Två bloggtips och lite pepp.

Jag har två favoritbloggar just nu. Det är Flortunn som som förgyller mitt dagliga internethäng med en otroligt spännande historia om hennes kärlekskval. Jag undrar hur det ska gå, jag tycker det är så himla spännande. Och så skriver hon fint också. Och ritar.

Den andra är Jotackettnackskottvoreinteheltfel som handlar om en tjej som verkar lida av en djup depression. Hon skriver delvis jävligt starka inlägg om sin sitution och sitt mående, men är också ofta väldigt rolig.

Gemensamt för dessa tu är att de både kommit här och kommit och snackat om att de inte är smarta/att de kommer låta korkade. Jag säger bara: håll käften! Jag tycker att ni skriver skitbra och är skitsmarta. Ni skriver kanske inte om politik lika mycket som jag, men det är fan inte det enda området man kan spänna sina hjärnmuskler inom. Ni gör båda lysande analyser av den värld ni befinner er i, av er situation. Ni är skitbra!

Kenza&tyra-show verkar i ärlighetens namn skitkasst.

Nu har trailer till Kenza &Tyra-show släppts och jag känner bara: nähä? Var det som jag trodde, att de bara skulle ”flumma runt” och ha sig?

Kenza , Tyra och Blodinbella är som de tuffa brudarna på gymnasiet. Först är Tyra och Blondinbella vänner och Blondibella  hänger på Tyra på alla ”galna” upptåg och Tyra vill gärna vara lite mogen precis som Blondinbella, men sen hittar Blondinbella sig själv  och blir för präktig och då börjar Tyra hänga med Kenza istället, som är lite mindre mogen.

Tillsammans hittar de på massa ”galna” saker och blir helt höga på all uppmärksamhet de får eftersom båda är skitsnygga och har personligheter och intressen som är som kopierade ur nån fräsch uppdaterad kärleksfilm.

Det här programmet verkar tråkigt och ointressant, jag vet inte om jag kommer orka kolla ens. Jaha, de är skitsnygga och sjunger med Darin och flamsar och har sig, jaha de är skitsnygga och simmar i en bassäng, jaha, Kenza är skitsnygg med lat och svär när hon motionerat ”tihi, jag kan vara såhär snygg och proppa i mig chips hela dagen och inte träna, samtidigt!”.

Aja, det jag tänkte komma till var att Tyra och Kenzas show kommer bli skitpopulär av samma anledning som alla skrattade åt de snygga tjejernas galna upptåg på gymnasiet: de är de snygga tjejerna, de är flockens ledare och de har därmed tolkningsföreträde på vad som är roligt. Ha så kul!

Bakgrund.

Jag funderar på att byta design. Den jag har nu känns lite utdaterad med medaljongbakgrunden och jag vet inte om jag känner mig så orakad, rabiat och flatig längre. Detta börjar dra sig mer mot att bli en fotoblogg. Hursomhelst så tänkte jag att någon av dessa tre bilder kanske skulle passa som bakgrund, för om den är lite sparsmakad kan jag ju ha en mer spexig header. Den första kanske är lite för plåttrig.Vad tycker ni?

Därför läser jag Kissies blogg.

Bloggkommentatorerna skriver om skräpkultur, och frågar sig varför vi läser skit som Kissies blogg eller kollar på Kungarna av Tylösand, de menar att det är för att det är soft att sitta och skratta åt saker.

Jag läser Kissies blogg. Det är inte så att jag bara går in på den slentrianmässigt då och då, jag läser den med intresse flera gånger om dagen. Jag har även läst Blondinbella, men tycker att hon har blivit präktig och tråkig.

Jag ser inte Kissie som en förebild, inte som en god debattör, jag tycker hennes kläder är fula och jag tycker inte hennes liv är avundsvärt. Kissie är ingen förebild för mig, men hon är inte en person jag ogillar heller. Jag ser inte ner på henne, jag skrattar inte åt henne (okej, det gör jag ibland, men inte i normalfallet), jag ondgör mig inte över hennes operationer eller bloggräl. Jag finner inget sadistiskt nöje i att läsa Kissie blogg, jag sitter inte och rättfärdigar mig och känner att ”jag är åtminstone bättre än Kissie”.

Så varför läser jag? Jag vet inte, men av någon anledning är jag genuint intresserad av Kissie som person. Av vad som sker i hennes liv, av hennes åsikter kring saker och ting.

Jag läser också stora mängder tjejtidningar. Detta är inte för att jag inbillar mig att jag ska lära mig något nytt, få nya spännande sextips eller liknande, jag har fattat att det ändå aldrig kommer något nytt så jag brukar till och med köpa begagnade snarare än nya, för det är ett så mycket billigare pris för samma skit. Jag vet en massa bra tidningar jag skulle kunna läsa istället, en massa bra bloggar jag skulle kunna lägga min tid på, och ändå läser jag cosmopolitan och Kissie. Varför? Dels för att det är så jävla skönt att bara lägga sig ner och läsa utan att känna att man behöver prestera ett skit. Man behöver varken analysera, inspireras eller lägga på minnet, man kan bra glo. Men framförallt för att få en inblick i något annat.

Låt mig förklara: jag har alltid varit en analytisk person. Jag har alltid varit intresserad av att lösa problem, analysera, härleda problem logiskt, värdera bra och dåliga argument mot varandra och så vidare. Samma sak med mina vänner. Folk kollar konstigt på caféer för att vi diskuterar konstiga intellektuella grejer som politik med ett på tok för stort intresse för vår ålder. Att diskutera är lite av en hobby för mig.

Jag säger inte att jag är nåt jävla geni, men saker som de flesta i min ålder bryr sig om och bekymras över är frågor jag själv inte behöver minsta lilla hjälp med att nå insikt i för att jag så ofta tänker på dem, intressen som gemene man har är för mig konstiga gåtor. När jag ser paradise hotel eller läser Kissies blogg så fascineras jag. Att människor kan vara så jävla annorlunda i förhållande till mig, jag begriper det inte. Att människor kan vara tillsammans, fulla, en hel månad utan att bråka om politik en enda gång. Det skulle vara en omöjlighet i mina kretsar.

Skräpkultur är för mig en kanal till verkligheten. Verkligheten som ligger utanför mig och min lilla krets av vänner. Det är ett enkelt sätt att se hur folk kan ha det, hur de kan resonera, vilka värderingar och ideal de kan ha och vilka intressen de har. Det är viktigt att ta del av sånt också. Man skulle ha en ganska fattig referensram om man aldrig tog del av sånt som inte ligger i ens omedelbara intresse.

Man måste vidga sina vyer, inte bara ta del av finkultur utan också se till skräpet. Det anses oroväckande ofta beundransvärt att vara obrydd av pöbelns intressen, att sätta näsan i vädret så fort något vulgärt eller, ve och fasa, mainstream diskuteras. Jag har några avlägsna vänner som alltid värderar allt utifrån hur mycket det intresserar dem eller ej, så fort ett ämne de inte är intresserade av diskuteras så stänger de av. Behöver jag ens säga att det är de som är de mest inskränkta personerna i min umgängeskrets.

Idag diskuterade jag lägligt nog kulturelitism med min farsa. Det finns många som försöker göra en uppdelning mellan finkultur och fulkultur, där finkultur är ”ha på sig något lätt och dansa klassisk rysk balett” och fulkultur är bloggar, skräptv, allt som är underhållande och lättillgängligt i princip. Hur fin en kulturform är bestäms i mångt och mycket av hur svår den är att tillgodogöra sig, ju svårare desto finare. Jag tycker att dessa definitioner faller ganska platt, men trots det så har folk ganska strikta uppfattningar om vad som är finkultur och fulkultur. Som en motreaktion på detta finns det många som intellektualiserar saker som klassikt ses som fulkultur, bland annat sport (framförallt fotboll) och mode, jag intellektualiserar bloggar.

Men kulturen ska inte bara upplysa i sig själv och stå för sig själv, den kan också säga oss något viktigt om vår samtid. Kanske ägnar jag mig åt hårklyverier när jag analyserar Fokis framfart till det absolut största bakslaget för kvinnokampen som skett i bloggvärlden, när jag upphöjer Kissie till en fantastisk ikon och när jag ser Tyra Sjöstedt och Kenza som i det närmaste demoner, fruktansvärda kvinnor som inte gör annat än att förstöra. Kanske lägger jag för stor vikt vid det, men jag tror inte det. Detta är vår samtid och jag kan bevaka den från första parkett. Jag vet precis vad som sker, precis vad folk tycker, precis hur debatten går, tack vare bloggvärlden. Kissie, Tyra, Kenza, Blondinbella och Foki är alla extrema versioner av människor som det finns otroligt många av, överallt. Och jag älskar att läsa om deras liv och åsikter, att försöka förstå det där som ligger så otroligt långt borta från allt vad jag är.

Vad är integralyoga?

Igår träffade jag en kompis till Hilda som gav mig den här lappen. Jag undrar: vad är esoterisk integralyoga.

För den som inte vet är en integral är ett sätt att räkna ut hur stort utrymmet under en kurva är. Detta kan bland annat användas för att räkna ut hur långt en bil har åkt på en viss tid om du bra har en kurva över dess hastighet i alla givna tidpunkter. Så om y-axeln i den här kurvan är hastighet och x-axeln är tid så är området under (s) sträckan bilen har färdats. Nu är jag lite rostig så jag kan ha fel i nån detalj, men det rör sig i vart fall om relativt avancerad och mycket användbar matematik.

Så jag undrar bara: hur fan applicerar man detta på yoga. Min gissning är att man bara använder svåra ord för att det låter coolt.

Dagens outfit.

Alla två är second hand.

Jag gillar kontrasten sammetslångkjol och trasig t-shirt. Eller trasig och trasig, uppklippt i halsen snarare.

Jag har kommit till insikt om min otroligt keffa dygnsrytm och har därför börjat gå upp klockan sju varje morgon fast jag inte behöver. Vetta fan om det är så mycket rimligare men jag är trött på att vakna elva och känna att halva dan är borta.

När jag var yngre sov jag aldrig längre än till tio, jag saknar fan det. Jag var sjukt morgonpigg. En gång sov jag 3 h/natt i fyra nätter innan jag märkte av det, det tycker jag är helt otroligt idag. Men såhär på äldre dar börjar ju åren komma ikapp en. Hujedamej.

Idag ska jag passa barn, senaste gången jag passade barn var det kaos och en kissade på sig i hallen, sen skulle jag duscha av honom medan resten av barnen grät på grund av en massa olika saker. Gu va jobbigt tänkte jag då. Hoppas det blir bättre idag.

Vi ser ju alla att detta är fult, så varför säger ingen nåt.

Det finns två riktiga gullmärken när det kommer till mode, Chanel och Acne. Alla svenska modebloggerskor fullkomligt älskar allt som Acne spottar ur sig, och hela modevärlden älskar allt som Chanel någonsin gör.

Men i år har både märkena lanserat kollektioner som faktiskt är fula. Allvarligt talat.

Det kanske är lite sen att skriva om det eftersom folk redan har klagat, men jag tänkte gör det ändå.

Många tycker att modevärlden är underlig och att de mesta kläderna man ser inte är bärbara, jag brukar argumentera emot med att de flesta kläderna faktiskt går att bära om man matchar rätt, att märkena skapar sina catwalkkollektioner för att definiera en look, men att det mesta i själva verket görs i en mer bärbar version också och att det obärbara oftast är små detaljer, som en skitstor pälsmössa, som finns där för att skapa en röd tråd eller sätta en stämning. På det sättet är mode konst: man skapar inte bara ett plagg, man skapar en kvinna, en identitet och en kontext för andra kvinnor att identifiera sig med och plocka det bästa ifrån.

Mode är något jag hämtar inspiration ifrån, inget jag följer, och jag tror att de flesta delar min mening här. Men hur kommer det sig att vissa märken kan skapa kläder som ingen någonsin skulle bära om det inte var just dem som gjort kläderna. Om det var ett mindre creddigt märke än Acne som gjort den här jackan skulle den ses som konstig och excentrisk, men eftersom alla älskar Acne så tycker alla att jackan är helt underbar, och om det finns nån som inte tycker det så ger hen fan i att säga det.

Modevärlden bygger ju som alla vet i mångt och mycket på självbildsonani och inbördes beundran, att vara excentrisk anses fint på något sätt. Men hur mycket man än kan se kläder som konst handlar ju mode ytterst om att skapa vackra kläder, kläder som folk tycker om att bära, som man känner sig vacker i.

Detta tycker jag att både Chanel och Acne har misslyckats brutalt med i år och jag förstår inte varför folk förnekar detta. Visst, skönhet är subjektivt, men jag tror nog att de flesta har någorlunda lika värderingar kring vad som är vackert och inte. Och framförallt: även om de där pälsarna ser coola ut så är det få som faktiskt skulle bära dem, och detta är vad jag vet ”ready-to-wear”-kollektioner och inget konstigt experiment.

För mig är det svårt att undvika känslan av att Karl Lagerfeldt spelar oss ett elakt spratt, att han vet att vi kommer följa efter och tycka hans grejer är snygga och nu bara vill se hur långt han kan dra det hela. Jag skulle vilja se lite mindre likriktning och lika mer kritik bland modebloggerskor.

Det kunde ha varit du eller jag.

Jag tror knappast att jag är den enda som förfasat mig över rubriken ”att vara i strid är bättre än att knulla” i Metro idag. Artikeln går i korthet ut på att man i ett reportage har kommit fram till att norska soldater i Afghanistan har en  otrevlig inställning till kriget de deltar i. Den norska försvarsledningen har utlyst krislarm och med all önskvärdhet uttryckt att detta inte är acceptabelt. Detta är givetvis populistisk smörja, för att denna situation från början uppstått år 2010, vid styre av ett land som deltar i kriget med sk fredsbevarande trupper (de kanske inte är fredsbevarande, men som jag har förstått det fyller de någon slags stabiliserande funktion, de ska med andra ord inte aktivt föra USA:s krig).

Man har i otaliga psykologiska experiment bevisat att tröskeln mellan att vara en helt normal, moralisk människa till att bli ett monster inte är så jävla hög som vi vill tro. I strid uppstår sånt här: man är under högt psykiskt tryck, vill distansera sig från situationen genom att skämta, går på adrenalin som pumpas ut i strider, måste av naturliga skäl distansera sig från fienden och göra denna omänsklig eftersom ingen normal människa fixar att döda människor som hen uppfattar som just människor med känslor, familjer och liv på regelbunden basis utan att balla ur fullständigt. Det är för tungt att inse att det man gör är att ta livet av folk, helt enkelt. Lösningen blir då att se det hela som en abstrakt lek, ett tv-spel, en spännande upplevelse. Man gör allt för att förbise det faktum att man, avlönad och med fara för sitt eget liv, avslutar folks liv.

Detta är inget som ett fåtal enskilda individer gör, detta gör i princip alla i mer eller mindre utsträckning och detta har länge varit känt. I strid har få människor möjlighet att agera utifrån sina gängse moraliska principer, vilket innebär att de inte heller kan hållas skyldiga för det (om det inte handlar om även i sammanhanget extrema grymheter, såsom tortyr av godtyckligt utvalda offer). Den som ska hållas skyldig för sådant är alltid försvarsmakten som organisation, och det ska alltid finnas en bred kontroll av att soldaterna handlar rätt. Det måste finnas ett otroligt exakt regelverk för vad en soldat får och inte får göra, för om soldaterna tillåts handla godtyckligt så kommer det i många fall att leda till grymhet.

Jag är trött på att man spelar förvånad när sånt här sker, ungefär som när den där videon med Amerikanska soldater som sköt på civila läckte ut. Allvarligt: vi vet detta! Vi vet att människor kan bli otroligt grymma i pressade situationer, och det har ni som arrangerar skiten det yttersta ansvaret att undvika. Krig är fan på tok för allvarligt för att bli föremål för populistiskt skitsnack och lösa löften om ”utredningar”.