Kategori: Arg

Politisk ångest på frammarsch.

Jag har svårt att begripa Moderaternas nya paroll Alla jobb behövs. Jag kan för det första komma på mängder av jobb som inte behövs, till exempel copywriter eller nyhetschef på en skvallertidning. Man skulle nog även kunna skippa ett gäng riksdagsledamöter som ändå inte gör något annat än att vika sig under partipiskan.

Sen förstår jag inte heller syftet, för ingen har väl påstått motsatsen (utom jag då). Socialdemokraterna ser inte ner på några jobb, hur mycket Moderaterna än skulle vilja att så var fallet. Det handlar inte om att vissa jobb skulle vara oviktiga, utan om att alltings lösning inte är att införa fler jobbskatteavdrag eller ytterliggare sänka priset på arbetskraft man av olika anledningar har stämplat som mindre konkurrenskraftig.

En sänkt arbetsgivaravgift för unga signalerar ju bland annat att det jobb vi utför inte skulle vara lika bra. Att göra det lättare att sparka oss sänder ju signalen att vår arbetskraft alltid är fullt utbytbar. Och vad signalerar sänkta minimilöner om inte att sjuksköterskornas jobb inte är lika viktiga som de varit? Eller ska man som arbetare vara så uppfylld av det ständigt upprepade budskapet att det man gör är så viktigt att man inte ska bry sig om löner och arbetsvillkor, utan bara känna pur glädje över att man bidrar till samhället.

Under sin tid i oppositionen kritiserade moderaterna vad man kallade ”förvaring”, det vill säga de åtgärder för arbetslösa som innebar att de fick ägna sig åt en massa menlösa uppgifter. Men vad är fas3-jobben om inte förvaring? Faktum är att det inte får vara något annat än förvaring eftersom man som fas3-arbetare inte får ersätta ett arbetstillfälle (vilket förvisso sker ändå ibland).

Och visst, de som jobbar på dessa låtsasarbeten kanske inte är passiva i den meningen att de bara sitter hemma, men de lär bli så till döden alienerade av att utföra uppgifter utan mening bara ”för att” att själva den fysiska aktiviteten inte spelar någon som helst roll. Hur man ska orka söka jobb när man har ett heltidsarbete att gå till är dessutom för mig en gåta. Men det måste ju finnas en annan lösning på denna bidragspassivitet som inte innebär att skicka människor på att måla redan målade stolar eller bara sitta och stirra in i väggen.

Jag mår illa av den så kallade arbetslinjen och fas3. Jag är trött på den närmast religiösa syn som finns på arbete i samhället, som om arbete i sig vore någon ständigt fungerande lösning på alla jävla problem. Jag orkar inte med fler begreppskapningar och äckliga omdefinitioner. Och jag hoppas att den parlamentariska vänstern tar sitt jävla förnuft till fånga och skärper sig så att vi slipper ytterligare en mandatperiod med en borgerlig regering.

Genial bild lånad från Sara Hansson.

Följdfråga till Mogi.

Mogi ställer sig den mycket intressanta frågan om man som läkare skulle hjälpa en person som kommer in på ens mottagning och behöver akut hjälp, även om personen ifråga har våldtagit folk och mördat. Mogi säger att hon nog inte skulle göra det.

Då har jag en följdfråga.

Tänk dig att du jobbar som läkare och det kommer in någon på din mottagning som är akut sjuk, personen ifråga kommer troligen att dö om hen inte får hjälp. Dilemmat är bara att den här personen skattefuskar genom att göra avdrag för sina shoppingturer i Paris och New York eftersom det är så kallade ”tjänsteresor” för bloggen. Den här personen lägger dessutom lika mycket pengar på tunikor på en vecka som det kostar att genomföra operationen. Skulle du hjälpa personen, även om hen har struntat i att betala skatt?

Personligen skulle jag inte ge den personen hjälp eftersom jag tycker att man ska betala skatt om man nu ska kunna förvänta sig hjälp. Dessutom så tycker jag att personen ifråga skulle kunna strunta i en tunika eller två och betala sin egen jävla sjukvård eftersom hen uppenbarligen inte har lust att bidra till andras.

Illa dolt klassförakt på uppgång.

Från Zettermarks kommentarsfält kom jag in på den här bloggen. Jag kollar runt lite. Hittar denna lista som ska avgöra hur White trash man är.

Satan vad hemskt och efterblivet jag tycker att allt tjat och förakt mot detta White trash är. WT-föraktet är bara hederligt klassförakt fast omstöpt i en form där man fokuserar mer på estetik och livsstil än faktisk inkomst. Men det handlar fortfarande om att ta typiska underklassattribut och bespotta dem.

Då ska vi ta oss en titt på vad som är WT. Bland annat är det WT att tro på klimatkrisen. Detta är lustigt, för jag har inte träffat en enda välutbildad person som inte tror på klimatkrisen, däremot en del gymnasiedropouts som gör det. Den här bruden säger att hennes tjej har läst matematik och ”naturvetenskapliga ämnen” och att hon då borde veta mer än mig. Jag skulle gärna vilja veta vilka naturvetenskapliga ämnen detta rör sig om. Och hur matematiken ska hjälpa henne att ta ställning i klimatfrågan. Det känns ungefär lika relaterat som konstvetenskap till ekonomi. En annan är att man aldrig sett en hel nyhetssändning. Jag tror inte jag har gjort det, för jag föredrar att läsa i tidningen framför att hänga framför tv:n.

Samma person har också skrivit ett begåvat inlägg om de olika partierna på vänsterkanten. Med rubriken ”avsky”. Där skriver hon att socialdemokraterna inte tycker att man ska tjäna pengar, att de vill tillbaks till 40-talet. Lustigt, för vad jag vet så ses snarare perioden ”rekordåren”, alltså efterkrigstiden fram till 70-talet, som socialdemokratins finaste era. Under 40-talet hade vi ju andra världkriget och det tror jag inte att någon inom socialdemokraterna vill tillbaks till. Hon skriver också att det är WT att inte rösta.

En sak jag tycker är sjukt WT, om man nu ska vara sådan, är att inte sätta sig in i det man gör anspråk på att veta någon slags sanning om. Att rösta och ha en åsikt utan att ens läsa de olika partiernas partiprogram, för det har den här bruden uppenbarligen inte gjort.

Detta var kanske ett omoget inlägg men jag blev verkligen så jävla provocerad av dessa saker i kombination. Den här tjejen är säkert jättesnäll och fin, men jag orkar inte med mer av den där översittiga attityden som jag tycker mig se mer och mer. Framförallt tar den sig uttryck i klassförakt som manifesterar sig i inlägg om vem som är för evigt dömd till att vara underklass och fan hela jävla bloggar som bara handlar om att dissa underklassen*. Jättetråkigt, jättelättfånget och helt jävla bedrövligt.

*Nu kanske någon invänder att underklass och WT inte är samma sak. Jag måste medge att jag inte har sett statistik på det men min uppfattning är att allt det man kallar WT är grovt överrepresenterat bland folk med lägre inkomst.

Utbildning är fan i mig visst gratis.

Idag villa jag nästan stämma in i Linda Skugge-kören om bortskämda ungdomar när jag fick en kommentar och att utbildning minsann inte alls är gratis, eftersom man måste betala tillbaks de pengar man lånat för sitt uppehälle under tiden som man gått på sitt statligt finansierade universitet.

Fast… ”hög utbildning är gratis”? Fan heller. Jag betalade 300 000 för min utbildning, det kallas studielån och är oftast det enda sättet för en student att försörja sig. Visst, det kostar dig inget när du pluggar, men sen ska det betalas tillbaks.

När man säger att utbildning är gratis menar man ju oftast själva utbildningen, inte maten du måste ätaellerlägenheten du måste bo i när du pluggar. Man syftar till om man måste betala pengar till högskolan eller ej.

I Sverige är utbilning gratis (det finns kurser man måste betala för också, men överlag är det gratis). Förutom att du FÅR utbildningen, som man i de flesta länder måste betala pengar för, så får du ett bidrag på 3000 spänn i månaden för studiematerial. Du får dessutom låna pengar utan säkerhet av staten. Detta är visserligen pengar man måste betala tillbaks men å andra sidan såleder utbildning för de flesta till högre lön. Så det är väl egentligen inte mer än rimligt att den som utbildar sig gratis på statens bekostnad kanske skulle kunna betala tillbaks delar av det staten har bidragit med för att man ska kunna käka och bo under den perioden.

Levnadskostnader finns alltid. Att du måste stå för dem även när du pluggar är inget konstigt. Men utbildning, det är fan i mig gratis.

Betala din egen jävla arbetskraft.

Tyra Sjöstedt söker en praktikant till hennes företag style by Tyra. Tydligen så har företaget växt jättemycket och de har ingen praktikant just nu, så de behöver en. Som praktikant får man lön från arbetsförmedlingen som betalas med skattepengar. Alltså: ett privat företag profiterar på en persons arbete men slipper betala lön. Jag tror till och med att företaget FÅR en summa.

Jag tycker praktik kan vara bra i vissa sammanhang. Ibland behöver en specifik person verkligen mer arbetslivserfarenhet, så kan det vara. Ibland kan det vara enda vägen in i en specifik bransch. Men en praktikant ska aldrig aldrig ersätta en eventuell anställd som får sin lön från företaget. Du ska inte kunna strunta i att ansälla någon på vanligt vis eftersom du lika gärna kan få arbetskraften gratis av staten. Det är ju fan i mig stöld av båda arbetskraft och skattepengar att göra så.

Tyra säger att hon vill anställa sin praktikant sen. Jaha, men kan du inte bara anställa människan direkt istället. Om det nu går så jävla bra för din smyckesbutik så kan du väl punga ut med en lön istället för att låta samhället stå för notan.Om det handlar om att du är rädd för att det ska bli svårt att bli av med en som är dålig på grund av LAS så kan jag informera om att det finns något som kallas provanställning.

Eller handlar det om att den som ska jobba hos dig måste visa ”driv” genom att jobba för skitlåg praktikantlön tre månader?

Nej. Om du behöver en ny anställd så ska du banne mig anställa den personen på riktigt också. Och ge personen lön från företaget. Det kan du fan ta och punga ut om du nu är så jävla framgångsrik.

Dagens idioti.

Satan vad jag lackar på följande argument från vissa idioter: Surrogatmödraskap borde vara okej eftersom spermadonationer är det.

Herregud. Om jag hade kunnat ge bort ett ägg så det kunde växa ett barn nån annastans än i min mage för att hjälpa någon stackars barnlös familj så hade jag gjort det. Det är ju en jävla skillnad i förhållande till att bära en unge man sen förlorar all rätt till i nio månader.

Ibland undrar man. Om de måste dra till med sådana argument så kan de ju fan inte ha så mycket vettigt att komma med.

Upprörande okunskap hos föreskolelärare.

Den här nyheten får mig att bli väldigt illa berörd och får mig att tänka på ett inlägg jag läste hos Candy för några dagar sedan som handlar om hennes brorsdotter som inte får ha klänning på sig i förskolan eftersom de andra barnen blir avundsjuka och mobbar henne då. Enligt läraren.

Nyheten handlar om en sexårig pojke som blivit knivstucken (visserligen med en vanlig matkniv och utan skador, så det är inte så brutalt som rubriken anger) för att han ofta bär rosa kläder. Men det värsta är att personalen på hans skola inte bryr sig, de tycker rent av att det är pojken som ska ändra på sig eftersom man får räkna med att bli mobbad om man är annorlunda.

Jag är ingen anti mobbing-människa. Jag kan förstår varför barn mobbar varandra och att det delvis är ett naturligt steg i deras utveckling. Inte så att det skulle vara bra på något sätt, men det är inget man kan ha en nolltolerans emot. Men när det börjar övergå i fysiskt våld är det helt klart för mycket.

När små barn mobbas så är det sällan relaterat till någon faktisk detalj, som barnets klädsel, utan till att det alltid måste finnas en hackkyckling. När man blir större är det enligt min erfarenhet annorlunda, alla människor som blev mobbade i min närhet från högstadiet var faktiskt ganska odrägliga.

Så är det inte lite konstigt att en person som ju borde vara utbildad pedagog tycker att barnet ska anpassa denna detalj istället för att inse att det alltid kommer att finnas en hackkycklig om man hanterar det så. Man tycker ju att en utbildad lärare borde ha mer kunskap i gruppdynamik än så.

Den här typen av beteende från en lärare är vad jag skulle kalla för ett grovt tjänstefel och borde leda till uppsägning. Läraryrket handlar, speciellt i den åldersgruppen, inte bara om att lära ut utan också mycket om att ”uppfostra” barnen och se till att klassen fungerar socialt. Egentligen borde skolan få jävligt hård tillsyn och eventuellt läggas ner med tanke på hur dem har agerat.

Alltså. Jag fattar inte hur man kan jobba med barn och fortfarande vara så otroligt insiktslös som den här människan uppenbarligen är. Det är genant och otroligt upprörande. FY!

Det är genant att vår justitieminister inte kan den svenska lagen.

Detta är väl egentligen lite sent skrivet men det har kommit ett lagförslag om att förbjuda smygfotografering på allmän plats. Som jag har förstått det så handlar det inte om totalförbud, utan om att inskränka rätten att göra det en smula. Bland annat tas badstränder upp som ett exempel på ”känsliga platser”. Tydligen så handlar det om att inte fota personer i ”känsliga situationer” och att bara ta ”motiverade” bilder.

För det första finns det redan laga skydd för publicering av sådana här känsliga bilder. Nu finns det visserligen folk som publicerar sådana ändå, på samma sätt som det finns folk som skulle fota personer i känsla situationer även om det var olagligt. Men det lagliga skyddet finns.

Beatrice ask talar om att ta hänsyn. Om att man inte ska knäppa av fotoblixtar framför personers ansikte när de precis fått reda på något hemskt. I mina öron låter det mer som något som har med sociala konventioner att göra än något man bör begränsa juridiskt.

Hon tar också som exempel en flicka som blev filmad av sin styvpappa genom att han monterade en kamera i tvättkorgen. För det första undrar jag: sen när hemmet är allmän plats? Och så tänker jag på fallet som var om ett par som blev smygfilmade i sitt sovrum av deras hyresvärd. Han fick, vad jag kan minnas, en påföljd. Ytterligare ett exempel hon tar upp är fotografering på allmänna toaletter och provhytter. Jag minns fallet med mannen som filmade på cafe 60:s toalett, som också han fick en påföljd. I inget av fallen har materialet behövt publiceras för att det ska vara straffbart. Asks exempel är uppenbarligen inte relevanta. Det är genant att vår justitieminister inte vet tillräckligt mycket om den svenska lagen för att veta att de exempel hon tar upp uppenbarligen redan täcks av den.

Den här lagen kommer oundvikligen inskränka journalisters och nyhetsfotografers frihet. Som nyhetsfotograf fotar man ofta folk i känsliga situationer, typ när en dömd brottsling kommer från en rättegång, när en politiker tagit ett jobbigt beslut eller när det skett en hemsk olycka. Man kan avgöra juridiskt huruvida man ska publicera bilden eller ej, men att själv fotograferandet ska vara olagligt leder till att en massa dokumentation inte kommer att ske för att folk är rädda. I lagförslaget kommer det förvisso ingå att man som journalist kan få uppskov om bilden är ”motiverad” eller ligger i någon slags allmänintresse. Synd att privatpersoner inte kommer kunna ägna sig åt att ta motiverade integritetskränkande bilder. Sen när är journalist en skyddad och tydligt avgränsad titel? Beatrice Ask vill uppenbarligen bara att folk som jobbar för ”riktiga” tidningar ska få ägna sig åt journalistik.

Stärk skyddet mot stalking eller gör det lättare att stämma folk vid publikation av kränkande bilder men förbjud inte själva fotograferandet. Det är sant att det är otrevligt att få en kamera uppkörd i nyllet men man kan inte lagstifta kring allt som är otrevligt. Ibland får man helt enkelt lita till folks sunda förnuft och låta de fall där folk ändå går över gränsen få vara för att bibehålla ett fritt samhälle.

Problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.

Marcus Birro har skrivit en krönika som handlar om att han blev lurad för att han hjälpte en flicka i rullstol att ta upp en väska från marken, men den var tom och flickan kunde gå. Dessutom kunde hon inte svenska (fast han trodde det) och det stod massa baltiska män omkring henne, som han antar samarbetade med henne. Men det hände inget, han gick bara vidare.

Då inser jag att jag är lurad.
Hon förstår inte vad jag säger, känner kanske igen ordet polis, och när hon dessutom plötsligt reser sig upp ur rullstolen (som i en scen ur en roman av Stephen King) och männen vid statyen börjar röra sig i vår riktning, skyndar jag vidare över grusgången, ner mot stationen.

Jag undrar bara: vad är hotet? Har han blivit utnyttjad, skadad? Han gav henne ju inte ens några pengar, han drabbades bara av medlidande och plockade upp en väska. Jag måste ärligt säga att jag inte riktigt begriper var han vill komma med sin krönika. Han kände sig utnyttjad för att han gjorde flickan en tjänst men nu anar att det fanns en dunkel avsikt i det hela.

Han skriver om att han inte kommer vilja ge pengar till tiggare mer, att han kommer se sig omkring efter medhjälpare. Men tror Marcus Birro att dessa människor är onda, att deras syfte är att skada honom? Om det enda sättet flickan kan få pengar på är att fejka att hon är invalid, är inte det okej, egentligen? Att fejka att man sitter i rullstol är väl inget man gör för skojs skull, det är något man gör om man inte har en annan utväg.Tror Marcus Birro att det finns en stor tiggarkonspiration, med människor som gör allt för att lura av hårt arbetande sportjournalister deras surt förvärvade slantar?

Det är inte fördomarna och inskränktheten som hotar oss. Det är när dessa far-hågor besannas som vi förminskas, som vi blir rädda på riktigt, som vi låter våra erfarenheter prägla oss. Med all rätt. Då är det precis som om vi inte längre vill visa världen vilka varmhjärtade idioter vi är som blir lurade av småbarn i rullstolar.

Och allt utmynnar i slutänden i ett försvarstal för att han ska kunna strunta i folk i fortsättningen. För det är trots allt inte han som är fördomsfull, utan hans fördomar har en enda gång blivit besannade.

Det intressanta här är det faktum att jag många många gånger fått ”bevis” på att till exempel snaggade ariska killar är nazister, jag har också träffat många helt idiotiska vita människor. Det betyder inte att jag tror att alla är det. Men om man träffar 100 snälla invandrare och en dum, då är det plötsligt en fördom som blivit besannad, för det fanns liksom en fördom från första början. Om man nu har en fördom från första början så är det klart att man tar allt som kan gå för bevis som bevis. Så problemet är visst våra fördomar, för utan fördomar så skulle det inte finnas några att besanna.