Etikett: feminism

Jag tänker inte utesluta något för att det inte passar in.

Herregud. Den här människan Lo vill verkligen inte lägga ner.

Poängen är att ni som tror att ni är så unika är en egen sort. Och ni är väldigt många. (Kolla bara alla kommentarer). Det är extremt random att ta kort i speglar.

Nej, jag är inte provocerad. Man ser ju dessa bilder titt som tätt. Det är bara svårt att ta den typen seriöst. Speciellt när någon försöker vara seriös och skriva om politik och samtidigt läser bloggar som Kissies.

Ville bara ge dig en annan synvinkel. Men jag tror inte riktigt att det går in på ett bra tag.

Är det inte konstigt att hon utgår från att jag tycker mig vara ”unik” när jag faktiskt aldrig gjort en grej av det mig veterligen. Men det är väl sånt där man inte märker själv, antar jag. När man försöker för mycket.

Men det roliga med detta är ju att hon inte tycker att man kan vara ”seriös” och skriva om politik och samtidigt läsa Kissies blogg. Mina inlägg om politik måste väl få stå för sig själva? Vad spelar det för roll för innehållet om jag läser Kissies blogg. Det är ju jättekonstigt. Om hon nu tycker innehållet i mina politikinlägg är skit kan hon väl skriva det, men att kritisera mig för själva blandningen känns bara udda.

En sak jag faktiskt eftersträvar med den här bloggen är att visa upp många olika sidor av vem jag är. Det innebär töntiga bilder på blommor och insekter, dagens outfit, politik, feminism och Kissies blogg, som jag faktiskt läser. Det hade ju varit otroligt töntigt, att ta mig själv på för stort allvar och tro att jag är unik att försöka förneka detta. Att langa svador som: ”jag läser ju inte Kissies men…” eller att tycka att jag stod över vissa ämnen som ju ändå är relevanta förvår samtid.

Vissa kanske inte gillar det. Vissa tycker väl att man ska ha en blogg som handla rom något viktigt som politik och sedan endast skriva om det. Men jag är inte sån. Jag tycker om att skriva om allt som intresserar mig och jag vill inte utesluta något för att det inte passar in.

Varför denna hets mot mammor?

Detta är galenskap. Micah, den femtonåriga morsan som bloggar, har skrivit ett inlägg om jämställdhet. Inget särskilt med det egentligen, hon är uppgiven för att hon alltid får skit för att hon inte tar med Kelly, hennes barn, jämnt och ständigt.

När jag skriver om något annat än Kelly får jag kommentarer ”Vart är Kelly?? Varför tar du inte hand om Kelly?”. Men varför ska jag ha Kelly hela tiden? Varför får inte Kevin sånna kommentarer? Behöver inte han också ta hand om Kelly? Det är väl lika ”hemskt” när han är ute med kompisar?

Micah har ju så rätt. Men för detta har hon behövt skriva inlägg till sitt försvar inte mindre än fyra gånger. För folk går fullständigt bananas i hennes kommentarsfält, ni kan ju se själva. Jag håller väl med om att det är en aning oansvarigt att skaffa ett barn när man är så ung, men det tar inte ifrån poängen i att barnet faktiskt har en far.

Detta är så himla sorgligt tycker jag. Det är någon form av nykonservativa värderingar som börjat dyka upp och som folk sprider i alla jävla mammabloggar, jämt och ständigt. Inte bara ska man alltid vara med sitt barn, man ska inte heller bry sig om något annat i hela världen. Inte skriva ett ord om något annat än sitt barn på sin blogg.

Man är faktiskt två om en unge, alltid. Och även ett spädbarn kan bli omhändertagen av sin farsa nån gång ibland. Faktiskt. De flesta verkar ju vara överens om att det är en bra grej med delat föräldransvar så varifrån kommer egentligen denna hets mot mammor? Jag finner den helt obegriplig.

Ett barn.

Nåt så jävla äckligt.

Åh herregud. Jag fick den här länken på facebook. Det är Paolo Roberto som pratar om feminism och han har bara så fel. Så ogenomtänkt.

Jag har aldrig mått så illa i hela mitt liv. Allvarligt talat. Paolo Roberto verkar vara den ungefär vidrigaste människan i hela världen.

Förutom en kille jag sommarjobbade hos i somras som var precis såhär, fast värre. Han tyckte att pride var för exkluderande eftersom de inte bjöd med homofober. Varför ska man bjuda med någon som hatar en på ens fest, undrade jag då. Jag ryser av bara tanken.

Sverige borde tagga ner sexualpolitiskt.

Jag tycker såklart att det är jättetråkigt för den här kvinnan som uppenbarligen blivit våldtagen i Grekland, men som blivit åtalad för förtal när hon anmält händelsen. Det är givetvis en oförlåtlig rättsröta som aldrig bör få inträffa och jag beklagar detta djupt. Jag tror inte heller att den utsatta kvinnan har agerat oförsiktigt eller överreagerat i efterhand. Så, färdigbraskat nu.

Men samtidigt så känns det som att Sverige kanske borde se detta som en signal till att tagga ner en aning i fråga om sexualpolitiken. Typ förslag som att kriminalisera sexköp även utomlands och att en våldtäktsanklagad ska kunna uppvisa bevis på att samtycke ingåtts för att gå fri är helt enkelt inte rättssäkra eller rimliga.

Om vi försätter i samma anda så kommer vi inte att kunna räkna med att bli tagna seriöst rörande sexualpolitik utrikespolitiskt. Redan idag tycker man ju i många länder att Sverige är helt nippriga rörande detta, speciellt i våra envisa försök att exportera sexköpslagen, som man i många länder helt enkelt inte önskar införa för att man har en helt annan syn på det hela. Vi kan bråka i evigheter om vad som är ”rätt”, men hur vi än vrider och vänder på det så bör Sverige inte spela moralisk världspolis. Speciellt inte gentemot ansedda demokratiska nationer.

Feminism och kamp mot sexhandel i all ära men se då till att göra det på ett smidigt sätt så att alla svenska kvinnor slipper gå omkring med stämpeln att vi är radikalfeministiska slampor som ringer polisen så fort vi fått kuk. Vi måste även respektera att olika länder har olika definitioner av olika brott, såsom våldtäkt eller sexköp. Svensk definition råder helt enkelt inte överallt, det är ett utrikespolitiskt faktum som vi måste förhålla oss till.

Feminism del fyra, om sexualiseringen av det offentliga rummet.

Jag skrev ju innan om Malin Swalins idiotiska ledare. Jag har även en reflektion kring den på temat feminism.

Malin skriver att det är konstigt att samma människor som försvarar det offentliga hånglet också är dem som tycker att man bör kämpa emot den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet.

Ännu märkligare är att det finns människor som står upp för offentligt hångel och samtidigt vill använda lagen för att få bort ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. En putande Fredrik Ljungberg på jätteaffisch är aldrig så påträngande som hångelparet på tåget.

Jag läste en forskningsrapport om populära tv-serier riktade till kvinnor och där framfördes tesen att det var pornofierad puritanism det rörde sig om. Jag vet inte om jag skulle använda uttrycket pornofierad i sammanhanget men hela poängen var hur som helst att tv-serierna genomgående var fasta vid könsroller och idéer om att samspelet kvinnor och män emellan mest centrerar kring könsumgänge. Trots detta så nämndes eller visades inte sex som sådant ofta och om det gjorde det så var det lite pinsamt och ”fel”. Tjejerna gick omkring och var snygga och sexiga mest hela tiden och antogs vara intresserade av att killar skulle gilla dem, men deras egen sexualdrift var tabubelagd.

Jag tycker detta är en utmärkt analys av den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet. Var man än tittar så ser man avklädda kvinnor (och män, ibland) som är ”sexiga”. Men det finns något unket i sexigheten, för sex ser väl för helvete aldrig ut så? Sådär finputsat och onaturligt.

Ofta refereras det till en reklam som ”sexig” för att den innehåller avklädda människor. Men det är sällan mängden kläder på modellen som avgör hur vi uppfattar en reklam. Det är något annat: ett ansiktsuttryck, en miljö, en förväntan. Jag tror till exempel att vi kan enas om att bilden nedan är betydligt mycket mer sexuell än en genomsnittlig underklädesreklam trots att tjejen har kläder på sig (oavsett om man tänder på djur eller ej).

Så vad är egentligen sexigt? Hur ser ”riktigt” sex egentligen ut? Det är säkert olika för olika personer men jag hävdar att de flesta som har en någotsånär utvecklad sexualitet (alltså haft sex ett tag och njuter av det) har ett begrepp av sexighet som skiljer sig från det där kliniska som man ser i underklädesreklamer. När jag knullar ligger jag i alla fall inte med lätt särade läppar och perfekt glansig hy. Jag stönar och grismacherar och luktar säkert fruktansvärt mycket svett. Tiden när jag tänkte på att vara snygg medan jag knullade är lyckligtvis långt borta. Sex är inte kliniskt, sex är svettigt, smutsigt men framförallt något ytterst fysiskt, djuriskt och naturligt.

Så här ser det inte ut i det offentliga rummet. Snarare handlar sexualiseringen av det offentliga rummet om någon slags falsk sexualisering, där man gärna visar hud och hintar om saker som sägs vara sexuella, men aldrig går över gränsen till det där djuriska och naturliga.

Jag läste ett inlägg på tuttrevolution om att Asos hade suddat ut bröstvårtorna på sin modell.

Och detta får nog sätta fingret på det jag famlar efter. Här står modellen, hon visar hud, klyfta, hon har särade glasiga läppar och en genomskinlig bh. Sexiga attribut från topp till tå. Men hennes bröstvårtor är bortretuscherade.

Många tycker säkert att det skulle vara stötande med bröstvårtor. Men kom igen, den här bilden anspelar på sex, oavsett bröstvårtornas befintlighet. Är det inte egentligen värre att kvinnor växer upp med iden om att en snygg kvinna saknar bröstvårtor än med att få se naturliga kvinnobröst på stan. Ofta handlar nog moralpaniken inte om sex, utan om naturlighet. Att vi är rädda för det naturliga.

I sexualiseringen av det offentliga rummet så förflyttar man sex ifrån vad det egentligen är, något naturligt fullt av kroppsvätskor, till något slags låtsassex. Retuscherat och regisserat. Snyggt och avskalat. En halvöppen mun med läppglans på en kvinna utan bröstvårtor. Och kvinnor förvandlas i samma veva till några slags låtsassexobjekt. Ständigt pigga, fräscha, vältränade, airbrushade, slätrakade och med den där kåta och villiga blicken. Och numera dessutom utan bröstvårtor.

Och det är därför det är okej att hångla offentligt och fortfarande vara emot den ständiga exploateringen av perfekta kvinnokroppar i sexiga positioner. För att hångla är naturligt, det är jämställt, det är inget obehagligt ideal som sätter press på människor att vara perfekta till omänsklighetens gräns.

Jag skiter fullständigt i hur mycket sex som finns i det offentliga rummet, men jag skulle bra gärna vilja ha lite mer naturlighet.

Feminism del tre, den kvinnliga orgasmen.

Det talas mycket om kvinnor och deras orgasmer. Om g-punktorgasmer och klitorisstimulans och att den kvinnliga orgasmen borde ses som lika självklar som den manliga.

Jag var tvungen att vara sexuellt aktiv i flera år innan jag kunde komma och det är fortfarande bara under vissa mycket specifika omständigheter jag kan göra det. Det kräver en viss ställning, en viss sorts sex och så vidare. Vad jag tror gör mig lite speciell är att jag har lättare att få orgasm via penetration, utan stimulans på klitoris. Framförallt är det skönare.

I varenda tjejtidning kan man läsa om hur man ska gå tillväga för att få orgasm. Om en massa olika spännande orgasmer som tydligen ska vara lite extra sköna. Jag kan bli otroligt trött på detta orgasmtjat. Jag trodde att det var fel på mig för att jag inte kunde komma. Jag fejkade och hade mig. Jag hade till och med dåligt samvete för att jag inte förmådde njuta ordentligt. När jag väl lyckades få orgasm så blev det plötsligt otroligt viktigt och sexet kändes ”ofärdigt” utan den, så är det fortfarande.

Det är tråkigt att det enda sex ska handla om är att och hur man får orgasm. Missförstå mig inte nu: orgasm är skönt och en viktigt komponent i mitt sexliv. Jag skulle tycka det var trist att aldrig få orgasm eller att få det väldigt sällan. Men samtidigt kan jag fundera på om denna jakt på orgasm inte begränsar mig lite för mycket i mitt sexliv också. Ganska ofta kan jag känna att jag inte orkar med sex helt enkelt för att jag inte orkar med hela proceduren som krävs för att komma, men att jag kanske skulle ha orkat litegrann, så att det ändå kunde vara skönt. Eller att jag inte ids testa nya saker eftersom jag vet hur jag kan komma, och inte intresserar mig för att ta sexet till en nivå utöver det.

Många får nog mest prestationsångest av denna eviga orgasmpropaganda vi utsätts för i våra liv. Vi blir ju verkligen matade med tjat om hur man ska uppnå den bästa orgasmen, hur man ska få flest orgasmer, vilka hjälpmedel man ska använda för att få orgasm och så vidare. Men inget av dessa tips har någonsin hjälpt mig. Vad som har hjälpt är att experimentera våga testa nytt och våga köra på det man faktiskt gillar. Om man har sex ofta och inte är rädd för att testa nya grejer så kommer nog orgasmen förr eller senare, och dessutom har man det skönt på vägen.

Faktum kvarstår dock att den manliga orgasmen ses mer som en självklarhet i samhället. När killen har kommit är sexet för det mesta slut, och annars fortsätter de flesta nog tills killen kommer. Killar som inte får orgasm så enkelt tycker i regel att det är jobbigt och tjejer känner sig misslyckade om de inte lyckas få killen att komma. Kvinnlig orgasm ses inte alls på på samma sätt, det är mer så att killen ”lyckas” eller är ”snäll” om tjejen faktiskt kommer, men om hon inte gör det hör det till det normala. Detta trots att många tjejer säkert skulle kunna komma med ganska enkla medel.

Jag tror inte att lösningen på detta är att utropa orgasm som någon slag kvinnlig rättighet. Tvärtom tror jag att man måste sänka orgasmfixeringen i samhället överlag, både för män och kvinnor. Vara nöjd med sexet om det var skönt även om man inte nådde hela vägen fram och sluta se den manliga orgasmen som slutpunkten i ett samlag. För att börja fokusera mer på orgasmer i allmänhet kommer nog inte att resultera i något gott för de flesta. Det kommer att ta fokus från allt annat trevligt som finns i sex. Och faktiskt så tror jag att orgasmkvoten i samhället kommer höjas markant om folk istället för att läsa orgasmtips i Cosmopolitan istället började ha sex ofta och själva försökte ta reda på vad de gillar och inte gillar.

Feminism del ett, om höga klackar och om kroppens underkastelse.

Egentligen tänkte jag inleda den här kategorin med ett inlägg om varför man ska kalla sig feminist och inte humanist men jag blev intresserad av den här diskussionen rörande högklackade skor.

Högklackade skor skadar foten. Om du bär dem dagligen blir hälsenan förkortad vilket kan orsaka problem, man kan också få problem med ryggen och stressfrakturer. Det är lättare att snubbla om man bär högklackat och fötterna är sällan glada efter en hel dag i höga klackar.

För det mesta bär jag platta skor men ibland tar jag på mig klackar om jag vill känna mig lite extra fin. Jag tycker inte att man ska mygla med att det hindrar rörelsefriheten att bära höga klackar.

Ofta så hörs ett försvar för höga klackar som går ut på att man ska bära det för att det är snyggt och att det inte har något med kvinnoförtryck eller ideal att göra, utan att det rör sig om en subjektiv uppfattning som är fri för alla att välja om de vill inta eller ej. Samma försvar hörs ofta för plastikoperationer och smink.

Men frågan om höga klackar kan inte bara ses ur det förlovade individualistiska perspektivet utan måste även betraktas som samhällsfenomen. Det går inte att sticka under stol med att höga klackar är ett ideal i dagens samhälle, på samma sätt som det är ett ideal att vara smal. Vad som är intressant är vad detta ideal beror på och förmedlar.

Höga klackar ger dels illusionen av längre ben, vilket uppfattas som attraktivt. De gör även att musklerna i benet blir mer definierade och att gångstilen blir mer kvinnlig (förutsatt att man kan gå i dem, givetvis). Många tycker att ideal i sig är förtryckande men jag vet inte om jag håller med. Det vore såklart trevligt om alla kroppsformer och klädstilar såg som jämlika men jag tror inte att det är en möjlighet; människan kommer alltid att ha en uppfattning om snyggt och fult, och det gäller såväl kvinnor som män. Däremot kan man sträva efter ett samhälle där många olika ideal är tillåtna.

Men vad jag tycker är mer intressant än de rent estetiska aspekterna är vilket psykiskt ideal höga klackar förmedlar. Vi minns väl alla Alexander Mcqueens otroliga klackar som utgjorde någon slags kulmen på modet med extrema klackar som rådde för några säsonger sedan.

Jag tror att alla kan enas om att dessa skor inte är särskilt vackra. De ser inte mänskliga ut. Men blir man inte lite imponerad ändå? Tänk att det finns folk som kan bära dessa skor, människor som kan utsätta sig för det lidandet bara för att ha ett par skor på sig. På samma sätt som vi någonstans imponeras av en otroligt smal person, inte för att det egentligen tilltalar oss utseendemässigt utan på grund av själva lidandet som personen måste utstå för att kunna se ut så.

Och är det inte någonstans också det som höga klackar handlar om. Att sätta estetiken över bekvämligheten. Att låta kroppen underkasta sig något högre, ett ideal, själen, jaget, viljan eller vad man nu vill kalla det. Ofta kritiseras ideal med grunden i att de är omänskliga, men är det inte just det vi vill åt? Vi vill vara lite mer än bara människor, vi vill få våra kroppar att underkasta sig våra själar.

Och om man ser omkring sig, på de ideal som präglar samhället, handlar det inte väldigt mycket om lidandet som sådant? Folk imponeras inte så mycket av kroppar, skor eller kläder som sådana utan av vägen dit, av det man är tvungen att offra.

Ett projekt.

Jag tänkte kör ett litet projekt här i bloggen om feminism. Ett antal längre resonerande texter om feministiska problem. Vad tror ni om det? Jag är ju inte lika skarp som vissa andra men jag kanske kan bli.

Jag har lite idéer. Bland annat tänkte jag skriva om varför det är viktigt att kalla sig feminist och inte humanist, om kvotering, om särartsfeminism och sexualitet som ett feministiskt vapen. Och så om sexköpslagen, där jag faktiskt är väldigt insatt. Har ni några förslag på vad som skulle kunna vara intressanta frågeställningar?

Dagens tips.

Zettermark med Z som jag skrivit om innan har tydligen publicerat sin c-uppsats (kan läsas här). Jag hade av någon anledning missat det ochsåg det först nu när bloggkommentatorerna skrev om det. Det mest intressanta verkar vara kapitlet ”Fina flickor och platinablonda attackbloggar” som handlar om hur man gärna delar upp unga bloggande tjejer i ”onda”(Kissie osv) och ”goda”(Foki osv), men jag ska givetvis läsa hela texten.

Visa gärna upp dig själv i underkläder, PAOW!

PAOW har återigen lagt upp en lättklädd bild på sig själv. Folk är sura, som vanligt. Inte ska en ung kvinna behöva visa upp sin kropp på det sättet. PAOW har skrivit ett inlägg till sitt försvar, där hon snackar om att hon är stolt över sin kropp och om att killar inte alls möter samma respons när de visar upp sig.

Jag menar, när Hugo lägger ut en bild på sin överkropp eller på sig själv i underkläder så är det helt ok. Ni skriver att det är sexigt. Snyggt. Läckert. Ni vill ha mer. Men ingenting om att han saknar självrespekt? Varför inte det? VARFÖR ska det vara så?

Läser lite i kommentarsfältet och stöter såklart på det vanliga gamla tjafset om att en feminist minsann inte visar upp sin kropp!

Om du skulle vara det minsta lilla feminist så skulle du inte lägga upp dessa typer av bilder, det bekräftar bara vad vårat mansdominerade samhälle anser om kvinnor, dvs att det ända de duger till är att klä av sig och tillfredställa männen och göra saker som de vill. Jag är minst lika stolt över min kropp som du är men jag skulle aldrig lägga ut en bild på mig själv i vare sig underkläder eller bikini, för jag vet att det finns människor ute på nätet som inte alltid har så goda avsikter med andra personers bilder och för mig räcker det att jag själv vet hur stolt jag är över mig själv.

Den här tjejen snackar om att folk inte alltid har goda avsikter med andra människors bilder. Ärligt talat så bryr jag mig inte ett skit om någon runkar åt en bild jag lägger ut. Jag vill kanske inte veta det men det är verkligen inget som hindrar mig från att lägga ut bilder på mig själv. Är inte det lite samma resonemang som att det är upp till mig som kvinna att inte klä mig sexigt för att ingen ska vilja våldta mig.

Jag undrar varför folk måste vara så himla sexnegativa hela tiden. Jag tror verkligen att det är fel väg att gå, att ständigt vilja att folk ska gömma sina kroppar. Det snackas alltid om objektifiering men är det verkligen att vara en sak att ta en bild på sig själv med underkläder? Hur mycket hud måste man visa för att förvandlas till en pryl.

Seriöst: jag gillar att knulla och jag gillar att vara snygg och sexig. Jag rakar gärna benen och fitthåret till en söt liten frisyr och tar på mig lite schyssta underkläder när det vankas knulle! Jag gör mig mer än gärna åtråvärd för min partner. Jag ser absolut inget problem med det. Om jag hade raggat på folk (vilket jag inte gör då jag har fast sällskap) så hade jag troligen visat upp min kropp. Inga konstigheter!

Hur kommer det sig att när tjejer visar lust att vara snygga och åtråvärda så är vi objekt och när killar visar lust så är de onda players? Jag är inget objekt för att jag vill ha kuk och gör vad som står i min makt för att få det. Jag skulle vara ett objekt om jag bara låg helt livlös och lät vem som helst göra vad som helst med mig.

Jag blir så trött på att det fortfarande, år 2011, är fult av tjejer att visa lust till sexuellt umgänge. Så fort man låter någon stoppa snoppen i en så handlar det om att man är svag för tjejer ska alltid alltid spara på sig och hålla på sig och inte falla för sina lustar. Och killar uppgift i livet är att ständigt tänja på våra gränser och använda sitt övertag som män för att kunna knulla oss!

Visst kan det vara så att PAOW gör saker de flesta inte skulle göra eftersom hon vill ha bekräftelse. Men det är faktiskt inget konstigt med det heller. Hon är 17 år gammal och experimenterar med sig själv och sin sexualitet och det finns inget dåligt eller fel med att vilja bli uppmärksammad för sin kropp då.

Det är år 2011 och man kan vara både kropp och själ, allt i ett. Man degraderas inte till enbart kropp bara för att man visar upp den och använder den. Man förlorar inte förmåga att tänka för att man lägger upp en bild på sig själv i underkläder. Och framförallt: både tjejer och killar kan visa upp sig, vara sexiga, vara åtrådda utan att för den sakens skull degraderas från människor till prylar.