Etikett: politik

Alla sköna politiker.

Min hobby såhär nära valet är att chilla i valstugor, superkul att höra vad andra tycker, tycker jag! 🙂

I alla fall så frågade jag samtliga partier om bostadsfrågan. Alla borgerliga partier hade insikt om att bostadsbyggandet är väldigt reglerat och att detta gör att folk inte vill bygga bostäder. De ville bland annat inskränka handikappanpassningskravet till att bara gälla några lägenheter i varje nybyggt hus. Alla rödgröna ville införa fler krav och pumpa in pengar i systemet.

Jag talade dock med en sån jävla idiot från moderaterna. Jag frågade vad de hade att komma med gällande just bostadspolitik och följande dialog utspelade sig:

M: Vi vill bygga fler bostäder.

J: Klart ni vill, det vill alla, men hur ska ni uppnå detta.

M: Ja, det är ju viktigt att företag vill bygga bostäder.

J: Ja, men återigen, hur ska detta uppnås?

M: Genom att vi ska göra så att företag vill bygga mer.

J: Men hur?

M: Genom att skapa incitament för företag att bygga mer och snabbare.

J: Ja, men hur?

M: Genom att göra det ”bättre” för företagen.

J: Snälla, jag är ingen idiot och jag fattar att ni vill göra det enklare och mer lönsamt, man hur ska ni uppnå detta. Ska ni pumpa in skattepengar eller ta bort regler eller vad?

M: vi ska göra så att företag vill bygga fler bostäder.

J: …

Seriöst. Orkar inte folk som bara langar massa plattityder i stil med: vi ska göra det enklare/mer lönsamt/”satsa” på det ena och det andra. Klart ni ska. Men hur? Det känns som om det inte tror att jag kan ifrågasätta deras argument bara för att jag råkar vara ung. Sen kommer de och tjatar massa om unga också, bara för att jag är ung. Jag frågar hur man ska lösa bostadsbristen i allmänhet, inte hur man ska bygga fler studentbostäder.

Snälla sluta med ert jävla Sahlinhat.

Vinklingar som denna kan verkligen få mig att förstå varför så många säger att de borgerliga styr valdebatten. Fan vad Mona Sahlin har blivit smutskastad på sista tiden. Jag förstår varför: hon är hopplöst ohipp (om man jämför med allas gullis Maria Wetterstrand), saknar auktoritet och ger ett ganska pantat och liksom gnälligt intryck. Hon har inte ens uppbackning av sitt eget parti, vilket ju leder till att hon inte kommer kunna vara en bra ledare. Jag tror att många känner att det är bortkastat att rösta på socialdemokraterna.

Men allvarligt talat: att Mona tar hjälp av SD är ju verkligen en omskrivning av det hela som verkligen missgynnar socialdemokraterna. Jag tycker det är ett jävligt fult sätt att bedriva journalistik på, det är så jävla uppenbart att man vill ha en viss typ av association mellan socialdemokraterna och SD.

Sen frågar de om det inte är skrämselpropaganda av Sahlin att säga att SD får mer mandat om man ligger på sofflocket. Det är ju fan inte skrämselpropaganda, det är ju sant. Det är klart som fan att extrema grupper får mer makt om många väljer sofflocket, för de extrema grupperna kämpar alltid, går alltid och röstar och så vidare. På vilket sätt är detta skrämselpropaganda? Hon säger ju inte ens att man måste rösta på S, hon säger ju bara att man måste rösta över huvud taget.

Sluta pumpa tidningarna full med smutskastning av Mona Sahlin, det är ointressant och ohederligt. Dessutom tycker jag att man ska se fördelarna med en auktoritärt svag ledare, eftersom det gör fenomenet partipiska mindre. Nu tycker väl många att man ska röst på ”partier” eller ”åsikter” och inte personer, och det är väl en annan diskussion. Men många tycker också att de som sitter i riksdagen ska ha större möjlighet att rösta efter eget huvud, och för att uppnå detta är en svag ledare en utmärkt grej.

Du förstår Linda, markaden styrs av tillgång och efterfrågan…

Åh herregud, det är när jag läser sånt här som jag bara får lust att sätta mig med Linda Skugge och bara lugnt och sansat förklarar hur marknadne fungerar. Tillgång och efterfrågan, konsumtion, låg- och högkonjunktur och så vidare.

Jag har extremt svårt för denna extremindividualism som vuxit fram. Individen är allt, du kan aldrig skylla på samhället, arbetslösheten, dina föräldrar eller något annat, du kan bara skylla dig själv för precis allt. Om man inte har jobb är det för att man inte vill tillräckligt mycket! Alla kan bli entreprenörer! Alla kan lyckas! Alla kan ha en månadsinkomst på 50 000! Jag vet, vi skiter i att stimulera ekonomin och anställer istället jobbcoacher, för det enda det handlar om är att folk inte vill jobba tillräckligt mycket!

För den enskilda individen kan ”positivt tänkande”, ambitioner och arbetsglädje säkert vara skitbra, men på ett samhällsplan är det en förödande inställning. För det den gör, det är att radera alla spår till politisk medvetenhet och engagemang, för det är ju aldrig aldrig fel på samhället, ens uppväxt eller den kontext man befinner sig i, det är bara en  själv och ens jävla inställning det är fel på. Tänk positivt så spelar det ingen roll att du blir vräkt, uppsagd på grund av ekonomiska problem eller att din farsa våldtog dig som liten. Om du tänker positivt så fixar sig allt.

Faktum kvarstår ju att det alltid måste finnas de som är sämst och när ett företag fyllt sitt behov så anställer de liksom inga fler hur bra de än är. Hur säljande leende du än har så finns det fortfarande bara ett visst antal kassor och stekbord på Mcdonalds, och bara ett visst antal kunder som är intresserade av en hamburgare. Och även om du ökar försäljningen så finns det bara ett visst antal kronor som folk är villiga att konsumera, och även om du ökar det antalet kronor så finns det ett begränsat antal naturresurser eller ett begränsat antal timmar folk kan lägga på att lyssna på musik eller läsa din jävla krönika och konsumtionssamhället kan inte bara expandera i all evighet, det måste ta slut. Men framförallt är ekonomi en betydligt mycket mer komplicerad process än vad Linda vill göra gällande.

Även Hanna Friden och Isabelle Ståhl skriver vettigt om detta. Jag kan framförallt hålla med Isabelle i att men idag inte bara antas göra sitt jobb, utan även vara nån jävla imagebyggare för företaget. Ha ett säljande leende och så vidare. Och alla vill inte att deras jobb ska vara deras jävla liv, vissa vill bara vända lite hamburgare eller sortera lite papper och sen bara gå hem och vara klar. Alla vill inte lägga själ och hjärta i sitt jobb.

Det obehagliga med svensk politik.

Och det är precis detta jag tycker är så brutalt obehagligt med Svensk politik. Önskan att Sverige ska vara ett föredöme är utbredd, framförallt att vi ska vara ett moraliskt föredöme. Svensk moral, svensk kultur, svensk jämställdhet och så vidare snackas det om i alla jävla oändlighet. Usch och fy, jag hatar detta snack om hur Sverige är ett så moraliskt överlägset land.

Vilket block jag ”hejjar” på.

Det lär ju inte vara någon överraskning för den som följer min blogg att jag tänker rösta pirat på valdagen, men trots detta har jag en åsikt om vilket block som bör vinna. Trots att jag innerligt hatar alla partier (utom möjligtvis f! och vänsterpartiet) så hejjar jag faktiskt på det blåa blocket (som dessutom ser ut att vinna).

Inte för att jag tycker deras politik är bra, jag tycker den är skit, men jag tycker att det är det bättre av två dåliga (herregud, socialdemokraterna vill stimulera ekonomin genom fler jobb i offentlig sektor, jävla idiotdrag). Vad det framförallt handlar om är dock att jag hatar det politiska klimat vi under en väldigt lång tid haft i Sverige: socialdemokraterna är de självklara ledarna och deras politik har format Sverige till den socialiststat vi är. Socialdemokraterna har alltid kunnat vara säkra på att vinna och att få bestämma, även om moderaterna tillfälligt får makten fyra år så vet socialdemokraterna att de kommer få den tillbaks nästa, för att moderaterna alltid missköter sig och för att folk i slutänden vill ha det gamla trygga och inte det nya, spännande. Socialdemokraterna lever på en myt om att moderaterna är ett parti för den yttersta överklassen, som bara vill montera ner välfärden och förstöra för hederliga arbetra.

Nu är detta inte sant längre, för det första finns inte den här extrema skillnaden mellan de olika blocken kvar. Den enda stora skillnad jag kan se är att moderaterna vill stimulera ekonomin genom skattelättnader och socialdemokraterna vill göra det genom satsningar inom den offentliga sektorn (för då får fler lön som de kan spendera, synd att allt går till skatt för att finansiera reformen då), i övrigt är det väl i princip samma skit.

Moderaterna har svikit sina liberala väljare vilket är djupt tragiskt, när de kommer till makten är de uppenbarligen måna om att upprätthålla den svenska överlägsna moralen. Men trots detta så måste det finnas något som gör att socialdemokraterna vill förnya sig, vilket de väl inte gjort de närmaste tjugo åren. Socialdemokraterna måste känna att det finns ett hot mot deras position som Sveriges självklara ledare, så att de kan ta sig i kragen och faktiskt föra en politik värd namnet.

Jag vill helt enkelt att det blå blocket ska vinna för jag vill att Sveriges politiska klimat ska bli lite tuffare, handla lite mindre om procentenheter och gå tillbaks till ideologiska frågor. Liberalism eller socialism, inte 7,5 miljoner eller 10 miljoner i skattesänkningar för pensionärer eller några hundralappar mer eller mindre i plånboken. Socialdemokraterna måste börja erbjuda en på allvar annorlunda politik, annars kommer svensk politik fortsätta vara så innerligt ointressant som det är idag. Men för att det ska hända så måste de förstå att deras politik inte längre funkar på dagens väljare. Man kan inte ha det enorma välfärdssystem man hade under 70-talet, man kan inte längre agera Moraliskt föredöme för resten av världen för Sverige är inte längre så jävla rikt och coolt, vi är faktiskt ett helt vanligt land.

Tilläggas bör att jag kommer känna skadeglädje oavsett utgång, då jag, som sagt, hatar både blocken innerligt och helst skulle se att båda förlorade.

Jävla fittpolitik nr. 2.

Återigen: jävla fittpolitik.

Jag kände inte till att moderaterna aldrig presenterade något valmanifest eftersom jag inte fick rösta förra valet och därför inte engagerade mig så mycket.

För det första borde det fan inte ens vara lagligt att inte ge några dokument för väljarna att gå på, för det andra så är det djupt tragiskt att ett parti kan komma så långt bara genom en gedigen valkampanj, utan att egentligen lova något. Fan vad arg jag blir.

Jävla fittpolitik.

Chillade i valstugor idag, framförallt i socialdemokraternas valstuga där jag hamnade i en hetsig diskussion med nån jävla brud.

Det hela utmynnad ur att jag ifrågasatte deras politik och hon svarade med att säga att det visserligen inte var så bra men att det moderaterna gjorde var ännu sämre. Jahaja. Hon klagade på ungdomsarbetslösheten men hade inget vettigt förslag på hur man skulle lösa det (mer utbildning tyckte hon, hur löser det arbetslöshetsproblemet undrade jag).

Sen sa jag: ”men bara för att det finns sämre bli inte dåligt bra”. Då blev hon arg och sa: ”den här diskussionen är över”. Haha. Orka att hela valet handlar om smutskastning och innehåller nada konstruktivitet, orkar inte röst på något för att det är ”minst dåligt”, jag tycker nämligen inte ens att det finns något ”minst dåligt”, jag tycker allt är under all jävla kritik.

En annan anmärkningsvärd grej är att socialdemokraterna inte hade någon liten broschyr om psykvård, enligt mig ett av de viktigaste områdena eftersom jag tycker att man som medborgare har rätt till att inte bli kränkt, utsatt för godtycke eller ovärdigt behandlad bara för att man mår dåligt, som det ganska mycket ser ut nu.

Den bästa jävla nyheten.

Seriöst, det här är så jävla roligt. Så fruktansvärt jävla bra nyheter.

– Jo, det kanske det är. Men jag kände inte för det nu, vid det här tillfället, jag kände det att ta av mig och stå genomsvettig på en toalett med en främmande person. Nej, jag kände helt enkelt inte för det. Så det handlade om min personliga integritet och när det gäller drogtester så tycker jag att det är någonting man verkligen ska hitta rätt balans på och det är också någonting som man måste vara väldigt försiktig med.
Expressen.se har sökt Thomas Bodström, som dock är upptagen under måndagsmorgonen.
I P1 Morgon säger han dock:
– Från början trodde jag att det handlade om ett plåster eller ta ett blodprov.

Hur i helvete kan man vara en politiker som förespråkar slumpmässiga ”frivilliga” drogtester utan att veta hur det går till. Hur kan man ens undgå att veta hur det går till alls. Vem fan vet inte att ett drogtest gör genom pissprov.

Tomas Bodström borde nu ses som officiellt misstänkt för knarkbrott, eftersom han vägrade göra testet, så beter sig nämligen bara knarkare. Bara den som har något att dölja skulle kunna ställa sig kritisk till att bli testad för droger, för har man rent mjöl i påsen, ja, då borde man minsann inte ha några som helst problem med att någon ser på när man kissar i en burk. Om inte annat för att man borde vara så ivrig i att bevisa sin oskuld.

Så jävla idiotiskt. Jag blir galen.

Helt vanlig ungdom som röker en handrullad cigarett eller en farlig missbrukare som borde spärras in. Endast drogtest kan avgöra. Gör han inte en lite konstig min?

Underbart.

Jag fullkomligt älskar att en av de där politikerna som köpte sex vägrar hoppa av valrörelsen.

För det första undrar jag hur det ens är möjligt att vägra, han måste väl gå om partiet tycker det? Det lär ju dessutom suga att stå där med sina partikamrater när alla vet vad man gjort, vilket de väl lär göra. Om inte annat visar det på ett ganska gediget engagemang för ens politik.

Men om det nu är möjligt så tycker jag att han uppvisar jävligt mycket balle. Så jävla coolt att erkänna, utan att ens komma med en massa långsökta förklaringar (mer än att ”det var en fyllegrej”, vilket i mina ögon knappast räknas som långsökt förklaring) eller ens visa några övertygande tecken på ånger inför partiet.

Nu tycker jag fortfarande att han är en idiot som köper på Malmskillnadsgatan men det är så himla skönt att det inte görs nån jävla pudel, utan att han bara erkänner och vägrar avgå. Jag önskar från djupet av mitt hjärta att det ska kunna så ett litet frö av liberalism i sexköpsdebatten, men det är väl som alltid för mycket att hoppas på.

Till piratpartiet.

Jag blir stolt över att vara Piratpartist när jag läser att ni ska ta över Wikileaks nya servrar, det får dessutom hela historien med the pirate bay att se extremt mycket snyggare ut (även om jag fortfarande tror att det var extremt dumt valstrategiskt).

Nu kan ni verkligen stoltsera med att ni är ett parti som tar demokratiska grundpelare på allvar och som dessutom inte är rädda för att agera. Jag tror även att det är bra opinionsmässigt i och med att wikileaks har ett stort allmänt eller i alla fall medialt stöd. Bra jobbat!

Samtidigt är jag rädd för vad som kan hända om USA går på hårt, svensk ekonomi kan nog tyvärr bli ganska raserad. Det vore sorgligt om vi blev tvungna att lägga oss på grund av det.