Kategori: Människor

Du förstår Linda, markaden styrs av tillgång och efterfrågan…

Åh herregud, det är när jag läser sånt här som jag bara får lust att sätta mig med Linda Skugge och bara lugnt och sansat förklarar hur marknadne fungerar. Tillgång och efterfrågan, konsumtion, låg- och högkonjunktur och så vidare.

Jag har extremt svårt för denna extremindividualism som vuxit fram. Individen är allt, du kan aldrig skylla på samhället, arbetslösheten, dina föräldrar eller något annat, du kan bara skylla dig själv för precis allt. Om man inte har jobb är det för att man inte vill tillräckligt mycket! Alla kan bli entreprenörer! Alla kan lyckas! Alla kan ha en månadsinkomst på 50 000! Jag vet, vi skiter i att stimulera ekonomin och anställer istället jobbcoacher, för det enda det handlar om är att folk inte vill jobba tillräckligt mycket!

För den enskilda individen kan ”positivt tänkande”, ambitioner och arbetsglädje säkert vara skitbra, men på ett samhällsplan är det en förödande inställning. För det den gör, det är att radera alla spår till politisk medvetenhet och engagemang, för det är ju aldrig aldrig fel på samhället, ens uppväxt eller den kontext man befinner sig i, det är bara en  själv och ens jävla inställning det är fel på. Tänk positivt så spelar det ingen roll att du blir vräkt, uppsagd på grund av ekonomiska problem eller att din farsa våldtog dig som liten. Om du tänker positivt så fixar sig allt.

Faktum kvarstår ju att det alltid måste finnas de som är sämst och när ett företag fyllt sitt behov så anställer de liksom inga fler hur bra de än är. Hur säljande leende du än har så finns det fortfarande bara ett visst antal kassor och stekbord på Mcdonalds, och bara ett visst antal kunder som är intresserade av en hamburgare. Och även om du ökar försäljningen så finns det bara ett visst antal kronor som folk är villiga att konsumera, och även om du ökar det antalet kronor så finns det ett begränsat antal naturresurser eller ett begränsat antal timmar folk kan lägga på att lyssna på musik eller läsa din jävla krönika och konsumtionssamhället kan inte bara expandera i all evighet, det måste ta slut. Men framförallt är ekonomi en betydligt mycket mer komplicerad process än vad Linda vill göra gällande.

Även Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men idag inte bara antas göra sitt jobb, utan även vara nån jävla imagebyggare för företaget. Ha ett säljande leende och så vidare. Och alla vill inte att deras jobb ska vara deras jävla liv, vissa vill bara vända lite hamburgare eller sortera lite papper och sen bara gå hem och vara klar. Alla vill inte lägga själ och hjärta i sitt jobb.

Gamla människor i allmänhet och min mormor i synnerhet.

Min mormor är ett kapitel för sig, jag tror dels det har att gör med hennes ålder (gamla människor blir fan otrevligare) och dels med hennes grundläggande person. Detta var en kommentar hon skrev på min kusins facebookbild, på vilken hos poserar med en snubbe som räcker ut tungan och gör en ful grimasch.

En annan historia: en gång i början av sommaren var jag på stan med min pappa och Clinton, vi stötte på mormor när vi skulle ta en fika. När vi sitter på cafét så går en sk ”vän” förbi och jag och Clinton gömmer oss, sen pratar vi skit om vår ”vän” och hennes väl tilltagna kurvor. Då säger min mormor: ”ja, det kommer ju ut nu, tjockisarna”.

Jag och Clinton ba: ”!!!!!!!!!!”.

Alltså, den där ponchon för 199 kr på H&M är fan svinful.

Kan nån förklara hypen kring den här ponchon från H&M. Det är fan extremt ful, den ser billig ut (det är dåligt, speciellt när det kommer till stickade plagg eftersom de bara noppar och har sig om det är dålig kvalitet) och den är sjukt keff i både skärning och övrig design.

Grejen är enligt min analys följande: det är ett plagg som marknadsförts så jävla hårt som det ”perfekta” mysiga höstplagget som nån fräsch brud har på sig höstpromenad med sin välgroomade kille. Som alla livsstilsreklam så börjar alla brudar drömma om hur de bara går på promenader (fast de aldrig orkar egentligen), dricker varm choklad och är sådär äckelhöstsnygga (fast med lite fräsch sommarfärg kvar), allt iförd denna poncho.

Det stör mig att folk verkligen köper sånhär stenhård livsstilsmarknadsföring, att folk verkligen målar upp värsta bilden i huvudet om hur fräscha och perfekta de kommer vara när de har ett specifikt klädesplagg på sig. På något sätt är det lite äckligt att man hänger upp så mycket av sig så kallade livsstil på enskilda plagg. För när man gör det, då är man fan verkligen en slav för konsumtionssamhället.

Humor hos reklaombudsmannen.

Min nya hobby är att läsa anmälningar som skickats in till Reklamombudsmannen och utlåtandena på dessa. Fruktansvärt rolig läsning.

Det bästa är referaten som alltid görs under rubriken ”anmälan”.

Anmälaren anser att bilden är kvinnoförnedrande. Fotomodellen står med lyfta armar, lätt särade ben och halvöppna läppar. Byxorna sitter långt nedhasade på höfterna. Bilden har knappast något med sol och bad att göra, den är bara porrig. Anmälaren vill inte att hennes fyra barnbarn, som alla är flickor, ska bli matade med budskapet att en ung flicka måste klä av sig och exponera sin kropp för allas blickar om hon vill ”hänga med”. Det kan vara svårt för en ung person att värja sig mot de där bildernas ständiga, tysta budskap. Det talar ofta direkt till vårt undermedvetna.

Jag kan verkligen tänka mig det arga brevet som anmälaren har skickat in, hur hon orerar över sina jävla barnbarn och den moderna tidens osunda ideal. Håhåjaja. Och sen läser tjänstemannen detta, som hen har läst många gånger förut i och med att typ alla reklamer med lättklädda tjejer anmäls som diskriminerande och sexistisk(hur det nu kan vara diskriminering eller sexism att visa modeller klädda i badkläder i en badklädesreklam), vill egentligen bara göra sig jävligt löjlig över det men kan inte, och skriver därför om det hela lite förminskande. Jag tycker det är otroligt roligt.

Om kulspel och konflikthantering.

Min lillasyster berättade igår att man inte få ha med sig spelkulor till skolan. Det leder nämligen till konflikter att elever byter kulor med varandra, någon blir kanske ledsen för att hen har bytt fel, hemska tanke!

Jag blir så jävla irriterad på överdrivet beskyddande av folk överlag, men i synnerhet barn. Barn måste får möta verkligheten också, speciellt när de är åtta år gamla. Kulspel måste visserligen inte ingå i verkligheten, men insikten om att man ger sig in i leken och således bör tåla den kan nog komma därifrån.

Jag hade en tjej i min klass som hängde i ett gäng hon var jävligt divig mot. Hon betedde sig som alltings drottning, var fittig mot sina kompisar och pratade alltid om hur snygg hon var, att hon skulle bli modell och så vidare.  Till slut så lackade hennes kompisar på henne och frös ut henne, med all rätta.

Vad gör hon då? Jo, hon snackar med sin morsa som ringer lärarna som i sin tur snackar med hennes vänner och i princip tvingar dem att umgås med henne igen, inte för att hon har skärpt sig, utan för att man inte vill ha några konflikter i klassen. Notera att detta var i sjuan, alltså då folk är tretton år gamla. När man är tretton så ska man kunna lösa konflikter som denna utan att blanda in sina föräldrar.

Jag blev faktiskt själv uppringd av hennes pappa, jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort men det var knappast på nivån sparka och slå, eller ens kalla henne hora. Det var mer så att jag hade frågat hennes bästis hur hon pallade med sin jobbiga vän, vardagsmat med andra ord.

Jag förstår inte hur man kan göra sina barn en sån gigantisk otjänst och själv gå in och lösa alla konflikter hen hamnar i, fattar de inte att det bara förvärrar situationen sen, eftersom de aldrig får öva sig på att hantera det sociala spelet. Samma sak med kulspel: skolan ska inte bara vara en institution där du lär sig räkna och skriva, skolan är också en viktig tid rent socialt, eftersom man lär sig otroligt mycket av att bli ihopbankade med personer man inte har något för och sedan lösa konflikter som uppstår i den gruppen, alternativt lära sig att skita i att bry sig om dem som är elaka.

Fröknarna ska inte radera alla orosmoment bara för att barnen blir ledsna. Regelrätt mobbing är visserligen inte bra och ska såklart motverkas, men utfrysning, skitsnack och bråk i ens kompisgäng är något alla måste lära sig att hantera, för människor är fittor och om man alltid blir skyddad mot fittiga människor så kommer man få en jävla chock när man inte blir det längre.

Frihet för mig.

En gång när jag jobbade på sjukhus så klagade en kvinna som bott i USA på att alla affärer stängde så tidigt, en frihetsfråga, menade hon. Då började jag snacka om allt annat som är frihet, typ yttrandefrihet, att slippa tjäna så lite så man är livegen osv.

”Att kunna handla när jag vill, det är frihet för mig”, sa hon. Ibland undrar jag hur människor kan vara så perspektivlösa.

Vart är världen på väg?

Höjden av efterblivenhet måste ju vara personen som köper en tidning om scrapbooking. Herregud. Skönt att dra hem och baka lite cupcakes av avnjuta dem samtidigt som man tar bilder och sätter ihop små kollage i photoshop inspirerat av den där tidningen, helst med lite sköna filter som får allt att se gammalt ut. Sen lägger man ut allt på bloggen och alla ens läsare bara: ”åh, ditt liv är så perfekt jag vill också ha det så fint och rosa och gammalt”. Det är vad jag kallas konceptualisering.