Etikett: skatt

Följdfråga till Mogi.

Mogi ställer sig den mycket intressanta frågan om man som läkare skulle hjälpa en person som kommer in på ens mottagning och behöver akut hjälp, även om personen ifråga har våldtagit folk och mördat. Mogi säger att hon nog inte skulle göra det.

Då har jag en följdfråga.

Tänk dig att du jobbar som läkare och det kommer in någon på din mottagning som är akut sjuk, personen ifråga kommer troligen att dö om hen inte får hjälp. Dilemmat är bara att den här personen skattefuskar genom att göra avdrag för sina shoppingturer i Paris och New York eftersom det är så kallade ”tjänsteresor” för bloggen. Den här personen lägger dessutom lika mycket pengar på tunikor på en vecka som det kostar att genomföra operationen. Skulle du hjälpa personen, även om hen har struntat i att betala skatt?

Personligen skulle jag inte ge den personen hjälp eftersom jag tycker att man ska betala skatt om man nu ska kunna förvänta sig hjälp. Dessutom så tycker jag att personen ifråga skulle kunna strunta i en tunika eller två och betala sin egen jävla sjukvård eftersom hen uppenbarligen inte har lust att bidra till andras.

Jobbskatteavdraget.

För att få jobbskatteavdrag måste man tjäna över 9000 kronor i månaden. Då skattar man bara 15% till skillnad från den som tjänar 6000, som skattar 20%.

Det lustiga med detta är att det som spelar roll inte är om man jobbar eller ej, utan hur mycket man tjänar. Nu skulle jag väl inte kalla den som tjänar 9000 i månaden för någon slags överklass men är det inte lustigt att den som tjänar mer på samma sak måste skatta mindre?

Moderaterna snackar alltid om att man inte vill vara ett bidragsparti, som man anklagar socialdemokraterna för att vara. Men moderaterna är ju ett avdragsparti, som ju är typ samma sak bara det att det gynnar de som har mer pengar lite mer. Men utöver det är det samma äckliga kontrollstyrning av samhället med hjälp av ekonomin, samma vilja att ge pengar till dem som gör det enligt moderaterna ”goda valet”.

Centerns smarta pr-strategi.

Alltså, den här Stefan Hanna (jävla namn det) måste ju driva. Först tycker han att man ska ha straffskatt för feta, sen ska bidragssnyltare kläs i hyenadräkt efter avtjänat fängelsestraff!

Såhär tror jag: Stefan Hanna är ingen riktigt person. Det är ett pr-trick som går ut på att Centerns åsikter blir presenterade i extremt format, så att de får uppmärksamhet. Sen kan Centern presentera liknande förslag men i mer sansad form, och därmed framstå som vettiga eftersom den som öppnat debatten var ännu mer dum i huvudet.

För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad – jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.

Såhär skriver till exempel Törnqvist om det hela. Hon menar att man istället för att utsatta grupper ska betala extra skatt så ska all personligen ansvara för att deras sjukförsäkring täcker deras hälsotillstånd. Så kan man väl tycka, men om man har ett sånt upplägg så har vi faktiskt inte allmän sjukvård längre. Hela iden med allmän försäkring är ju att alla ska få samma vård oavsett inkomst.

Visst kan man tjata om personligt ”ansvar” och det kan säkert vara så att en majoritet skulle kunna välja en försäkring som passade deras behov. Sånt där slår dock alltid mot de svagaste i samhället, tyvärr.

Kissies Centerpartistiska motsvarighet.

Den här skatten för överviktiga väcker många frågor. Ska det vara en given summa som införs över ett visst BMI eller ska den öka parallellt med övervikten? Ska man ta med bukfetma i ekvationen? Ska man beskattas per kilo eller per BMI-enhet?

Vad jag inte fattar är varför man inte bara kan sluta finansiera hjälp till överviktsrelaterade problem. Inte för att det skulle vara en bra ide det heller, men hellre det än godtyckliga straffskatter för allt möjligt. Man skulle lika gärna kunna straffskatta missbrukare, folk som inte tränar, folk som äter för många ägg, folk som är så jobbiga att de riskerar att få spö och folk som jobbar med hälsovådliga jobb. Det är också ”val” man gör, om man ska vara krass.

Hela iden med skattesystemet är ju att utsatta grupper ska få hjälp av resten av samhället. Annars skulle man ju lika gärna kunna låta folk köpa försäkringar eller nåt, där får man alltid betala utifrån vilken risk det finns för olycka rent statistiskt. Det är så idiotiskt att jag smäller av.

Det som provocerar mig mest är att den här personen knappast tycker såhär på riktigt. Det är en åsikt som är på nivån ”Kissie vill provocera”, snubben vill ju uppenbarligen bara ha publicitet.

Ingen ska behöva vara tacksam för att de får mat på bordet, det är en jävla rättighet.

Det här med välgörenhet. Jag har innan uttryckt mig lite kring det här, om hur folk konsumerar välgörenhet som accessoarer.

En sak som är väldigt intressant med det nästan bara är människor som röstar höger som visar upp sin välgörenhet på det viset. Vet ni varför? Jo för att ingen ska kunna säga att de röstar moderat för att de är egoistiska. I USA är det här med livsstilsvälgörenhet ohyggliga vanligt, rika fruar ägnar sig åt att ge leksaker till barn som en hobby för att plåstra om sina dåliga samveten en smula. Sverige håller på att utvecklas mer och mer åt USA i det här avseendet, för ett tag sedan gjorde Foki nåt jävla utspel på ett dagis och gav de små söta barnen en massa godis (givetvis i utbyte mot att få lägga ut deras bedjande och tacksamma ansikten på sin blogg, för att spä på sin image som nåt jävla helgon, behöver jag nämna att jag blev direkt äcklad av hennes perspektivlöshet) och nu tycker Katrin Zytomierska att det är så himla sorgligt att nån kan få stå utan julklappar(!) på självaste julafton.

Jag har sett både Mogi och Blondinbella säga att de röstar moderat för att kunna skänka mer pengar till välgörenhet. Det dem gör är att få något som annars skulle ha varit deras plikt i samhället att vara deras fria och således även mycket goda val och dessutom få lite mer pengar på kuppen. För om de verkligen skulle skänka varje skattekrona till välgörenhet skulle de nog inte klaga, men nu råkar de vara så att varje välgörenhetskrona ger mycket mer ”karma” än en skattekrona, eftersom den är frivillig.

Idag har vi ett samhälle där folk hamnar i dåliga situationer, till exempel när de blir utförsäkrade trots sjukdom. Detta samhälle har delvis skapats av Katrin Zytomierska som röstade moderat (eller i alla fall kampanjade för moderaterna, så jag antar att rösten hennes hamnade där också). Nu skapar hon en insamling för fattiga barn. Är det bara jag som tycker detta stinker dubbelmoral?

Det handlar väl om att Katrin har ett behov av att få cred var gång hon gör något fint, istället för att acceptera att betala de där extra skattekronorna som hade kunnat göra att dessa barn inte hamnade i den aktuella situationen. Detta är mycket egoistiskt och tyder dessutom på en djup oförståelse för vad det är att ha ett bra liv, för ingen mår i långa loppet bättre av att få slumpmässigt utdelade almosor av folk.

Jag håller med Clara här. Sociala skyddsnät skapas av att det finns en viss grundtrygghet i ett samhälle man kan räkna med. Ingen ska behöva känna sig beroende av någon livsstilsvälgörenhet för att få vardagen att gå ihop. Ingen ska behöva vara tacksam för att de får mat på bordet, det är var och ens förbannade rättighet.

Vad Mogi egentligen gör!

Ett hett ämne i bloggsofären (hata det ordet) är ju vad Mogi egentligen sysslar med när hon säger att hon jobbar så hååårt. I ett svar under det här inlägget så kommer man nog en aning närmare sanningen.

allt handlar inte om hur MÅNGA läsare man har utan vilken kvalité man har på bloggen. Jag tjänar enormt bra på min blogg då jag är så kvalitetsnischad. Företagen vill synas ihop med kvalité och betalar extra mycket för det.

Varierar otroligt då jag som egenföretagare styr min egna tid till 110%. Jag spenderar min tid med företagsutveckling, möten med olika företag för kommande projek, designar på 2 olika projekt jag har, kontakt med annonsföretag, kontakt med PR och mediabyråer, research för nya blogginlägg, inspirationsresor osv osv.

Så alltså, hennes ”jobb” är hennes blogg. Inget ont om bloggare då, det är fint att det finns människor som ägnar sig åt att generera gratis underhållning och som njuter av sitt jobb, men att kalla bloggandet för att hårt jobb är väl lite att ta i.

Om jag ska tolka orden Mogi använder så är företagsutveckling typ att designa bloggen, kolla upp vilken kamera hon ska köpa, göra sin märkliga ”mogi shows” och så vidare. Research för ny blogginlägg är alltså typ att gå och fönstershoppa och kolla tunikor, eller kanske handla mat på NK som hon sedan kan skriva spännande inlägg om (detta är ju typ det mest ”tänkvärda” hon skrivit på en vecka, jag skriva två sådana inlägg om dagen). Jag har svårt att tänka mig att hennes inlägg kräver nån omfattande research. Och inspirationsresor… ja, det är väl hennes shoppingresor då. Som hon själv bekräftar.

Min NY resa blir absolut en jobbresa då bloggen åker med :)

Det som gör mig upprörd här är att hon troligen gör eller i alla fall försöker göra skatteavdrag för all sin shopping, alla sina resor och så vidare för att det ju är utgifter hon har på grund av sitt företag. Som jag tolkar henne ovan så gäller det åtminstone resorna.

Detta skulle ju innebära att om jag registrerade min blogg som ett företag så skulle jag kunna göra avdrag för mina ritsaker, för jag visar ju teckningar i bloggen, göra avdrag för min mat, för jag lägger upp recept i bloggen, göra avdrag för mina kläder på grund av dagens outfit, göra avdrag för min kamera och så vidare.

I mina ögon är det inget annat än skattefusk att skriva ”inspirationsresor” på sitt företag. Att hon sedan har mage att komma och moralisera kring välgörenhet är bara pinsamt. Gör din samhälleliga förbannade plikt innan du köper dig ett bättre samvete, idiot.

Kostnader för dagens outfit: Chanelväska 20 000, skor 5000, jeans 2000, skinnjacka 7500, tunika 3000, stylingprodukter för håret 500, smink 300 och glasögon 2000. Sedan tillkommer även kostnaden för kameran och taxiresan till platsen, som tillsammans blir 5000. Allt avdragsgillt!

Vilket block jag ”hejjar” på.

Det lär ju inte vara någon överraskning för den som följer min blogg att jag tänker rösta pirat på valdagen, men trots detta har jag en åsikt om vilket block som bör vinna. Trots att jag innerligt hatar alla partier (utom möjligtvis f! och vänsterpartiet) så hejjar jag faktiskt på det blåa blocket (som dessutom ser ut att vinna).

Inte för att jag tycker deras politik är bra, jag tycker den är skit, men jag tycker att det är det bättre av två dåliga (herregud, socialdemokraterna vill stimulera ekonomin genom fler jobb i offentlig sektor, jävla idiotdrag). Vad det framförallt handlar om är dock att jag hatar det politiska klimat vi under en väldigt lång tid haft i Sverige: socialdemokraterna är de självklara ledarna och deras politik har format Sverige till den socialiststat vi är. Socialdemokraterna har alltid kunnat vara säkra på att vinna och att få bestämma, även om moderaterna tillfälligt får makten fyra år så vet socialdemokraterna att de kommer få den tillbaks nästa, för att moderaterna alltid missköter sig och för att folk i slutänden vill ha det gamla trygga och inte det nya, spännande. Socialdemokraterna lever på en myt om att moderaterna är ett parti för den yttersta överklassen, som bara vill montera ner välfärden och förstöra för hederliga arbetra.

Nu är detta inte sant längre, för det första finns inte den här extrema skillnaden mellan de olika blocken kvar. Den enda stora skillnad jag kan se är att moderaterna vill stimulera ekonomin genom skattelättnader och socialdemokraterna vill göra det genom satsningar inom den offentliga sektorn (för då får fler lön som de kan spendera, synd att allt går till skatt för att finansiera reformen då), i övrigt är det väl i princip samma skit.

Moderaterna har svikit sina liberala väljare vilket är djupt tragiskt, när de kommer till makten är de uppenbarligen måna om att upprätthålla den svenska överlägsna moralen. Men trots detta så måste det finnas något som gör att socialdemokraterna vill förnya sig, vilket de väl inte gjort de närmaste tjugo åren. Socialdemokraterna måste känna att det finns ett hot mot deras position som Sveriges självklara ledare, så att de kan ta sig i kragen och faktiskt föra en politik värd namnet.

Jag vill helt enkelt att det blå blocket ska vinna för jag vill att Sveriges politiska klimat ska bli lite tuffare, handla lite mindre om procentenheter och gå tillbaks till ideologiska frågor. Liberalism eller socialism, inte 7,5 miljoner eller 10 miljoner i skattesänkningar för pensionärer eller några hundralappar mer eller mindre i plånboken. Socialdemokraterna måste börja erbjuda en på allvar annorlunda politik, annars kommer svensk politik fortsätta vara så innerligt ointressant som det är idag. Men för att det ska hända så måste de förstå att deras politik inte längre funkar på dagens väljare. Man kan inte ha det enorma välfärdssystem man hade under 70-talet, man kan inte längre agera Moraliskt föredöme för resten av världen för Sverige är inte längre så jävla rikt och coolt, vi är faktiskt ett helt vanligt land.

Tilläggas bör att jag kommer känna skadeglädje oavsett utgång, då jag, som sagt, hatar både blocken innerligt och helst skulle se att båda förlorade.

Surrogatmödraskap.

Jag läste om surrogatmödraskap i Dn, det var ett utdrag från en bok som hette Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan, som tyvärr inte finns på webben(av upphovsrättsskäl antar jag).

Hela frågan om surrogatmödraskap är intressant, jag är givetvis positiv i egenskap av liberal, då jag tycker att det är upp till var och en vad den ska göra med sin kropp och hur den får exploateras.

Vad jag däremot upprörs starkt över i den här debatten liksom i prostitutionsdebatten är att vissa anser att man har en medfödd ”rätt” till att kunna få egna biologiska barn alternativt sex. För det första är ingetdera en mänsklig rättighet, en mänsklig rättighet kan i och för sig enligt mig endast vara saker man redan har och som inte får ifråntas en, som rätten till sin kropp och rätten att skörda frukten av sitt arbete. Jag kan även acceptera fri skolgång och sjukvård som mänskliga rättigheter, eftersom dessa dels tjänar samhället mycket och dels är relevanta för att man ska kunna styra sitt eget liv i någon mån, vilket jag tycker är en mänsklig rättighet. Det är jävligt svåra frågor och det medger jag, det här inlägget är dock inte ämnat att handla om det.

Vad som däremot inte kan accepteras som en mänsklig rättighet är att få knulla eller bilda familj, för det innebär alltid att en annan person har en skyldighet att knulla med dig eller skaffa ett barn med dig. Visserligen kan man jämföra detta med att rätten till skolgång innebär att någon är skyldig att undervisa dig, dock är det väl inte riktigt så i och med att riktigt jobbiga elever titt som tätt blir utvisade från skolor, på samma sätt som jag antar att en hemtjänsteman kan vägra åta sig en patient som beter sig svinigt.

Men vad det framförallt handlar om är att sex och barnafödande är jävligt personligt för många (barnafödande måste ju vara personligt för alla psykiskt friska individer och troligen för de flesta ickefriska också), med detta säger jag inte att det inte får kommersialiseras, men jag vill inte ha ett samhällsklimat där folk går omkring och utgår från att de har en naturgiven rätt till det. Om de är för vidriga för att ha sex med ska de inte kunna kräva det av samhället.

För min del får både barnafödande och sex kommersialiseras men det får inte utropas till en rättighet, det är att förlöjliga och underminera hela debatten som egentligen bör handla om rättigheten att upplåta sin kropp åt sådana aktiviteter man önskar utföra, alltså avtalsrätt, och hur detta bör göras på ett sätt som undviker exploatering i största möjliga mån.

Överlag tycker jag att alltför många saker utropas till rättigheter när det egentligen handlar om saker du får från samhället antingen för att man demokratiskt kommit fram till att det är en rimlig sak att ge sina medborgare eller för att det är rimligt rent samhällsekonomiskt (som att du får socialbidrag för att inte behöva begå brott för att försörja dig eller ligga på gatan och se ”skräpig” ut). Det är egentligen inte en fråga om rättigheter, det är en fråga om allmän trivsel för de övriga som ingår i samhället som kanske inte vill riskera att bli rånade eller som har för mycket empati för att orka se uteliggare dag och om samhällsekonomi. Att kalla allt detta för rättigheter är inte korrekt, det är snarare fördelar du får i och med att du är medborgare.

Dagens outfit och svensk politik.

Dagens outfit. Byxorna är nya favoriter, om än lite för tighta. Både tröjan och byxorna är second hand.

Lackar för övrigt på svensk politik. Om det fanns ett enda parti som sket i att bara slänga miljarder kronor åt höger i vänster och istället lade lite mer fokus på att pengarna skulle utnyttjas på ett rimligt sätt så skulle det lätt få min röst. Jag är så jävla trött på tandlöst snack om skattehöjningar och -sänkningar hit och dit, vem fan bryr sig om 12 miljarder när pengarna bara slukas av menlös byråkrati ändå.

Kollektivtrafiksatsningen socialdemokraterna snackar om låter dock fett rimlig måste jag medge, det är alltid najs om man kan utnyttja det utrymme som finns i tunnelbanan och jag har länge undrat varför det inte görs i större utsträckning. I Berlin finns det ju små kemtvättar/nyckelservice/affärer på typ alla stationer, men i Stockholm har jag bara sett en kemtvätt som ligger innanför spärrarna, minns inte stationen nu dock.