mer än 50 % för att ha något att komma med. Jämförelsen med ”hiteler” är också bra.
Jag undrar om det är som Bloggkommentatorerna skriver att vissa bloggerskor är uppköpta av Moderaterna. Då undrar jag dels om det är lagligt att göra betalt politisk reklam utan att berätta det och dels om Kissie är en av dessa bloggerskor. För om Kissie är det så äre väl ta mej fan det sämsta användandet av sociala medier i en valrörelse jag nånsin sett.
Åh herregud, det är när jag läser sånt här som jag bara får lust att sätta mig med Linda Skugge och bara lugnt och sansat förklarar hur marknadne fungerar. Tillgång och efterfrågan, konsumtion, låg- och högkonjunktur och så vidare.
Jag har extremt svårt för denna extremindividualism som vuxit fram. Individen är allt, du kan aldrig skylla på samhället, arbetslösheten, dina föräldrar eller något annat, du kan bara skylla dig själv för precis allt. Om man inte har jobb är det för att man inte vill tillräckligt mycket! Alla kan bli entreprenörer! Alla kan lyckas! Alla kan ha en månadsinkomst på 50 000! Jag vet, vi skiter i att stimulera ekonomin och anställer istället jobbcoacher, för det enda det handlar om är att folk inte vill jobba tillräckligt mycket!
För den enskilda individen kan ”positivt tänkande”, ambitioner och arbetsglädje säkert vara skitbra, men på ett samhällsplan är det en förödande inställning. För det den gör, det är att radera alla spår till politisk medvetenhet och engagemang, för det är ju aldrig aldrig fel på samhället, ens uppväxt eller den kontext man befinner sig i, det är bara en själv och ens jävla inställning det är fel på. Tänk positivt så spelar det ingen roll att du blir vräkt, uppsagd på grund av ekonomiska problem eller att din farsa våldtog dig som liten. Om du tänker positivt så fixar sig allt.
Faktum kvarstår ju att det alltid måste finnas de som är sämst och när ett företag fyllt sitt behov så anställer de liksom inga fler hur bra de än är. Hur säljande leende du än har så finns det fortfarande bara ett visst antal kassor och stekbord på Mcdonalds, och bara ett visst antal kunder som är intresserade av en hamburgare. Och även om du ökar försäljningen så finns det bara ett visst antal kronor som folk är villiga att konsumera, och även om du ökar det antalet kronor så finns det ett begränsat antal naturresurser eller ett begränsat antal timmar folk kan lägga på att lyssna på musik eller läsa din jävla krönika och konsumtionssamhället kan inte bara expandera i all evighet, det måste ta slut. Men framförallt är ekonomi en betydligt mycket mer komplicerad process än vad Linda vill göra gällande.
Även Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men idag inte bara antas göra sitt jobb, utan även vara nån jävla imagebyggare för företaget. Ha ett säljande leende och så vidare. Och alla vill inte att deras jobb ska vara deras jävla liv, vissa vill bara vända lite hamburgare eller sortera lite papper och sen bara gå hem och vara klar. Alla vill inte lägga själ och hjärta i sitt jobb.
Fan vad jag lackar på folk som använder uttrycket ”omvänd rasism”. Det finns inget som heter omvänd rasism, rasism är ordet för när man delar in människor i ras och anser att de olika raserna har olika egenskaper utöver de utseendemässiga, att vissa raser står över andra och så vidare. Rasism är lika mycket rasism om det riktar sig från svarta till vita som tvärtom.
Det här vet förstås ni som är så intelligenta *smickrar*, men fan vad efterblivet det är att snacka om omvänd rasism.
Det värsta är ju att det bara är typ Sverigedemokrater som ska komma och skrika ”omvänd rasism!” så fort nån ickearier säger något som generaliserar kring sk ”svennar”, ickeariern kanske säger att ”svennar” har fula kavajer eller liknande. Ack och ve, så hemskt och jobbigt att någon säger något dumt om oss när vi har ett sånt jävla övertag på alla andra områden i hela samhället. Invandrarna ska fan inte tro att dekan komma hit och förolämpa oss, de måste vara våra känslomässiga slavar och bekräfta våra egon hela tiden för de får ju trots allt socialbidrag.
Jag har jävligt svårt för att man tycker att invandrare ska vara mer skötsamma än den genomsnittliga svennen, det är fan ett jävigt perverst sätt att se på saker. Invandrare ska koma hit och avsäga sig sin kultur och hela sin personlighet för lite mat och en säng. Orimligt krav tycker jag.
Cillaxa med Hilda på medis. Skönt med knarkparker.
Sen café 60. De hade sköna hälsotidningar.
Gick även på en gata, vet inte vad den heter pinsamt nog.
Sen vare jobb. Jobbigt att jobba.
Hatar folk som ba: ”hitta den perfekta t-shirten, tänker mig den till ett par jeans och en skinnjacka”, hur många gånger hör man inte det liksom. Måste dock medge att jag är väldigt förtjust i denna. Den är sådär tung och kantig, fett skräddad helt enkelt. Kommer dock från Flash ursprungligen. Känner mig som en tant, på ett dåligt sätt.
Egobild eller närbild på tröja, vem vet?
T-shirt och kofta, humanbridge. Jeans, crocker. Halsband och jacka, H&M. Ska för övrigt både på hälsomassage och jobb idag, känner mig så jävla vuxen.
Över 87 % har inte röstat på oss.. 